TAN- tan3- l. ta3n- l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, ssgsförled.
Etymologi
[av eng. tan, läderbrun, av tan, garva, bli solbränd (se TANNET)]
ss. förled i ssgr: läderbrun, solbrun, gulröd.
Ssgr: TAN-FÄRGAD, p. adj. läder- l. solbrun l. som har sådana nyanser; särsk. (hund.) om gulröd hundpäls. SvD 22 ⁄ 3 1973, s. 14. (Haldenstövaren har) vit grundfärg med stora, svarta fläckar, tanfärgade tecken på huvud, ben och ibland i övergången mellan det svarta och vita. JägUppslB 132 (1989). —
-TECKNING. gulröd färgteckning på (svart) hundpäls. NE 18: 99 (1995).
SAOB
