publicerad: 1907
DANS dan4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar l. -er. (-ar Jud. 3: 10 (Bib. 1541), P. Erici Musæus 1: 90 b (1582), Swedberg Sabb.-ro 625 (1697, 1710), Dalin Vitt. 3: 323 (c. 1752), Weste (1807), Dalin (1850; i bet. 2), Gellerstedt Fr. hemtr. 26 (1905) m. fl.; -er Psalt. 150: 4 (Bib. 1541), Schroderus Albert. 4: 81 (1638), Sahlstedt (1773), Dalin (1850; i bet. 1 d e, 3), Cederschiöld Rytm. trollm. 121 (1905) m. fl.)
Ordformer
(dantz Dom. 21: 23 (Bib. 1541), Brahe Kr. 2 (c. 1585), Stiernhielm Bröl. 218 (c. 1650), Swedberg Sabb.-ro 36 (1700, 1710), C. Gyllenborg Sprätth. 16 (1737), dants Stiernhielm Bröl. 41 (1650), Ehrenström Compl.-b. 49 (1741), Celsius G. I 116 (1746, 1792), danz G. I:s reg. 15: 602 (1543); dansz Dom. 9: 27 (Bib. 1541), Stiernhielm Herc. 515 (1668), dans Sigfridi K 1 b (1619), Kellgren 2: 213 (1792) osv.)
Etymologi
[fsv. danz; jfr d. dands, dans, isl. dans, mnt. dans, danz, holl. dans, mnt., t. tanz, eng. dance, af fr. danse, it. danza, hvilka åter kommit in i de romanska språken gm lån från fht. (se DANSA). — Att detta ord, som i isl. äfv. betyder dansvisa, har blifvit upptaget i de germ. språken, sammanhänger därmed, att den i Frankrike brukliga seden att utföra ett slags (mimisk) ringdans under afsjungande af vissa sånger, spridt sig utom Frankrikes gränser. I Norden torde denna form af dans hafva fått insteg redan under 1000-talet. Från samma årh. är ordet tanz uppvisadt i mht., och det från fr. lånade ordet har fått träda i stället för de i germ. språk brukade, ss. got. laiks, isl. leikr, sv. LEK]
Jfr BARN-, BJÖRN-, BOND-, BORD-, BRUD-, BRÖLLOPS-, FACKEL-, FEST-, FOLK-, FREDS-, FÄKTAR(E)-, GLÄDJE-, GÅNG-, HERDE-, HOF-, HVIRFVEL-, HÄX-, INDIAN-, JUL-, KONST-, KONVERSATIONS-, KRETS-, KRIGS-, LIN-, MASK-, MATROS-, MEDELTIDS-, MIDSOMMAR(S)-, NATIONAL-, ORM-, PANTOMIM-, PROMENAD-, RING-, SAM-, SEGER-, SOLO-, SPÖK-, STYLT-, SYSKON-, SÅNG-, SÄLLSKAPS-, TRAMP-, TRÄSKO-, TUR-, UNGDOMS-, VAPEN-, VIN-, VÅR-, YRKES-, ÄLF-DANS m. fl.
1) med afs. på rytm o. hastighet bestämd, af en l. flera personer vanl. till musik l. sång utförd, af vissa steg, hopp, vändningar o. d. bestående kroppsrörelse, hos många naturfolk o. forntida folk utgörande bl. a. en beståndsdel i den religiösa kulten o. hos kulturfolken, särsk. de moderna, förekommande än som konstprestation än som sällskapsnöje i många växlande former; ifrågavarande kroppsrörelse betraktad som konst l. som yrke; handlingen att dansa, idkandet af dans. Dansen fortgick till långt efter midnatt. Ställa till dans. Dansen gick med lif o. lust. Spela upp till dans. Anföra, leda dansen. Hennes lätta, mjuka, graciösa, glidande dans. Så fagert går dansen ute med å. Sv. forns. 1: 397. Loffuer honom (dvs. Gud) medh trummor och dantzer. Psalt. 150: 4 (Bib. 1541). Wår dantz är wend v thi klaghogrååt. Jer. kl. 5: 15 (Därs.). Hon gick (till tortyren) lijke såsom hon .. skulle gåå til Dantz. Lælius Jungf. O 3 b (1591). När Qwinfolken wilja gå til Dans, hielp Gudh, huru smyckia och vtstoffera the sigh medh så stoor Flijt och Förwetenheet? Schroderus Albert. 4: 84 (1638). Dansz kan tijn hälsa bewara: / Dans een Hälse boot är; dans lijsar alt arbet och omak. Stiernhielm Herc. 188-189 (1668). Då taer hwar Vngerswän En wid sin Hand at föra / I Dansz. Lucidor Hel. F 1 b (1673). Werdzligit gestabod, ther lek och dantz wanckar. Swedberg Catech. 650 (1709). Giästebod med dantz och sång. Runius Dud. 1: 40 (1710). Färdighet uti Dans och Beläfvenhet. Walcke Dansk. 1: B 4 b (1783). Ulla och Jergen, lät dansen gå. Bellman 3: 56 (1790). Bruden upböds till dants af Kyrkoherden. Meddel. fr. Nord. mus. 1898, s. 55 (i handl. fr. c. 1800). Österländska dansen är vida skild från det begrep vi fäste vid detta ord. Ödmann Str. förs. III. 1: 62 (1811). Så snart ungdom kom tillsammans, stälde min far till dans. Geijer I. 3: 6 (1834). Balletmästaren, såsom hufvudman för dansen, ege befäl och uppsigt öfver Dansörer och Dansöser. Regl. f. K. theat. 1834, § 9. Den konstmässiga dansens utbildning delade Italienarne och Fransmännen sinsemellan. Bagge Wendt 255 (1835). Fast han nästan bara går i dans, så såg ändå ingen (på balen) så ståtlig ut som han. Knorring Ståndsp. 3: 29 (1838); jfr DANSA, v. 1 a. (Man) anträffar .., ifrån äldsta tider, dansar med sång hos de flesta nationer; men af religiöst ursprung och egnade för gudstjensten eller gudafesterna. A. I. Arwidsson i Sv. forns. 3: V (1842). Rundtom i festliga salen går dansen. O. Lindblad i Studentens glada lif 115 (1850). Middagen är förbi — snart är dansen i gång. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 23 (1865). Inom sällskapet funnos utmärkta förmågor både i spel, sång och dans. Dahlgren Sthms theatr. 38 (1866). Hvad beträffar dansen, sakna Lapparne all egendomlig sådan, ”de ha inga danssteg, blott hoppningar och språng”. Düben Lappl. 182 (1873). Vid härligt flygande dans. Bååth N. dikt. 18 (1881). Dansen gick med precision. Benedictsson Fru M. 66 (1887); jfr d. Sväfva omkring i behagfull dans. Fröding N. dikt. 24 (1894). Hildebrand Medelt. 2: 499 (1896). Hufvudbeståndsdelen i dansen, dess tjusande, lifvande och medryckande kraft .. ligger i takten, rörelsernas och ljudens rytm. Cederschiöld Rytm. trollm. 115 (1905). — särsk.
α) i uttr. hålla dans. (På ett ställe i Dalsland) är en större sten, hvilande på några mindre. .. Thorsdagsqvällarna hålla jättarna dans kring densamma. Dybeck Runa 1842—43, 4: 43.
β) [jfr fsv. gaar thu i danz, d. gaa i dans, trade dans(en); med afs. på uppkomsten af dessa uttryck se de nedan anförda språkprofven från Ljunggren o. Schück] (i sht i folkvisorna o. af dem påverkad framställning, äfvensom ngn gg skämtsamt) i uttr. gå i dans(en), tråda l. träda dansen, förr äfv. tråda i dans. Lilla Lisa begynte den visan så, / Att konungen sjelfver i dansen månd' gå. Sv. forns. 1: 394. Och intet lyster mig tråda dansen med dig. Därs. 2: 307. Iagh sågh i dansen trådha, / så vent itt vif. Visb. 1: 109 (c. 1620). Wij drikka Brud-Folks Skål, ok tråda seen i Dans. Lucidor Hel. H 1 b (1673). Sedan gingo the i dantz med ganska glada hiertan. Swedberg Sabb.-ro 36 (1700, 1710). I (älfvor), som träden dansen på ljungbevuxen stig. B. E. Malmström 6: 36 (1839). Och jungfrun hon går i dansen med röda guldband. Lilja Julb. 17 (1865; folklig dansvisa). Musiken ljöd och dansen tråddes väldeliga. Quennerstedt Ind. sold. 17 (1887). jfr: (Den forntida) Dansen har utan tvifvel varit af dubbel art: den blef trådd, ringdans .. och den blef sprungen, springdans. Ljunggren Sv. dram. 14 (1864). jfr äfv.: De hastiga rörelser, som karaktärisera vår tids dans, voro i regeln främmande för medeltidens; gå i dansen eller träda dansen äro de uttryck, som användas af medeltidens författare. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 141 (1896).
γ) i numera obr. l. arkaiserande uttr. Det står en dantz ut med å. Sv. forns. 1: 399. Och när en vngersuen ställer (dvs. utför) sin Danss, / Skiöne Jungfruger Sittia och tencka på skans (dvs. chans), / Huru de skola winna then vngersuen båll. Visb. 1: 327 (c. 1620). Fyra och tiugu Personer, som förde Dantzen. Schroderus Osiander 2: 693 (1635). Villen I hålla er lustig och glade, / at dricka, och dantsen at röra. Polit. vis. 87 (1784). Vi .. förde dansen, skämtande som gudar. Karlfeldt Frid. lustg. 90 (1901).
b) mer l. mindre konkret, med särsk. tanke på de personer som deltaga i l. utföra dans.
