SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TANA ta3na2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Dalin (1854) osv.) ((†) -er VetAH 1740, s. 425).
Ordformer
(tan- (th-, -hn-) 1727 osv. tann- 1868, 1868 (: räfva-tannan))
Etymologi
[etymologiskt identiskt med TANA, sbst.2]
torkredskap bestående av (långsmal) bräda varpå skinn av räv (l. annat pälsdjur med värdefullt skinn) kränges o. tänjes ut för torkning; förr äv.: rävtana. NVedboDomb. Sommart. 1727, § 31 (om torkredskap). VetAH 1740, s. 425 (om fångstredskap). Ett fullhårigt, wäl aftagit och på torkbrädet eller Tanan uppdragit Räfskinn går nära i wärde mot Warg- och Loskinn. Greiff Jagt 106 (1828). Tana, Räfklipa, Räftång, Räfstubbe, äro alla olika namn på samma fångningsredskap. TJäg. 1834, s. 912. Då räfven hoppar upp mot stubben, för att bemägtiga sig det på medlersta spetsen fästade betet, händer att han med klorna fastnar i de skarpa vinklar, som bildas af tanans spetsar, och derigenom blifver fångad. Hahr HbJäg. 193 (1865). Månskensstrimman på golvet hade flyttat sig, glidit fram över tanan, där en skjuten lodjurshonas fäll torkade. Johansson RödaHuv. 1: 22 (1917). En tana tillverkas enklast av en hyvlad 3 ⁄ 4-tums bräda .. Brädan spetsas i ena änden och klyvs samt sätts ihop vid spetsarna med ett gångjärn. Jakten 343 (1951). Tana (dvs.) Trästomme eller trämall för torkning av pälsskinn. JägUppslB 500 (1989). — jfr RÄV-, SKINN-TANA.
Avledn.: TANA, v., -ing. med avs. på djurskinn: torka gm att spänna upp o. tänja ut på tana. MeddNordM 1899, s. 64 (1831). Gubben Wikström .. skulle hjälpa honom att hålkflå djuret och tana skinnet. Sparre PlåtM 230 (1914). Tana och torka järven. Burman VargFjäll. 27 (1945). Här lär sig Karin att tana, dvs. spänna upp skinnet på en träskiva och forma det för torkning. ICAKurir. 1984, nr 4, s. 26.
Spoiler title
Spoiler content