publicerad: 2004
TETRA- tet1ra- l. tät1ra- l. te4tra- l. 30 l. (framför vokal) TETR- tet1r- l. tä1tr- l. (framför betonad stavelse) tetr- l. tätr-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr d., nor., t., eng. tetra-, fr. tétra-; ytterst av gr. τετρα-, ssgsform av gr. τέτταρες, τέσσαρες, fyra; till den rot som äv. föreligger i FYRA]
ss. förled i ssgr för att beteckna att ngt l. ngn innehåller l. kännetecknas av l. har avseende på antalet fyra av ngt l. utgör en av fyra o. d.; fyr(a)-.
Ssgr: A: TETR-ARK14. Anm. Förr användes äv. den lat. formen tetrarcha. FörsprNT 5 b (1526). GlMat. 14: 1 (Bib. 1541). [av lat. tetrarches resp. senlat. tetrarcha, av gr. τετράρχης; beträffande senare leden se hierark] (om förh. under den romerska antiken) om härskare över ett fjärdedels rike; äv. allmännare, om småfurste o. d.; jfr fjärdings-furste, fyr-furste. Herodes Antjpas .. war icke ther medh åthnögd, at han war en Tetrark. Schroderus Os. 1: 36 (1635). I går var hans språk högt stämdt om Tetrarker, Kungar och prakt. Adlerbeth HorSat. 9 (1814). 3NF 5: 632 (1926). —
-ARKI104. [beträffande senare leden se hierarki] (om förh. under den romerska antiken) område som styrdes av en tetrark; äv. om tetrarks ställning l. värdighet; äv. (o. numera vanl., i sht i best. form) om styrelseskick med två överkejsare o. två underkejsare. Andersson (1845). Var och en av .. (galaternas) tre stammar omfattade fyra tetrarkier, styrda av var sin fjärdingsfurste. 3NF 8: 312 (1928). Diocletianus’ tetrarki, den år 293 införda författning som delade romarriket i fyra delar under ledning av två Augusti (kejsare) och två Cæsares (underkejsare). BraBöckLex. 23: 62 (1980). —
B: TETRA-EDER1040. Anm. Förr användes äv. den lat. formen tetraedrum. Emedan et tetraedrum intet annat är än en trekantig pyramid. Duhre Geom. 413 (1721). Pfeiffer (1837). (-eder 1805 osv. -heder 1748) [jfr d., nor., t. tetraeder, eng. tetrahedron; väl närmast av fr. tétraèdre (resp. nylat. tetrahedrum), av gr. τετράεδρον; substantiverat n. av τετράεδρος, adj., fyrsidig; beträffande senare leden se dodekaeder] (i sht i fackspr.) om geometrisk kropp som begränsas av fyra plana, triangelformade o. liksidiga ytor. Strömer Eucl. II. 2: 259 (1748). Grundantagandet i kolets stereokemi är att de fyra radikalerna omkring en kolatom icke ligga i ett plan, utan såsom hörn i en tetraeder. 19Årh. V. 1: 97 (1922). Som förpackning ansågs till en början tetraedern vara en lika bisarr som omöjlig idé. Kulturen 1987, s. 106.
Avledn.: tetraedrisk, adj. Sjögren Min. 18 (1880). Diamantens kristallsystem är tetraediskt. HantvB I. 1: 26 (1934). —
-GLOTT104, r.; best. -en; pl. -er. [sannol. elliptiskt för tetra-glott-lexikon; beträffande senare leden se polyglott] tetraglottlexikon. Ekbohrn (1904). Att han började studera Nya testamentet på grundspråket och skaffade sig en ”tetraglott” för att jämföra olika översättningar. Olsson Fröding 124 (1950). —
-GON104. [jfr nor., eng., t. tetragon; väl närmast av fr. tétragone, av senlat. tetragonum, av gr. τετράγωνον, fyrkant m. m., substantiverat n. av τετράγωνος, adj., fyrkantig; beträffande senare leden se -gon, sbst.2] geometrisk figur som begränsas av fyra räta linjer, fyrhörning. Ehrenheim Phys. 1: 133 (1822). Kvadrater, rektanglar och andra tetragoner. SvOrdb. (1986).
Avledn.: tetragonal, adj. som bildar en tetragon l. har en tetragons form; fyrhörnig. Polhem ESkr. 3: 74 (c. 1710). Kristaller af det tetragonala och hexagonala systemet. ÅrsbVetA 1850, s. 143. Tetragonalt gitter. TNCPubl. 57: 49 (1974). —
-KORD104. [jfr t., eng. tetrachord, fr. tétracorde; beträffande senare leden se korda, sbst.1] benämning på följd (skala) av fyra toner i grekiska antikens tonsystem; äv. om (grekiskt) instrument med fyra strängar. HPJohnsen hos Hülphers Mus. Föret. 4 (1770). En Octawa .. (innefattar) twå Tetrachorder. Hülphers Mus. 45 (1773). Tetrakorden eller fyrsträngiga lyran. Sparre Findl. 2: 199 (1835). —
-LOGI1004. om litterärt verk i fyra delar. Den fjettrade Prometheus utgjorde mellersta stycket i den trilogi, bestående af tre sorgespel, hvarefter ofta följde ett satyriskt efterspel, då alla fyra dramerna benämdes tetralogi. Phosph. 1811, s. 249. SvD(A) 5 ⁄ 9 1931, s. 9. —
-METER0301 l. 0400. metr. versrad som i svensk verslära består av fyra versfötter o. i grekisk verslära av fyra dubbla versfötter. Phosph. 1811, s. 519. (Man kan indela) de Oisianske versarne i dactyliska och jambiska tetrametrer .. med omvexlande trimetrer. Arfwidsson Oisian 1: 77 (1842). —
-PACK l. -PAK401 l. 302, r.; best. -en; pl. = (SvD 16 ⁄ 5 1972, s. 10, osv.), äv. -ar (SvD 9 ⁄ 2 1962, s. 19, osv.). [till det registrerade varumärket Tetra Pak; senare leden är sannol. elliptiskt för förpackning l. efter eng. pack, förpackning, paket; jfr dock äv. pack, sbst.1] (urspr. tetraederformad) pappförpackning för flytande livsmedel; äv. med inbegrepp av livsmedlet. DN(B) 4 ⁄ 1 1958, s. 12. Förgäves har man fått leta efter en tetrapak med standardmjölk i butikerna. UNT 3 ⁄ 11 1969, s. 4. SJ fraktar sitt eget dricksvatten, tetrapacken "Ett glas vatten" från Luleå. Expressen 18 ⁄ 1 1998, s. 6. —
-SPOR. bot. om var o. en av de fyra sporer som bildas i ett tetrasporangium (i sht hos rödalg). Wikström ÅrsbVetA 1852, s. 15.
Spoiler title
Spoiler content