α) [jfr motsv. anv. i t.] om krets l. ring osv. af dansande. BenJamins barn .. togho quinnor .. huilka the röffuadhe vthaff dantzen. Dom. 21: 23 (Bib. 1541). Klappa löparn ut ur dansen, der han går, / Och hårfrisörn ska in. Bellman 3: 53 (1790). Folket tog i ring och dansade .., en och annan ung herre blandade sig äfven i dansen. Wetterbergh Altart. 446 (1848). Också hon var nu uppe i dansen. Edgren Ur lifvet 1: 50 (1882, 1883).
β) (†) om balettkår (vid opera, teater osv.). Hela dansen ville ej återställa skor, strumpor etc., som de bruka. Gjörwell (1775) hos Levertin Teater o. drama 247.
c) [bet. sannol. utvecklad ur b] i uttr. vara ur dansen, om person som (på grund af sin ålder) ej mera deltager i dans. Unga flicka! i din vår / Bind dig myrtenkransen. / Dansa medan du det får: / Snart är du ur dansen. Franzén Skald. 1: 140 (1793, 1824). Dansskor vill jag ej heller anlägga, dels derför att jag är ur dansen, dels äfven derför att det är för kallt. Tegnér 6: 283 (1836). Biskopinnan Hesslén .. var 64 år gammal (vid promotionsbalen i Lund 1808) och förmodligen ur dansen. Tegnér Farf. 102 (1900). Den del af personalen, som ännu icke var ur dansen, fick taga sig en svängom. Cronholm Tio år i Sthm 59 (1901). jfr ex. från Stagnelius under DANSA 4 b, sp. 340. — bildl. om person som i ett l. annat afs. icke längre kan l. får vara med: icke längre räknas med, ”vara ur leken”. Den fylliga damen .. hade sannolikt sett bra ut i vår ungdom. Nu var hon ur dansen. Stenfelt Skepparlif 149 (1903).
d) dans af visst slag betraktad som ngt helt o. afslutadt, så mycket som man plägar utföra af visst dansslag i sträck l. så länge som det spelas, särsk. ss. afdelning vid danstillställning. Vara uppbjuden till alla dansarna. På hela kvällen dansade hon bara ett par dansar. En dansbana där dansen kostar 10 öre. En till Jungfrune går, fast (dvs. helt) stålter i dantzer, oc studzar (dvs. sprätter). Stiernhielm Bröl. 218 (c. 1650). Min lilla Dotter .. var så dristig, at fordra up Steeley til en dans. Ågren Gellert 163 (1757; t. zu einem Tanze aufzufordern). Hon .. blef oppbuden i en dans. Choræus Bref 90 (1801). Emellan dansarna. Gosselman Col. 1: 56 (1828, 1830). Första dansen var nyss slutad. Carlén Klein 27 (1838, 1861). Dansa ej för många danser med samma person. Hagdahl Fråga mig 174 (1883). De läto henne sitta tio danser. Lagerlöf Berl. 1: 77 (1891). Det är .. här och hvar sed att vid skördefester uppföra pantomimiska danser, i hvilka sådd, skörd m. m. framställes och besjunges. Cederschiöld Rytm. trollm. 121 (1905); jfr e. jfr EXTRA-, INKLINATIONS-DANS. — särsk. (hvard.) i utvidgad anv. i uttr. taga sig en dans, taga sig en svängom, dansa. Ska' vi ta oss en dans? Om qvällen .. ”tog folket sig en dans i stugan”. Ljunggren Sv. dram. 14 (1864; isl. þá var sleginn dans í stofo).
e) art af dans, dansslag. En vacker dans. Långsamma, högtidliga, graciösa, sirliga, konstfulla dansar som menuetten. Lifliga, ystra, yrande, sprittande dansar som galoppen. Naturfolkens fantastiska, vilda dansar. Uppfinna, komponera dansar. All mand mor är lustigh dantz, / Den wele wij, iagh förr (dvs. före) du baak. Prytz OS C 2 b (1620; se ALLEMAND anm.). Hwad skal iagh och säya om .. Kyssande, om Klappande och andre fleere sådana Lättferdigheter, oförskemde Facter och Galenskaper, som vthi åtskillighe Dansar begås. Schroderus Albert. 4: 83 (1638). Op med snabba snella fötter, / Steller an en polnsker dantz. Rosenfeldt Vitt. 216 (1688). At dantza alla fremmande galanta dantzar. Swedberg Sabb.-ro 625 (1697, 1710). Små Kärlekar (dvs. kärleksgudar) .. skaffade nya Musique-stycken, och funno på nya dansar. Dalin Vitt. 3: 323 (c. 1752). Sirliga franska dansar. Rydberg Frib. 37 (1857, 1866). Den nyligen (dvs. vid tiden omkr. 1847) införda dansen polkamazurka. De Geer Minnen 1: 122 (1892). Bolero är en äkta sydländsk dans. Sätherberg Lefnadsm. 282 (1896). — jfr DAL-, DUO-, FISKAR-, FRIAR-, FÖR-, GALOPP-, HOPP-, KLAPP-, KONTRA-, KRANS-, KRINGEL-, KROK-, KVARN-, LÅNG-, MAG-, NIG-, NIGAR-, NYST-, PAR-, POLSK-, SCHAL-, SPRING-, STABB-, STAMP-, TRÄSKO-, VINGÅKERS-, ÄGG-DANS m. fl.
f) i jämförelser, för att beteckna, att ngt försiggår lätt, obehindradt, ledigt, raskt, utan att man vet ordet af, hastigt osv., särsk. i uttr. gå som en dans. Hans arbet .. flyger som en dans. Livin Kyrk. 11 (1781). Alt geck som en dans. Därs. 39. Om Herrn nu endast kunde få låna en 30, 40 R:dr utaf den der lilla inbillska Baronen, så skall det gå som en dans. Kexél 1: 144 (1788). Hon ställde sig i samma ställning (som ekorren hade intagit, när han sprang upp för trädstammen) .., försökte på stammen med händer och fötter. Åh, det lärde hon sig som en dans. Almqvist Drottn. j. 284 (1834). (Det) gick .. som en dans; anslaget beviljades med stor majoritet. Stenhammar Riksd. 3: 78 (1844). (Om Don Quijote o. Sancho Panza) fara till Salamanca för att studera, går det som en dans för dem att bli öfverdomare. Lidforss DQ 2: 744 (1892). jfr: (†) Den af Christo är til Himmelriket korat / Må aldrig wänta sig at gå där in med dans. Brenner Dikt. 2: 65 (1719).
g) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. (se äfv. under 6). Det hör med till dansen, sa' pojken, föll omkull. Låt dansen ha sin gång. Rådendes eder .. att i see till hwem i tage i hand för ähn i gå i Danzenn. G. I:s reg. 15: 602 (1543); jfr: See wäl til med hwem du träder i dantz. Grubb 711 (1665) [jfr fsv. gaar thu j dans see hulikin thu ij hand takir, d. hwo der gaaer i dands, see til hvem han tager om haand, eng. when you go to dance, take heed whom you take by the hand]. — (Polackerna) wunno i striden som kåpa i dantz (dvs. blefvo illa åtgångna, ledo nederlag). Rolit. vis. 201 (c. 1598); jfr Hund 49 (c. 1605); jfr äfv.: Winna, som Kåpan i dantzen .. Lijka som en lång, sijd Kappa blijr vthi en dantz lätteligen trampad, och faar illa; Altså kan och en Kiöpman snart taga skada aff en olyckeligh handel och kiöpenskap. Grubb 856 (1665) samt: Han begår sig som kåpan i dansen. Ihre Gl. 1: 1054 (1769) o. Rhodin Ordspr. 6 (1807). — Ondt gå i dantz på haalan ijs. Grubb 646 (1665); jfr: Svårt att gå i dans på hal is. Sv. ordspråksb. 84 (1865) [jfr d. det er ondt at gaa i dans paa hal is]. — Lijka paar går bäst i dantz. Grubb 453 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 55 (1865) [jfr d. lige par gaa bedst i dans, t. gleiche paare geben den besten tanz samt: lika barn leka bäst]. — En Olycka går med dhen andra til dantz .. (dvs.) Ingen Sorgh vthan Syster. Grubb 193 (1665); jfr: Olyckan kommer sällan ensam. Sv. ordspråksb. 72 (1865). — Nöchter dantz går altijdh trögt. Grubb 604 (1665). — Det wil mer til .. en dantz än ett par nya Skor. Runius Dud. 2: 76 (c. 1710); jfr: Det vill mer .. til dans än et par nya skor. Rhodin Ordspr. 30 (1807) [jfr d. der hörer mere til dans, en et par korksko, mnt. idt gehöret, sprickt men, mehr thom dantze alse ein roth par scho, ydt hören ock gude bene dartho, holl. daar behoort meer ten dans dan een paar dansschoenen, t. es gehört mehr zum tantze denn rote schuh, lat. si saltare libet, plures adiunge choreæ; non satis est plantas tegmen habere rubrum].
