SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TENTANT, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till lat. tentans (gen. -tantis), p. pr. av tentare, känna på, pröva, försöka (se TENTERA), alltså eg.: den som prövar]
(†) tentand. Jag flyttar nästa Thorsdag ut på landet .. Det skall bli en himmel, att .. höra fåglar, i stället för tentanter. PDAAtterbom i 3SAH XXXVII. 2: 37 (1841). Cederschiöld Banbr. 99 (1913).
Spoiler title
Spoiler content