TERM tær4m, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. thermen, fr. thermes; av lat. thermae, av gr. ϑέρμαι, varma bad l. källor, pl. av ϑέρμη, värme, hetta, till ϑερμός, varm; av ovisst ursprung. — Jfr TERMAL, TERMIK, TERMISK, TERMIT, sbst.2, TERMO-, TERMOS]
1) (numera mindre br.) naturligt varm källa, termalkälla; särsk. (i fackspr.) om mineralhaltig sådan med en temperatur över 20 °C. På Kordillererna uti Venezuela känner man thermer, som framkomma utur hafskantens urberg. JernkA 1832, Bih. s. 66. De källor, som komma från så stort djup, att de äro varmare än årets medeltemperatur, kallas termer. Nathorst JordH 337 (1890). Lindskog (1997).
2) (förr) i pl., om (romersk) varmbadsanläggning under antiken. Klatsch! ... Spannet flyger, vagnen rullar, / Kring thermer, tempel, torg och kullar. Leopold 2: 330 (1793, 1815). Till .. (Roms offentliga byggnader) hörde .. badhusen, de s. k. Termerna, med hvilka lokaler för gymnastik, föreläsningar m.m. voro förenade. Waldenström Österl. 755 (1896). Två feta romare .. låg om morgonen i termerna och språkades vid. Lo-Johansson Martyr. 5 (1968). Det handlar om ett unikt, historiskt arv: romerska lämningar, underjordiska grottor, termer och de medeltida borgarna uppe i stadens kullar. SvD 7 ⁄ 2 1998, Bil. s. 2.
3) (†) om bassäng använd vid vaskning (vid koppar- o. silververk), sump (se SUMP, sbst.1 3). Öfverhufvud synes den egenskapen vara för dem alla gemensam, att de första termerna eller de första sumparnes halter äro i starkaste tilltagande, och deremot differencerne mot slutet af ledningarne små. JernkA 1827, s. 315.
Ssg (till 2): TERM-ANLÄGGNING~020. (Kyrkans) plan är lagd på en hednisk palats- eller termanläggning. Roosval FornkristK 95 (1933).