h) i bild o. bildl. (jfr 5 o. 7). Dödhen sitter såsom vthi en wrå, och skådhar .. hwilken han aff oss obetäncktan, vthur wår lustigha dantz och gladha kallatz först plocka må. Rudberus Likpr. ö. Marg. Hansd:r B 2 b (1624). Lyckan haar sin Dantz, nu är hon wrång, nu blijder. Achrelius Dan. C 4 a (c. 1690). Si, Rimen hans gå på dantz. Runius Dud. 2: 49 (1713). Hade .. jag man (dvs. bara) litet mer courage än jag har, jag skulle lära dig en sådan dantz, at du aldrig dantzat maken i Frankriket. Gyllenborg Sprätth. 16 (1737). Ingen Erato på Thules fjellar / Gratierna böd till dans. Franzén Skald. 1: 75 (1797, 1824). Dansa icke bort din bestämmelse i lifvet; ty det händer dig, att föraktet slutligen blir den enda, som bjuder opp dig, och då går du ömfotad ur dansen. Tegnér 4: 179 (1837). Den tiden hvarje boning var en skans, / Som de förtälja oss, anteckningsbladen / Från mången ätt, som trådde blodig dans. Strandberg 5: 225 (1862; om strid); jfr 5. Paul Verlaine .. har .. stundom låtit tankarne hvirfla bort i rimmens dans. Herrlin Snille o. själssjukd. 129 (1903); jfr RIM-DANS. — särsk.
α) [jfr DANSA, v. 4 b] i uttr. dans på rosor, om ett angenämt l. behagligt l. gladt lif; nästan endast i nekade satser. Äktenskapet .. är (icke) afsedt att bereda oss människor någon ”dans på rosor”. Fehr Underv. 116 (1894). Två år hade förgått sedan Maja-Lisas död, och inte hade det varit någon dans på rosor för Joel, det hade nog svärmor sörjt för. Rönnberg Brovakt. 18 (1904).
β) i uttr. vara ur dansen, se c slutet.
γ) [jfr 2 Moseb. 32: 2 ff.; jfr äfv. DANSA, v. 4 c] i uttr. dans(en) omkring guldkalfven (l. den gyllene kalfven), sträfvan efter vinning, mammonsdyrkan, mammonstjänst. Dansen kring guldkalfven af Drako. P. S. Sundius (1892; boktitel). Det är icke alltid dansen omkring guldkalfven, som här (dvs. i fråga om sceniska artisters gästspel) är bestämmande. SDS 1906, nr 136 A, s. 1.
δ) (mindre br., hvard.) i uttr. hvad vill du (osv.) ha för en dans? hvad skall det vara för en dans? frågor som användas för att uttrycka, att man är förvånad, retad öfver l. missnöjd med ngns anspråk l. fordringar l. ställer sig afvisande, ofta närmande sig bet.: akta dig! äfv. användt som skämtsam l. uppmuntrande fråga till ngn om hvad han önskar (jfr e.) ”I dag är jag inte här för att handla”, förklarade jag. .. Hvad vill du då ha för en dans? Blanche Bild. 3: 15 (1864).
ε) [jfr meng. deth lastly tooke him in his dimme daunce. I fråga om anledningen till benämningen se DÖDS-DANS] om dödsdansen. Tå han .. tänckte sigh wara aldeles trygg .. Sij, tå kommer dödhen sielf, til at föra honom .. vthi sin faseligh dantz. Phrygius Likpr. ö. Malin Rosengren A 3 a (1608). Men det är visst at jag döds-dansen ej förstår, / At lära denna dans ej eller jag åtrår. Det mänskl. lifvets obeständighet 39 (1813; yttradt af dansmästaren till Döden). Ve, nu står också bak rimmarens stol / han mäster, som dansen leder. Levertin Dikt. 72 (1901).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera mindre br., i sht hvard.) danstillställning, bal, sammankomst för idkande af dans. En merkeligh Skada wederfors Henrico VIII. .. vppå en Dans, ty på then samme blefwo bådhe hans Gemåler .. till Hoorkonor. Schroderus Albert. 4: 85 (1638). Ingen menniska ger här (dvs. i Borgå) danser. Fr. Runeberg (1838) hos Strömborg Runeberg IV. 1: 68. Uti societetens dansar, resor och öfriga s. k. nöjen, deltog jag icke. L. F. Rääf (c. 1861) hos Ahnfelt Rääf 94. (På Vanås) gjordes promenadturer och anställdes danser. De Geer Minnen 1: 122 (1892). Grefven och grefvinnan P. .. gåfvo tisdag afton .. en högst animerad dans med supé. SD 1906, nr 44, s. 4.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] musik som utföres l. är afsedd att utföras till dans; dansmelodi; stundom associerande sig med 1. Konungens spillemän .. lechte dantzen för them. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Fattade han fram sin Fedla, och begynte til at speela en Dantz. Lindner Tijdhfördriff 27 (1641). Jag spelte upp en dans på mitt fortepiano, barnen dansade. E. G. Geijer i Sv. mem. o. bref 7: 118 (1809). Dagen skall hyllas. / Sorgen skall låsas / inne där hemma. / Dans skall det blåsas. Heidenstam Vallf. 152 (1888, 1900). Redan på stads- och skråmusikanternas äldsta tid var det vanligt att sammanställa och spela danser utan att det dansades därtill. Valentin Musikh. 2: 45 (1901). — i bild. Thet war en ganska blodigh dans, / Som Gåsen blåste i then skans (dvs. vid det äfventyret, näml. gallernas anfall på Kapitolium). Sigfridi K 1 b (1619); jfr 5 a.
4) (mindre br.) danslek; äfv. om ord som sjungas till danslek: dansvisa. Dansen ”Så hafre”. Ljunggren Sv. dram. 37 (1864). Ett stycke (täxt) av en dans. R. Steffen i Landsm. XVI. 1: 33 (1898).
5) [jfr motsv. anv. i t.] (i sht hvard.) bildl., ofta ironiskt l. eufemistiskt, om händelser, företag, förehafvanden o. d., där det går rörligt, lifligt l. våldsamt till l. som äro förbundna med risk l. svårighet l. obehag; jfr 1 h o. LEK. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] som beteckning för strid, dust, fejd; äfv. i mera allmän bet.: ”lek”, ”tillställning”, ”oväsen”, ”spektakel”. Christus sielffuer går före j thenna dantzen, och för wåra skuld dricker thenna Kalken. L. Petri 3 Post. 105 a (1555). Mig tyches, att I komme uti itt speel, der dantzen inthet så snart ändas. RP 8: 123 (1640). Och hielper intet ded, fast än en stohr en Hans / Och funnes dher i bland, Han måste med i Dans (näml. med Kupido). Rosenfeldt Den vaksam. ro A 3 a (1686). Klockan emoth 10 förmiddagen .. begyntes den lustiga leken eller dantzen, jag mehnar action, wid .. byn Jesna. R. Petré i Karol. krig. dagb. 1: 165 (1708). Om han (dvs. ockraren) ej får prompt betalning: då går rätta dansen an. Dalin Arg. 1: 315 (1754; uppl. 1733: glädien). Så börjar dansen (dvs. ”förargelsen” med anledning af skillnaden mellan Kristi lära o. påfvens). Blix Luther Huspost. 78 (1843). Förut från dansen ej vände du om, / Förr'n du med jösse i sällskap kom. Sätherberg Dikt. 1: 101 (1862; i dikt till en stöfvare). I de flesta fall låta de (dvs. ”störande” hästar) ryttaren utan motstånd sitta upp. Dansen börjar först när hästen finner att ryttaren suttit länge nog i sadeln. Wrangel Handb. f. hästv. 317 (1885). Annorlunda hade den dansen (dvs. kalabaliken i Bender) lyktat, .. om alla stannat på sin post. Heidenstam Karol. 2: 111 (1898). Kungen (dvs. K. XII) .. har kommit hem igen och vill börja om dansen med norsken. W. Hülphers i VL 1901, nr 34, s. 3. jfr: Hildurs dans (dvs. strid, kamp). E. Sjöberg 254 (c. 1824) [efter isl. Hildar leikr, af hildr, eg. strid, i personifikation benämning på en valkyria]. — (föga br.) i pl. Spelades på både sidor medh stycken (dvs. kanoner) någre veckor, inn till Michelsmässo tidh; då begyntte them på slottett ledas vedh sådana dantzar. C. Gyllenhjelm i Hist. handl. 20: 265 (c. 1640).
b) med mer l. mindre förbleknad bet.
α) (†) i uttr. som beteckna, att ngn inlåter sig i l. blir indragen i l. ställer sig på ngns sida i ett företag l. ger sig i leken med ngn l. får med ngn att göra. Tenker och så ther till, att man snarligen kan late föresee sigh vti en slijk dantz men att komma sig ther wel vtt igen, wil höras konst och arbete till. G. I:s reg. 14: 44 (1542). The Ewangeliske Förster wele nu gerne hafwe oss i Dantzen med sig. Därs. 18: 104 (1546). Thet finnes hoos them (dvs. danskarna) som litet dugher. / Ther finnes ibland en Räffue Swantz / Ehwem ther kommer med them j dantz. Svart Gensv. E 3 b (1558). Venus fåår migh ey i sin dantz: / Det skall någon aldrigh få höra. Asteropherus 9 (1609). Krigh, Blodh, Eld Brand och Mord öfwergår än mång Stad och Land. Nu måtte mången med i dantzen, som heller wore dher ifrån. Voigt Alm. 1677, s. 12.
