SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TARALD ta3rald2, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
((†) taral 1934 (: strandtaraln; best.). tarald 1745 osv. tarall 1745)
Etymologi
[möjl. avledn. av TARE, med tanke på blåsorna hos vissa slag av tång; se SEkbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)]
(numera bl. i vissa trakter) om växt av släktet Silene Lin., särsk. om Silene vulgaris (Moench) Garcke, smällglim. Linné Öl. 192 (1745). Silene venosa (S. inflata), glimspenat, tarald, med glatta stjälkar och blad och hvita blommor med uppblåst foder i mångblommigt knippe. 2NF 25: 477 (1916). Tarald är ett gotländskt namn, som man har förmodat betyda tårvållaren. Bolin BlomMänn. 149 (1948). — jfr STRAND-TARALD.
Spoiler title
Spoiler content