publicerad: 2004
TIDENDE ti3dende2, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er (G1R 3: 182 (1526) osv.) ((†) = G1R 1: 53 (1523), VDAkt. 1661, nr 304; -en OPetri 2: 473 (1535), Brate Edda 78 (1913)).
Ordformer
(tiander (-ij-), pl. 1658—1663. tidander (th-, -ij-, -nnd-), pl. c. 1585—1629. tidanne, pl. 1527. tidend, sg. 1614—1747. tidende (thid-, tidh-, tijd-, tijdh-, -ndhe), sg. 1525 osv. tidende (tidh-, tijd-, tijdh-), pl. 1521—1646. tidende- (tidh-, tijd-, tijdh-) i ssgr 1601 (: tidendekråkor)—1695 (: tijdende Kråkor). tidenden (tidh-, tijd-, tijdh-), pl. 1535—1913. tidender (tiid-, tiidh-, tijd-, tijdh-, -ndhe-, -nndhe-), pl. 1534 osv. tidenne, pl. 1524. tidhenne, sg. 1525. tidinde, pl. 1523. tiend (-ij-), sg. 1676—1728. tiende (-iä-, -dh-), sg. 1559—1737. tiende (-ij-), pl. 1527—1661. tiende- (-ij-) i ssgr 1593 (: tijendebärare)—1681 (: Tiende löst). tienden, sg. best. 1573—1601. tiender (-ij-, -dh-), pl. 1526—1788. tijenden, pl. 1619. tijnder, pl. 1678—c. 1710. tinne, sg. 1926. tiÿonde c. 1655. tydende, sg. 1561. tydender, pl. 1634—1674)
Etymologi
[fsv. tiþande, tid(h)ende, n. (vanl. i pl.), sv. dial. tidan, tiande; motsv. fd. ti(di)nde, tidhande (d. tidende), fvn. tíðendi, n. pl. (nor. nn. tidend, f., nyisl. tíðindi, n. pl.); avledn. av TID, adj., med det suffix som äv. föreligger i SANNING]
1) (†) i pl.: händelser, tilldragelser; särsk. om händelser osv. som nyligen inträffat. Någre tidender som sig i Hamburg emellam the Hollendere och Lupske begiffuit haffuer. G1R 9: 116 (1534). (Det) forundrar oss .. huarföre i godemen wele drage ether i frå .. skiipztijäniste, all then stund i dog well sielffue wette, huilke farlige tidender, med kriig, örliig, och vbestondh .. på ferde warit haffuer. G1R 11: 299 (1537). Vm ähnn fast någre tiidenndher kunde begiffwe sigh .. så skole (osv.). SvTr. 4: 558 (1566). Bååth Grette 260 (1901; arkaiserande).
2) (numera bl. tillf., arkaiserande) underrättelse, meddelande; bud; nyhet; besked; vanl. i pl. SthmSkotteb. 3: 192 (1521: fick tidende). En arg skalk i Fernebo Sokn .. then ther altijd bragte fienderner tidende .. honom .. lätt Her Göstaff slå huffwudet aff. Svart G1 24 (1561). Att han skulle .. föra till Stocholm någre tidender ifrå Lille Bårgemästarens enkia, till hennes dotter i Stocholm. UUKonsP 1: 284 (1636). Migh vndrar hwadh tiender han bär. Brasck Apg. C 4 a (1648). Kommo the bedröfwelige tidender, at rijksens anseeliga flotta .. war med oförrettad saak kommen tilbaka. Spegel Dagb. 2 (1680). (Brevet) hörde alle som tilstädes voro, och gladde sig der åt som åt en hugnesam tiende. Bark Bref 1: 31 (1703). Gud har ej lofvat oss att .. möta på vår väg endast .. blida anleten, goda tidender (osv.). Wallin 2Pred. 1: 163 (1830). SvD 9 ⁄ 2 1992, s. 44 (: sprider tidenden). — jfr LÖGNE-, SKVALLER-TIDENDE o. DRAVELS-, HÖGMÅLS-, POST-, SKEPPARE-, STOR-TIDENDER. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt; äv. i anv. motsv. b. Nya tidender ny lögn. Balck Es. 244 (1603). Förweten spör tijdender .. (dvs.) Nyfijken får näsewäder. Grubb 232 (1665). Han sitter intet som tijdender bär .. (dvs.) Sqwaldran gieer sigh ingen roo, när hon får något at löpa medh. Grubb 296 (1665). Onda tijdender troor man snart, och lijka som fägnas dher wedh. Grubb 623 (1665). Man behöfwer intet hasta medh onda tijdender. Grubb 633 (1665). Onde Tijdender äro gemenligen sanne. Celsius Ordspr. 3: 90 (1711).
b) (†) ovederhäftig(t) l. grundlös(t) meddelande l. nyhet; löst prat, skvaller; rykte (se d. o. 1). RA I. 1: 80 (1527). Gick lijkwähl Tijenderne, att Fienden skulle hafwa något före emoot Bleckingen. HSH 31: 349 (1662). (Sv.) Tidende .. (t.) die Zeitung, das Gechrey. Lind (1749).
Ssgr (†): (2, 2 b) TIDENDE-BÄRARE. [fsv. tidhandis bärare] person som framför underrättelser l. nyheter; särsk. dels om rapportör l. spion, dels om person som i syfte att skada fiende lämnar l. sprider falska uppgifter, dels om pratmakare l. skvallerbytta (se d. o. 1); jfr tidnings-bärare 1. RA I. 3: 190 (1593). (Hertig Karls) Förspeijare och Tijdhendebärare, som så myckit ondt (om kungen) nw vthsprijdhe. Chesnecopherus Skäl Aaa 3 b (1607). Tå han förnam (ryktet) aff sina späijare och Tijdendebärare, som han allestädes hölt vthi Landet .. togh han (osv.). Petreius Beskr. 2: 106 (1614). Tiendebärare .. som bär tiende i by. Linc. Bbb 5 d (1640). —
(2 b) -KRÅKA. om person som skvallrar l. sprider förtal o. d., skvallerbytta (se d. o. 1, 2); äv. om uppviglare; jfr skvaller-kråka. (Menigheten förmanades) att huar dhe förnimme nogra som före någre .. vproriske tidender iblandt almogenn .. tå skole de sådant gifua tilkenne .. så skole sådane tidende kråkor .. tilbörligenn straffade warda. 3SthmTb. 4: 88 (1601). Thesse äre Tijdende-Kråkor, som bespotta andra .. och wilja föra it fåfängt Sqwaller om hwars och ens Embete och Handtering. Schroderus HelsBegSkattk. 37 (1638). Fernander Theatr. 274 (1695).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content