β) [jfr eng. begin the dance, fr. commencer la danse] i uttr. börja l. begynna dansen, börja, inleda. Ett bref (från Armfelt till Ehrenström), i hvilket han på det ifrigaste afstyrkt, att en revolution skulle börjas af svenskar, och uttryckt den åsigt, att ”Ryssland måste begynna dansen”. Tegnér Armfelt 2: 303 (1884; fr. commencer le bal). Vid remissen af statsverkspropositionen började .. Wallenberg dansen i vanlig tonart. De Geer Minnen 2: 214 (1892); jfr a.
γ) i uttr. en annan dans, särsk. i förb. blifva en annan dans (af l. utaf); jfr 1 h δ samt ANNAN VI 2 c α. Men hade detta .. eij blefvet förtijget, så skolle vist blefvet een annan danss af. Växiö domk. akt. 144 (1678). G. F. Gyllenborg Vitt. 2: 212 (1795). Tyst, musikanter med horn och giga! / till allvar tiderna nu oss viga, / för oss (polacker) börjar åter en annan dans, / den gamla leken med lia och lans (dvs. befrielsekriget). Sturzen-Becker 5: 101 (1846, 1862). Om jag ej får hvad jag skall ha, så blir det en annan dans för fru T. GHT 1898, nr 37, s. 3. jfr: (†) Min Hustru kan bara våga på, at föreskrifva mig det aldraminsta, så skal man få se en artig dans. Envallsson Tokrol. natt. 62 (1791).
δ) (mindre br.) i uttr. samma dans, detsamma, samma ”visa”, samma ”historia”. Den 16 hade man återigen slagits, kanonerna dundrade från klockan sex på morgonen, och han hade hört, att samma dans börjat på nytt den 18. Lundquist Zola I grus 65 (1892). Ingenting nytt under solen. / Alltid blott samma dans. Levertin Kung Salomo 77 (1905).
ε) (†) i uttr. dansen går, ss. beteckning för att ngt tillgår på ett visst sätt, att ngt har sin gång, låta dansen gå, låta (ngt) gå l. basa. Så går dansen från Mor til Dotter i tredie och fierde led. Dalin Arg. 1: nr 50, s. 4 (1733; uppl. 1754: så går det). Stor sak, jag vet också, / At han ej är min Vän, men lät dock dansen gå. Därs. 257 (1733, 1754).
6) om dansartad rörelse utförd af djur (jfr 7 a α, b α). När Traanan går i dantz medh Stodhästen (dvs. hingsten), så får hon brutna Been. Grubb 586 [jfr d. naar tranen gaar i dans med stodhesten faar den brudne been]. Några (af ”sammetsfåglarna”) uppföra ett slags dans under häcktiden. 1 Brehm 2: 130 (1875). Många djur vilja också gärna roa sig. Lekar och danser spela i deras lif en icke oviktig rol. Wirén Zool. 1: 245 (1897). — jfr BJÖRN-, HUND-, TRAN-DANS.
7) i oeg. o. öfverförd anv., om rörelse som i ett l. annat afs. erinrar om dans i bet. 1; äfv. bildl. — jfr LIN-DANS.
a) om kretsande l. kringsnurrande l. kringsvängande rörelse.
α) [jfr motsv. anv. i t.] om rörelse af lefvande varelse; särsk. om vissa insekters flykt o. kretsande. Myggarna .. om sommar-qwällar / I luften hålla dantz. Spegel Tilsl. par. 103 (1705); jfr 1 a α. Säkert teken til förestående svärmning är icke, at Bien anställa en dans middagstiden, i vackert väder. O. Kloth i Alm. (Gbg) 1774, s. 41. D. 3 Maji. Tipula verens (dvs. harkranken) begynner hålla dansar emot regn. S. Ödmann i VetANH 3: 163 (1782); jfr 1 a α. Myggornas danser en lugn och vacker afton. Reuter i UVTF 36: 56 (1888). — jfr MYGG-DANS.
β) [jfr t. tanz der blätter] om liflösa föremål. De rasande snöhvirflarnas dans. De Geer V. skr. 1: 106 (1843, 1892). Från steppen (vill) jag (dvs. Vintern) hemta till dans / De hvita, yrande flingor. Snoilsky 2: 56 (1881). Se, på min gård går dansen glad / af fallna löf och vallmoblad. Karlfeldt Frid. vis. 14 (1898). — särsk. [jfr t. tanz der sonne, des mondes, der sternen] (i sht i poetisk stil) om himlakropparnas o. sfärernas kretsande. Stjernorna i dans kring ljusets rymder sväfva. Lidner 1: 177 (1789). Sferers dans. J. Brag (1811) i Götheb. vet.- o. vitt.-samh. handl. 6: 129. Så länge jorden gör ännu sin dans kring solen. Tegnér 2: 131 (1814). jfr: Jordens dans kring sin axel. Wikner Lifsfr. 2: 265 (1889). — jfr STJÄRN(E)-DANS.
b) om rörelse för att beteckna den ss. snabb l. lätt l. lekande o. i allm. skeende utan (synbar) ansträngning l. eftertanke l. afsikt.
α) eg.; i sht om djurs hoppande o. skuttande. Af muntra hjordars dans du än din syn förlustar, / Än dig mot skogens djur i fredlig härnad rustar. Wallin Vitt. 2: 296 (c. 1808). — jfr KALF-, RÅTT-DANS.
β) bildl. om ljud som följa på hvarandra i rask o. liflig rytm. Man hörde fjärran ifrån yxans fall i skogen, och dansen af de muntra taktfulla slagorna. Bremer Pres. 443 (1834). Trumhvirfvelns dofva och muntra dans. P. Hallström i DN(N) 1905, nr 12600, s. 4.
c) om rörelse som består af korta, tätt på hvarandra följande ryck l. hopp l. i allm. höjningar o. sänkningar osv. Kvicksilfverpelarens dans i takt med .. ett .. pulserande grodhjärta. R. Tigerstedt i VetA Årsber. 1905, s. 247. — särsk. [jfr t. tanz der wellen, eng. the dance of the waters] om vattnet i haf, sjöar o. forsar, som gungar, skvalpar o. d. Den ystra böljan inom kort / Har lyktat sina dansar. Östergren Dikt. 81 (1871). Högt solen hon lyser i midsommarglans / Och väcker de slumrande böljor till dans. Oscar II 3: 115 (1876, 1888).
8) med. benämning på sjukliga tillstånd som utmärka sig därigenom, att de sjuka med hela kroppen l. med vissa lemmar dansa l. utföra dansliknande rörelser.
a) om sjuklig dansmani i allm. Sjukliga tillstånd af hysterisk natur ha ofta uppträdt såsom epidemier i olika trakter på jorden, och den mest kända formen däraf är de smittosamma dansarna. PT 1898, nr 5 A, s. 3.
b) [jfr t. St Veitstanz, eng. St Vitus's dance, fr. danse de St Guy. Uttr. användes urspr. om ett epidemiskt uppträdande dansande] med. i uttr. (St.) Veits l. (St.) Vits dans, benämning på en nervsjukdom, som yttrar sig i ofrivilliga muskelryckningar: danssjuka (se d. o. 2), nervdans, krampdans, korea; jfr VEITSDANS. Hammarsköld Sv. vitt. 2: 172 (1819). Cederschiöld Qv. slägtlif 3: 258 (1839). Sjukdomen (dvs. dansraseriet) liknade .. redan (på Paracelsi tid) mera den s. k. Veits dans, som förekommit i våra tider, än det ursprungliga onda. C. U. Sondén i Hygiea 1842, s. 575. Wretlind Läkareb. 9—10: 85 (1902).
9) ridk. benämning på vissa gångarter som man låter en häst utföra. Dans. Härtill föras alla sådana allyrer, som hafva ett diagonalt fotlag, utan svängning eller vägvinning af steget, och således förrättas på ett och samma ställe. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 72 (1836). jfr: Altid skulle Grollen gå i dans under henne (dvs. Blenda). Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740); jfr 1 a β.
Sammansättningar (i allmänhet bildade till 1).
Anm. Vissa af de nedan upptagna ssgrna, särsk. de i ä. tid förekommande på danse-, skulle äfv. kunna fattas ss. bildade till DANSA, v.
