TARANTISM tar1antism4, m. l. r.; best. -en. Anm. I ä. nysv. användes stundom ordet i de lat. formerna tarantismus l. tarentismus. MKähler(1756) hos Linné Bref I. 8: 156. (Francisco Serao) visar hvad som är sant uti alla berättelser om Tarentismus, och hvad som är fabel. Björnståhl Resa 1: 249(1771).
Ordformer
(-an- 1796 osv. -en- 1834)
Etymologi
[jfr t. tarantismus, eng. tarantism, fr. tarantisme; av it. tarantismo, till mlat. o. it. dial. taranta, tarantel (se TARANTEL) medelst suffixet -ismo (jfr ISM)]
(förr) om en i Italien (särsk. på 1500- o. 1600-talen) förekommande epidemisk sjukdom som enl. ä. uppfattning ansågs förorsakad av tarantelbett o. som yttrade sig i konvulsiviska, extatiska o. ihållande dansrörelser; jfr DANS-SJUKA.Paykull PVetA 1796, s. 36. De gamla .. trodde, att .. (tarantelns) bett förorsakade .. Tarentism .. hvilken endast kunde botas genom musik och dans. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 99. Till dessa fenomen (av masspsykos) hörde exempelvis sådana folkrörelser som tarantismen .. i Italien. 2NF 37: 468(1925). Lindskog(1997).
