TENTATION, r. l. f.; pl. -er.
Etymologi
[sannol. av fr. tentation, frestelse, lockelse, av lat. temptatio (gen. -ōnis), till temptare, fresta, försöka, biform till tentare (se TENTERA)]
(†) frestelse; prövning. (Konung David) Beder altså, at han icke må bliffua öffuerwunnin aff sådan tentation och förfölielse. Botvidi 24Lijkpr. h 2 b (1619, 1628). Relation om de Satans åtskillige .. Tentationer, som Probsten i Westeråker .. blifwit länge vexerad utaf. Bergius Småsak. 6: 50 (i handl. fr. c. 1675). Swedberg Schibb. 300 (1716).