A: (6) DANS-APA3~20. [jfr t. tanzaffe] (mindre br.) apa som man lärt att dansa; jfr -BJÖRN, -HÄST. bildl. Jag är ingen dansapa — och de andra aporne, som ni väl vet, kunna ingen ting förvärfva. Altén Kusin 21 (1796). —
-ARTAD~20. [jfr t. tanzartig] Palmblad Fornk. 2: 241 (1844). Sättes .. tåspetsen först ned, blifver gången något tvungen och liksom dansartad. Hallin Hels. 1: 237 (1885). —
-ARTIST~02. jfr -KONSTNÄR. Med de franske dansartisterne inkom troligen Menuetten hit till landet. Tidskr. f. dansk. vänner 1849, s. 3. Affischen 1907, nr 7866, s. 4. —
-ASSEMBLÉ~002. [jfr fr. assemblée dansante] (förr) danstillställning, bal; jfr -SOCIETET 2. Stockholms-boarnes eviga hvirfvel af dans-assembléer och soupéer. Atterbom Minnen 48 (1817). Allehanda 1827, nr 1, s. 4. —
-BANA~20. plats där det dansas. Knorring Cous. 1: 46 (1834). Hvar de (dvs. positivspelarna i London) visa sig, samlas ungdomen omkring dem ... Snart är hela trottoaren en dansbana. SvD(L) 1903, nr 285, s. 7. särsk. (i fria luften befintlig) för dans inrättad plats, vanl. bestående af brädgolf med skrank; äfv. om inomhus befintlig enkel lokal afsedd för dans; jfr -PLAN, -PLATS, -STÄLLE. På en dansbana vid Engelholm har .. ett mord blifvit begånget. SvT 1852, nr 207, s. 2. En byggnad .. under tak af asfaltpapp .. afdelad till .. förstuga och dansbana. PT 1906, nr 117 B, s. 3. —
-BEGÄR~02. = -LYSTNAD. De ungas dansbegär. Tranér Anakr. 168 (1833). Snoilsky Dikt. 1: 125 (1872, 1874). —
(6) -BJÖRN~2. [jfr d. dansebjörn, t. tanzbär] (mindre br.) jfr -APA. Lind (1749; under tanz-bär). Wadman Saml. 1: 25 (1818, 1830). AB 1898, nr 216, s. 3. —
-BLINDBOCK~20 l. ~02. Dansblindbock. Denna lek är lika med sångblindbock, med undantag af att blindbocken .. i stället för att sjunga väljer en bland de kringstående och dansar med henne ett hvarf inom ringen. Hubendick Flick. lek. 61 (1879, 1883). —
-BOD~2. (danse- Weibull) [liksom d. dansebod uppkommet gm omtydning af t. tanzboden på grund af likheten mellan t. boden o. sv. o. d. bod i best. form; jfr FÄKT-BOD(EN)] (fordom) (Den vid akademien anställde dansmästarens) ”dansebod” skulle dagligen vara öppen för ungdomen. Weibull (o. Tegnér) LUHist. 1: 204 (efter handl. fr. c. 1725). Möller (1745, 1755; under animer). En Tysk Dansbod. Philol. Parrhes. 1768, s. 15. —
-BOK~2. Dans-boken i västficksformat. (1856; titel). Vår antagligen älsta dansbok, den i Göteborg 1783 utgivna Grunderne uti Danskonsten av S. H. W(alcke). A. Lindgren i Landsm. XII. 5: 22 (1893). —
-DIKTARE~200. (mindre br.) person som arrangerar dansen i en balett. Lundin N. Sthm 276 (1888). Den framstående dansdiktaren Gräb, som .. arrangerat dansen i ”Hans och Greta”. GHT 1895, nr 243, s. 3. —
-DIREKTÖR~002. [jfr t. tanzdirektor] (numera föga br.) jfr -LEDARE. Tvänne Herrar Dans-Directeurer .. visade sin bestälsamhet vid rangerande af Contre dansarna. SP 1780, s. 274. (Bournonville) blef förste solodansare och dansdirektör .. 1829, ballettmästare 1830. Dahlgren Sthms theatr. 422 (1866). —
-DIVERTISSEMANG~00102. i opera l. skådespel inlagd l. mellan akterna utförd dans l. mindre balett; balettdivertissemang. Sturzen-Becker 2: 137 (1842, 1861). Dahlgren Sthms theatr. 109 (1866). —
-DOCKA~20. (danse- Kolmodin)
1) [jfr 7 c] (mindre br.) i eg. bet.: docka som gm mekanisk inrättning kan sättas i dansande rörelse; marionett. Dalin (1850).
2) om människa.
a) ringaktande om kvinna som gärna dansar, som hufvudsakligen intresserar sig för dans; jfr BAL-DOCKA. Dalin (1850). Jag är ingen så'n där själlös dansdocka, jag — jag är en nutidskvinna! Lundquist Småfl. 12 (1891).
b) (föga br.) föraktlig benämning på danserska l. dansös. Om Danse-dåckans (dvs. Salomes) språng dig (dvs. Herodes) täckas en gång än, / Och säljas lika dyrt, hvad har du väl igen? Kolmodin Qv.-sp. 2: 237 (1750). Dalin (1850).
c) [jfr 7 b] (mindre br.) smeksam benämning på liten liflig flicka. ”Nå, du dansdocka, har du hört några äfventyr i afton?” Carlén Skuggsp. 2: 193 (1865). —
-DRÄKT~2. [jfr d. dansedragt] jfr -KLÄDER, -KOSTYM, -TOALETT. Kasta din panterdräkt! Förbyt din dansdräkt i sorgens! Heidenstam Vallf. 51 (1888, 1900). Dansöserna äro endast iförda sina vanliga dansdräkter, den traditionella tyllkjolen och trikåerna. Idun 1907, s. 33. —
-ELEV~02. Teaterns Dans-elever. Wallmark Resa 113 (1819, 1832). Tidskr. f. dansk. vänner 1849, s. 4. —
-EXERCIS~002. (-exercitie Konst (i titeln)) (numera knappast br.) om öfning l. undervisning i dans. Dans-Exercicen indelas i flera momenter. Konst Minnesb. uti dansex. 9 (1783). —
-FEST~2. [jfr t. tanzfest] (mindre br.) Han vet redan utaf, at ni ämnar anställa en liten högtid .. en liten dansfest. Envallsson Kon. Rikh. 50 (1791). —
-FIGUR~02. särsk. bestämd följd af vissa steg hvilken ingår som moment i ngn dans (ss. masurka, vals m. m.); äfv. linje som beskrifves af dansande. Äschylos och Sophokles täflade med hvarandra, att uppfinna nya dansfigurer, melodier, costumer, decorationer. Palmblad Fornk. 2: 377 (1845). Carré är enligt Littré en dansfigur, bestående av ett steg åt höger .. ett framåt, ett bakåt ock ett åt vänster. A. Lindgren i Landsm. XII. 5: 23 (1893). Det behagliga däri, att dansfigurerna ofta bilda en cirkel eller en följd af kurvor. 2 NF 5: 1312 (1906). —
-FLICKA~20. (mindre br.) = DANSERSKA 1; jfr BAJADÄR I. De täcka dansflickorna från Delhi. Arnell Moore LR 1: 4 (1829). Senjora Pepita är ej heller, så vidt jag förstår, en dansös, strängt taget, det vill säga en artist. .. Hon är rätt och slätt en spansk dansflicka. Sturzen-Becker 2: 84 (1861). Den engelska dansflickan .. på Kullans variété. Lindqvist Student. 191 (1906). —
-FÖR~2. [jfr ARBETS-FÖR] (föga br.) skicklig i dans; jfr -VIG. Fröken Ankarclou var minst dansför. Hennes höga, behagliga gestalt måste emellertid blifva en prydnad .. äfven som stående. Almqvist Ekols. 2: 257 (1847). —
-FÖRESTÄLLNING~0020. D. afslutade i förgår sin triumfrika Stockholmssejour med en sista dansföreställning i Östermalmsteatern. SvD(L) 1906, nr 133, s. 5. —
-GALEN~20.
2) [jfr 8] behäftad med sjukligt dansraseri; jfr -SJUK 2. De dansgalne (af medeltidens dansraseri angripne) slogo sig tillsammans i .. flockar, hvilka med en spelman i spetsen drogo från stad till stad. PT 1898, nr 7, s. 3. —
1) gille med dans; danstillställning; jfr -KALAS. Leopold 5: 378 (1797). Främmande sjöfolk finna uti (Göteborgs) Haga sina dansgillen. Stiernstolpe Arndt 2: 7 (1807, 1814). Lekstugor och dansgillen förekomma numera knapt hos hederligare bönder (i Ångermanland o. Medelpad), och ett bröllop med dans anses nära nog som en skam. J. Nordlander i VLS 70 (1885). K. Trotzig i Sv. turistfören. årsskr. 1905, s. 18.
2) (numera knappast br.) = -SÄLLSKAP 2. Dansgille .. Sluten förening af flera personer, hvars ändamål är att då och då roa sig med dans. Dalin (1850). Hahnsson (1888). —
-GOLF~2. Wigström Folkdiktn. 1: 122 (1880). (F. A. Dahlgrens) smidiga och proportionerliga figur var som skapad att göra lycka på .. dansgolfvet. Dahlgren Ransäter 171 (1905). —
-GÄNGE~20. (i bygdemålsfärgadt spr. i vissa trakter) danstillställning; jfr -GILLE 1, -MÖTE. Skildringarne af musikanter, dansgängen, folkfester i N:o 51 (af Fredmans epistlar). Atterbom Siare VI. 1: 112 (1852). —
-HOPP~2. särsk. gymn. på tåspetsarna utfördt hopp på stället, hvarvid fötterna ömsevis åtskiljas o. sättas intill hvarandra. Ling Tab. 57 (1868). Gr(en-) tåst(ående) danshopp. Liedbeck Dagöfn. 44 (1891). —
-HORA~20. (dantze-) (vulg., numera knappast br.) (Herodes lofvade) then lättferdigha Dantzehooronne, som dantzadhe hoffuudhet aff Iohanne Baptista, .. at han wille .. giffua henne hwadh hon wille begära. L. Laurentii Nyårspr. E 1 b (1618). —
-HUS~2. (dantze- L. P. Gothus. danse- Meddel., Kolmodin) [fsv. danzhus; jfr d. dansehus, t. tanzhaus, eng. dancehouse] (numera knappast br.) Lind (1749; under tantz-boden).
