publicerad: 2004
TEURG te1ur4g, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
person som utövar teurgi; äv.: andebesvärjare. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 48 (1834). Theurg, kallas den som anses stå i förbindelse med andar. Gynther ConvHlex. (1848). Filosofer bli theurger, en av .. (antiken) skapad beteckning, de framkalla gudar i synlig skepnad och tvinga dem att avslöja förborgade ting. Wifstrand GrKultHFas. 61 (1950). —
Spoiler title
Spoiler content