1) i allm.: byggnad l. lokal afsedd för dans. Dansehuset (i Sthms slotts nybyggnad). Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1896, s. 9 (citat fr. 1540).
2) förlustelseställe af simplare art där man dansar. Medh then Epicuriske Hopen, löpa .. til Dantze- och Maysehws (dvs. jungfruhus). L. P. Gothus Pest. 21 b (1623). (Satan) har i danse-hus beständigt hem och hytta. Kolmodin Qv.-sp. 2: 253 (1750). Krogar, danshus, och hemliga ställen. Murbeck Catech. arb. 2: 246 (c. 1750). Thunberg Resa 2: 144 (1789). —
-INSTRUKTRIS~002. Charlotte Törner, den en gång så tjusande dansösen, sedan den talangfulla dansinstruktrisen. Schöldström Konstn. anda 51 (1892). —
-KALAS~02. jfr -GILLE 1. Bellman 5: 326 (1764). Det var roligt .. (på slädpartierna) aldra helst som nöjet ofta slutades med ett enskildt ”danskalas”. Santesson Nat. 198 (1880). —
-KAPRIOL~002. jfr -SPRÅNG. Mången man finnes, som hellre slår ihjäl en jätte, än han gör en enda dans-capriol. Stiernstolpe DQ 4: 309 (1819). —
-KEDJA~20. (mindre br.) (Anföraren) kröp under armarne på något af paren, hvarpå hela danskedjan följde samma väg. Lovén Folkl. 85 (1847). —
-KLÄNNING~20. (mindre br.) jfr BAL-KLÄNNING. En Dans-klädning på nyaste moden. Veckoskr. f. frunt. 1824, s. 32. DA 1825, nr 294, s. 4. —
(jfr 7) -KLÖFVER~20. [jfr t. wandelklee; benämningen är föranledd däraf, att växtens blad vid solsken med spetsen utföra en roterande rörelse; jfr Fries Ordb., där detta namn förklaras vara mindre lämpligt] (föga br.) baljväxten Hedysarum gyrans Lin., bengaliskt helghö. Dansklöfver .. En art af örtslägtet Helghö. Dalin (1850). Wenström (1891). —
-KONST~2. (danse- Schroderus, PT 1758, nr 39, s. 6) [jfr d. dansekunst, t. tanzkunst] Schroderus Albert. 4: 82 (1638). Danskånsten innebegriper icke allenast alt sådant som egenteligen kallas Dans, utan äfven det, som utgör Belefvenheten uti Almänna lefvernet. Walcke Dansk. 1: A 2 a (1783). Liksom Geijer, väckte han (dvs. Strinnholm) i ungdomen uppseende såsom idkare af danskonsten. De Geer i SAH 36: 10 (1862). Ord o. bild 1904, s. 530. —
-KONSTNÄR~02 l. ~20. [jfr t. tanzkünstler] jfr -ARTIST samt DANSÖR 1. G. Nyblæus i Nord. univ.-tidskr. I. 2: 87 (1855). Lundin N. Sthm 270 (1888). —
-KONSTNÄRINNA~0020. (Adèle Grantzow) ansågs såsom samtidens förnämsta danskonstnärinna. NF 5: 1466 (1882). —
-KORT~2. [jfr t. tanzkarte] (mindre br.) = -PROGRAM. Jag ser på ditt danskort, att du dansade två danser med kapten Lagerskiöld. Edgren Ur lifvet 2: 82 (1882, 1883). —
-KOSTYM~02. (mindre br.) jfr -DRÄKT. Konst- o. nyhetsmag. 2: 36 (1820). Beskow Ber. om K. theat. 1832, Bil. s. 3. —
-KRETS~2. Plötsligt märkte man i danskretsarne en okänd, underbar man. Tidskr. f. dansk. vänner 1849, s. 1. —
-KVÄDE~20. jfr -VISA. Atterbom Minnest. 2: 59 (1840). Vanligast leddes de (dvs. de forntida danserna) af dansqväden. Holmberg Nordb. 312 (1854). —
-KVÄLL~2. (regelbundet återkommande) kväll då man dansar. Dybeck Runa 1842—43, 3: 40. Forsslund Jungfru-Jan 19 (1897). —
-KÄR~2. (föga br.) jfr -LYSTEN. En döf har ei fem sinnens bruk. / Så har du, dans-kär, sex, af sinnens lusta siuk. Kolmodin Qv.-sp. 2: 248 (1750). —
-LAG~2, n. (danse- Kolmodin, Büchner Concord. 269 (1754)) (mindre br.) Lind (1749; under ball). Jag undrar, om en döf i danse-laget kom, / Den aldrig dansas sedt, hvad han väl tyckte om. Kolmodin Qv.-sp. 2: 248 (1750). Dybeck Runa 1842—43, 4: 43. —
-LEDARE~200. ledare af dans; äfv. dansinstruktör; jfr -DIREKTÖR. (Kotiljongen består) af flere figurer (turer), hvilkas anordning är öfverlemnad åt dansledarens smak. NF 8: 1442 (1884). Philochorostournéen 1902 8 (1903). —
-LEK~2. [jfr isl. dansleikr]
1) under dans o. sång utförd lek, urspr. härmande det arbete l. den handling som beskrifves i den samtidigt sjungna dansvisan; jfr SÅNG-LEK. J. E. Rydqvist i VittAH 19: 85 (1836). Danslekens anor i Norden gå långt tillbaka. Ljunggren Sv. dram. 12 (1864). Dans- och sång-lekar, i hvilkas glada dramatik mycken gammal poësi fortlefver: ”Väfva vadmal”; ”Skära hafre”; ”Aborren han leker” .. med flera. Bergman Gotl. skildr. 236 (1882). Cederschiöld Rytm. trollm. 119 (1905).
2) (mindre br.) = -VISA 1. I likhet med folkvisan älskar ej heller dansleken det jemförande ”liksom”, utan uppställer endast bilden, lemnande åt hvem det lyster att göra tillämpningen. Ljunggren Sv. dram. 33 (1864). R. Steffen i Landsm. XVI. 1: 150 (1898). —
-LEKTION~02. (Sokrates) tog dans-lektioner hos Aspasia. Wallmark Resa 170 (1819, 1832). Svedelius Förfl. lif 93 (1887). —
-LIK~2, adj. (mindre br.) dansliknande, dansartad. Lind (1749; under täntzerisch). Danslik takt. Franzén Skald. 3: 142 (1824, 1829). —
-LIKNANDE~200. Om .. en skara negerkrigare drager ut mot fienden i en dansliknande marsch. Cederschiöld Rytm. trollm. 100 (1905). —
-LINA~20. [jfr t. tanzseil, eng. dancing-rope] (föga br.) lina som användes vid lindans. Serenius (1734; under rope). Schultze Ordb. 2777 (c. 1755). —
-LISTA~20. (numera mindre br.) = -PROGRAM. En ung flicka (sitter) och tänker på de många vakanserna i sin danslista. De Geer V. skr. 1: 110 (1892). —
-LOKAL~02. I fyra på hvarandra följande epistlar .. har Bellman förlagt scenen till en danslokal. Ljunggren Bellm. 179 (1867). Af butiker ser man (i Belleville i Paris) föga men dess mer af krogar och danslokaler. Torpson Eur. 1: 151 (1895). —
-LUST~2. (dantze- Grubb, danse- Kolmodin) [jfr d. danselyst, t. tanzlust]
1) lust att dansa. Dhen hungrige förgår snart dantzelusten. Grubb 333 (1665); jfr: Hunger bryter dantzelust. Därs. 499 [jfr d. hunger fortager danselysten]. Bremer Grann. 1: 134 (1837). Kaufmann Frankr. 39 (1883).
2) (†) nöje som dansen bereder, förlustelse som består i dans; jfr -NÖJE 1. När de (dvs. barnen) den danselust en stund med nöje sågo, / Så väcktes deras håg, at giöra lika så. Kolmodin Qv.-sp. 2: 246 (1750). —
-LUSTIG~20. [jfr t. tanzlustig] (numera knappast br.) = -LYSTEN. Nu hafva vederbörande Danslustige flyttat assembleerne härstädes ifr(ån) Seippelska salen til Landtm. Pacqvalin. Porthan Bref t. Calonius 216 (1795). Jag kände mig ej det minsta danslustig. Bremer Pres. 227 (1834). Zedritz 3: 105 (1855). —
-LYSTEN~20. [jfr d. danselysten] Snellman Tyskl. 292 (1842). Den, oaktadt sin ålder och korpulens, högst danslystna prinsessan (Sofia Albertina). Tegnér Armfelt 2: 132 (1884). —
-LYSTNAD~20. Ling 2: 115 (c. 1838). Hon hade .. bara varit danslystnad och munterhet. Lagerlöf Berl. 1: 220 (1891). —
-LÅT~2. låt att dansa efter, (folklig) dansmelodi. Folksägnen, att .. för somliga af dessa danslåtar (som spelmännen lärt af näcken) allt måste dansa .., ända till orörliga ting. Eichhorn Stud. 1: 31 (1869). Melin Prins. 22 (1885). —
-LÄRARE~200. [jfr d. danselærer, t. tanzlehrer] jfr DANSMÄSTARE 1. Tidskr. f. dansk. vänner 1849, s. 7. Akademiens (i Uppsala) siste danslärare var J. Kullenberg, som dog i Nov. 1844. NF 16: 1496 (1892). —
-LÄRARINNA~0020. Edgren Ur lifvet 1: 39 (1882, 1883). L. H., Danslärarinna. DN 1894, nr 8860 (A), s. 4. —
(jfr 8) -MANI~02. jfr -RASERI. Icke heller ifrån denna tiderymd (dvs. början af 1400-talet) finnas veterligen några historiska notiser att den epidemiska Dansmanien då skulle företett sig i Norden. Ilmoni Sjukd. 1: 245 (1846). En riktig dansmani lär råda (i Vera Cruz) oaktadt den starka hettan. Wachtmeister Fr. andra sid. Atl. 52 (1901). Anm. Hos Almqvist Tre fruar 3: 259 (1843) har anträffats formen dansomani, bildad i likhet med sådana ssgr som GALLO-, MONO-MANI. —
-MARSKALK~02. person som tjänstgör som marskalk vid större bal. Bland dem, som i kotiljongen dekorerades af konprinsessan voro äfven dansmarskalkarne. SD 1893, nr 19, s. 3. —
-MASK~2. mask, ofta mer l. mindre grotesk, som åtskilliga naturfolk använda vid utförande af dans. E. Nordenskiöld i Ymer 1907, s. 92. AB 1907, nr 137, s. 6. —
-MELODI~002. [jfr d. dansemelodi, t. tanzmelodie] jfr -LÅT. P. A. Sondén hos Stagnelius S. skr. 3: 282 (1836). NF 6: 781 (1882). Valentin Musikh. 1: 93 (1900). —
-MUSIK~02. [jfr d. dansemusik, t. tanzmusik, eng. dancemusic, dancing-music]
1) musik att dansa efter. Till organistens skyldigheter räknas bland annat att ”gå församlingen till handa med dansmusik vid bröllop och andra gillen”. Rodhe Lindblom 162 (cit. fr. 1795). Remmer Tart. 5 (1820). Dansmusiken .. bestreds af tolf harpspelare. Wingård Minnen 5: 137 (1847). Nu tystnade dansmusiken därute. Edgren Ur lifvet 1: 43 (1882, 1883).
2) musikalier innehållande dansmusik. Ett stort lager af dansmusik. Affären förtjänar mest på försäljning af dansmusik. DA 1824, nr 156, s. 5. Dalin (1850). —
-MÄSTARE, se d. o. —
-NUMMER~20. (konstnärlig) dans som utgör ett nummer i ett program l. ingår i skådespel o. d. Bauck Mus. hist. 75 (1862). GHT 1895, nr 268 A, s. 3. —
-NÖJE~20.
1) (numera mindre br.) nöje som består i dans; jfr -LUST 2. Lovén Folkl. 84 (1847). Dansnöjet är ofta nyttigt, stundom skadligt. Dalin (1850). Föredraga lugnet på en mjuk divan framför dansnöjet. Den bild. verldsm. 80 (1884).
2) (enklare) danstillställning l. bal. Lovén Folkl. 161 (1847). En hans (dvs. Strinnholms) kassabok från gymnasiitiden i Hernösand .. innehåller flera utgifter för dansnöjen. De Geer i SAH 36: 10 (1862). Allmogens dansnöjen. N. Andersson i Landsm. XIV. 2: 27 (1895). —
-ORDEN~20. (föga br.) jfr -SÄLLSKAP 2. Dalin (1850). En dansorden i Gefle, benämnd ”Idka dygden”. VittAMB 1872, s. 64. Dansordnarne Amaranth och Innocens. Troil Minnen 8 (1877). Lundin G. Sthm 443 (1881). —
-PLAN~2, r. jfr -BANA, -PLATS. Tegnér 6: 73 (1827). Mellan vägen och byggnaderna finnes en grönskande plan, lek- och dansplan för bygdens barn. Ahrenberg Hemma 202 (1887). Vägv. i Finl. 144 (1905). —
-PLATS~2. (danse- Schroderus, dantze- Arvidi, Salberg Gram. 95 (1696)) [jfr d. danseplads, t. tanzplatz] jfr -BANA, -PLAN, -STÄLLE. Schroderus Albert. 4: 85 (1638). Arvidi 212 (1651). Knappast kommo de in på dansplatsen, förrän tvenne bönder .. kommo dansande fram till dem. Bremer Strid 153 (1840). Hoppe (1886; under tanzplatz). —
-PROGRAM~02. jfr -KORT, -LISTA samt BAL-PROGRAM. De Fresne Sällskapsl. 40 (1866). Blanketter till Dansprogram. AB 1890, nr 31, s. 1. —
(jfr 8) -RASERI~002. [jfr t. tanzwuth] jfr -MANI, -YRA. Bremer Grann. 2: 268 (1837). Det .. Italienska dansraseriet eller Tarantismen. C. U. Sondén i Hygiea 1842, s. 575. Det epidemiska dansraseriet, en troligtvis hufvudsakligen psykisk rubbning, som herskat vid flere tillfällen, i synnerhet under medeltiden. NF 3: 910 (1879). PT 1898, nr 7, s. 3. —
2) rum afsedt för dans l. där man tillfälligtvis dansar; danssal. Serenius (1734; under dancing). E. G. Geijer (1811) i Sv. mem. o. bref 7: 172. Hartman Husläk. 40 (1828). E. Bore i Landsm. V. 7: 30 (1891). —
-RÖRELSE~200. Stiernstolpe DQ 4: 309 (1819). Det ordnande, sammanfattande elementet i dansrörelserna utgöres af rytmen. 2 NF 5: 1311 (1906). —
-SAL~2. (dantze- Hist. bibl. 1: 232 (1584), Brahe, Tegel G. I 1: 290 (1622), danse- Livin Kyrk. 129 (1781), Walcke Dansk. 1: A 5 a (1783; samma s. äfv. dans-)) [jfr d. dansesal, t. tanzsaal] Huar dag war (vid G. I:s hof) efter middagen förordnat en tijma, nähr alle herremän måtte komma på dantze salen. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Altid ömsa Skor på svalen innan man går in uti Danssalen. Walcke Danssk. 1: A 5 a (1783). Dalin (1850). Nornan 1906, s. 35. —
-SALONG~02. [jfr d. dansesalon] jfr -SAL. Unge Dal. 1: 162 (1829, 1831). Hotel Stockholms Danssalon. Snällp. 1865, nr 2, s. 1. —
-SJUK~2. [jfr d. dansesyg]
1) jfr -GALEN 1. Våra danssjuka Fruntimmer och Ungherrar. C. P. Blomberg (1778) hos Björnståhl Resa 6: 41. Unga damer med danssjuka små fötter. GHT 1895, nr 203 A, s. 2.
-SJUKA~20. [jfr d. dansesyge]
1) [jfr DANS 8 a] (epidemisk) sjukdom som karakteriseras däraf, att de sjuke gripas af ett obetvingligt begär att dansa; (förr) särsk. om den i Italien förekommande (enl. folktron af tarantelns bett förorsakade) sjukdom som yttrar sig i (ett periodiskt återkommande) dansande; jfr TARANTISM. Tarantismus eller Dans-sjukan. M. Kähler i VetAH 19: 29 (1758). Tarantismen bör rätteligen uppfattas såsom ett slags epidemisk danssjuka. NF 15: 1390 (1891).
2) [jfr DANS 8 b] om en nervsjukdom som yttrar sig i ofrivilliga ryckningar i armar o. ben m. m., St. Veits dans, krampdans, nervdans, korea. Linderholm Buchan 198 (1801). Danssjuka har man .. ofta sett uppträda efter skrämsel. Läsn. f. sv. folket 1905, s. 78.
-SKO~2. (danse- Sv. bild.) [jfr d. dansesko, t. tanzschuh] jfr BAL-SKO. En ”balettklädning med röda band” och tillhörande ”danseskor”. Tegnér Sv. bild. 106 (1896; efter handl. fr. 1664). Härefter skal min lilla Annika altid få et par nya Dants-skor .. på Hans (dvs. prins Gustafs) Födelse-Dag. Tessin Bref 1: 43 (1751). Kindblad (1868). —
-SKOLA~20. (dantze- RARP 3: 8 (1636), Runius Dud. 2: 196 (1706)) [jfr d. danseskole, t. tanzschule] anstalt där undervisning i dans meddelas; jfr -INSTITUT, -KURS. Nödige Adelige Exercitier här j Stockholm .. en Fechtschola, en Ridschola och en Dantzeschola. RARP 3: 8 (1636). (Om) thenne Herodes i sine junkaråhr gått mer i högschola, och mindre i dantzschola. Swedberg Sabb.-ro 135 (1704, 1710). Jag visade mig i dans-skolan (med hvita ullstrumpor). Geijer I. 3: 6 (1834). DN 1894, nr 8828 A, s. 4. särsk. om (vid teater fäst) anstalt för utbildande af balettartister. Balletmästaren .. åligge att, med biträde af Föreståndaren för Dans-Skolan, besörja hvad för Balletternes inöfvande och execution erfordras. Regl. f. K. theat. 1834, § 9. —
-SOARÉ~002. Uppsala är en musikalisk stad. Dans- och musik-soaréer omväxla med hvarandra. F. A. Dahlgren (1841) hos Dahlgren Ransäter 188. GHT 1906, nr 49, s. 4. —
-SOCIETET~1002 l. ~0102.
1) (förr) sällskap för idkande af dans; jfr -SÄLLSKAP 2. Sistlidne Fredag .. började denna Stadens (dvs. Karlskronas) Dans-Societet sina sammankomster, som sedermera vanligen inträffa hvar 14:de dag under vintermånadernes lopp. DA 1825, nr 233, s. 1.
2) (numera knappast br.) danstillställning, bal; jfr -SÄLLSKAP 1. Dans-Societé anställes å Hotel Stockholms Danssalon. Snällp. 1865, nr 2, s. 1. —
-SPEL~2. (dantze- Salberg) [jfr t. tanzspiel]
2) jfr SÅNG-SPEL. Vermlänningarne. Sorglustigt tal- sång- och dansspel i två afdelningar och sex indelningar. F. A. Dahlgren (1846; titel). —
-SPORRE~20. (mindre) med en kula i stället för trissa försedd sporre, afsedd att användas vid dans af personer till hvilkas uniform sporrar höra. (Löjtnanten) kastade ett öga på sina balstöflar med dans-sporrar. Knorring Förhoppn. 3: 1 (1843). Danssporrar infördes (1827). Spak Upplysn. om unif. 63 (1890). —
-SPRÅNG~2. [jfr t. tanzsprung] jfr -KAPRIOL. Gubbens galna danssprång. Paulson Aristoph. 1: 128 (1901). —
-STEG~2. till ngn viss dans hörande steg, bestämdt till längd, riktning osv.; ”pas”; jfr -FJÄT samt GALOPP-, POLONÄS-, VALS-STEG m. fl. Heinrich (1814). Ljunggren Sv. dram. 14 (1864). Cederschiöld Rytm. trollm. 118 (1905). —
-STUGA~20. (dantze- Wettersten) om rum som af allmogen (i en by) användes att dansa i; äfv. om själfva dansnöjet; jfr LEK-STUGA. Dantze- eller leke-stugur blefo väl stängda, om Länsman .. vågade infinna sig der vid. Wettersten Forssa o. Hög 63 (c. 1750). De nye Anhängarne som ännu på spe kallas Läsare, begingo i början endast det svärmeri, at afhålla sig från krogar, dansstugor och lättsinniga Sällskaper. Ödmann Schröckh Rel. hist. 413 (1792). Ett troll inkom en gång i en dans-stuga. Dybeck Runa 1844, s. 73. En dansstuga tingades .., den största som kunde erhållas i byn. Priset på denna var vanligen 15—20 riksdaler, då den skulle användas i 2—3 dagar. E. Bore i Landsm. V. 7: 28 (1891). —
-STYCKE~20. (dantze- Salberg) [jfr t. tanzstück] (mindre br.)
1) jfr -NUMMER. Salberg (c. 1690; under danse). Denna .. herre åstundar att se dig uppföra ett dansstycke. Palmblad Nov. 3: 36 (1841).
2) sång- l. musikstycke att dansa efter; äfv. noter till sådant stycke. Schultze Ordb. 5036 (c. 1755). Dalin (1850). (I Glucks operor kvarstå) formerna aria, recitativ och dansstycke lika oförmedlade vid sidan af hvarandra som förut. A. Lindgren i Sv. tidskr. 1875, s. 249. Tvenne .. häften dansstycken. Valentin Musikh. 2: 63 (1901). —
-SÅNG~2. (danse- Lind) [jfr t. tanzgesang] jfr -VISA. Lind (1749; under tanz-lied). Heinrich (1814). Stagnelius 2: 600 (c. 1820; titel). (Balladerna) äro .. nordiska motstycken till de improviserade dans- eller arbetssånger, som nu för tiden af resande iakttagas hos s. k. naturfolk. Cederschiöld Rytm. trollm. 118 (1905). —
1) om ett antal personer som samlats till dans; äfv. bal; jfr -SOCIETET 2. Weste (1807). Samtliga dans-sällskapet ordnar sig. Atterbom LÖ 1: 213 (1824, 1854). E. Bore i Landsm. V. 7: 28 (1891).
2) förening af personer som (regelbundet) samlas för att dansa; jfr -GILLE 2, -ORDEN, -SOCIETET 1. Cederborgh UvT 2: 12 (1809). Fem år senare än Amaranthen (dvs. 1765) stiftades ett annat danssällskap, Innocenceorden. Lundin G. Sthm 442 (1881). —
-SÄTT~2. (danse- Kolmodin) Der upkom sådant folk, som åtog sig den mödan, / At dikta danse-sätt, dermed at tiena födan. Kolmodin Qv.-sp. 2: 247 (1750). Hur mycket av polonäsens danssätt, som jämte melodierna öfverfördes till Sverge .., är svårt att veta. A. Lindgren i Landsm. XII. 5: 22 (1893). —
-TERMIN~02.
1) (†) = -TID. Som de vanlige Bal-Costymer ifrån Paris sällan hinna komma til oss förr än närmare dans-terminens slut. Mag. f. konst 1827, s. 80.
-TID(EN)~2. den tid på året då baler o. d. pläga förekomma, balsäsong; jfr -TERMIN 1. Ännu var icke den så kallade danstiden börjad. Knorring Illus. 98 (1836). Från jul till fastan var (på Färöarna) den egentliga danstiden. Ljunggren Sv. dram. 15 (1864). —
-TILLSTÄLLNING~020. jfr -GILLE 1, -GÄNGE, -KALAS, -MÖTE, -NÖJE 2, -SOCIETET 2, -SÄLLSKAP 1. Den bild. verldsmannen 77 (1884). (I Stockholm firas) tjugondagen .. gärna .. med någon danstillställning. Lundin N. Sthm 159 (1888). Roos Skugg. 114 (1891). —
-TUR~2. [jfr d. dansetur] sammanhängande följd af danssteg o. vändningar som bildar en underafdelning af en dans, t. ex. fransäs l. polonäs; jfr TUR-DANS. Wilmsen Verldens ton Föret. 2 (1828). Gjörcke Sällskapsdansar 49 (1850). Vid dansstegen och dansturerna har man bibehållit en del franska namn. Hubendick Flick. lek. 107 (1879, 1883). Valentin Musikh. 1: 8 (1900). —
-UNDERVISNING~0020. Gavotten .. utgjorde (under lång tid) .. en vigtig del af dansundervisningen. Tidskr. f. dansk. vänner 1849, s. 4. Ehuru gång och helsning icke egentligen tillhöra dansen, bruka dock några vinkar derom äfven göras vid dansundervisning. Hubendick Flick. lek. 106 (1879, 1883). Ord o. bild 1904, s. 548. —
-UNIFORM~002. (förr) Spak Upplysn. om unif. 63 (1890). —
-VIG, adj. (†) jfr -FÖR. Snart war hon (dvs. Flättja) effterst, / Snart war hon för-åt i tripptrapp, snäller och dans-wijg å fotom. Stiernhielm Herc. 32 (1668). —
1) visa som sjunges vid dans l. danslek, stundom med inbegrepp af den med sången samtidigt utförda dansen; jfr -DIKT, -KVÄDE, -LEK 2, -STROF, -SÅNG samt BALLAD. Fasc. (1690). Drake Gollmick Term. 116 (1842). Ljunggren Sv. dram. 12 (1864). Vanligen sjöngos dansvisorna af en person .. och de dansande sjöngo refrängen i kör. Valentin Musikh. 1: 93 (1900). Dansvisorna .. (hafva) hos kulturfolken länge fört en aftynande tillvaro. Cederschiöld Rytm. trollm. 122 (1905).
2) (knappast br.) dansmelodi. Hippoclides .. befallte flöjtblåsaren att blåsa upp en dansvisa: och då flöjtblåsaren så gjorde, dansade han. Carlstedt Her. 2: 374 (1833). —
-VURM~2.
1) r. öfverdrifvet starkt tycke för l. längtan efter dans; jfr -MANI, -SJUKA 3. Dalin (1850). Schulthess (1885).
2) m.||ig. (mindre br.) om person som har dansvurm (i bet. 1). Dansvurm .. En som är ytterligt begifven på dansnöjet. Dalin (1850). Schulthess (1885). —
-VÄN~2. (föga br.) vän af dans; jfr -ÄLSKARE. Ho är, som icke kan af naturen dantza .. åtminstone så wel som en bock, och något bätre än en oxe? Doch är ingen dantz-wen nögd med then naturliga dantzen. Rydelius Förn. 164 (1721, 1737). Dalin (1850). —
(jfr 8) -YRA~20. jfr -RASERI. Sannolikt står den italienska folktron om tarantellan i direkt sammanhang med medeltidens dansyra, hvilken gick öfver länderna i form af härjande farsoter och smittande vanvett. PT 1898, nr 7, s. 3. —
-ÖFNING~20. Philochorostournéen 1902 4 (1903).
B (†): DANSE-BOD, -DOCKA, -HORA, -HUS, -KONST, -LAG, -LUST, -PLATS, -RUM, -SAL, -SKO, -SKOLA, -SPEL, -STUGA, -STYCKE, -SÅNG, -SÄTT, -VISA, se A.
Spoiler title
Spoiler content