SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLBEHÖRLIG, adj. (se för övr. BEHÖRLIG).
Etymologi
[fsv. tilbehörliker; jfr ä. d. tilbehørlig, tillbörlig; ssg av TILL o. BEHÖRLIG l. i vissa fall möjl. avledn. av TILLBEHÖR l. TILLBEHÖRA]
(†)
1) tillhörande, tillhörig; jfr BEHÖRLIG 1, TILLBEHÖRIG 1. 2Saml. 9: 110 (1611). 1 Stoor kijsta medh tilbehörligit beslag och dubbelt lååss. BoupptSthm 6 ⁄ 3 1653. Columbus Ordesk. 22 (1678; uppl. 1963).
2) = TILLBEHÖRIG 2. (Bjuda) Fienden tillbehörligit mootståndh. Stiernman Riksd. 750 (1621). Kunglig Macht, Person och dignitet, / I tilbehörlig Stat, med Pracht och Maiestet. Stiernhielm Jub. 132 (1644, 1668).
Avledn.: TILLBEHÖRLIGHET, f. (†) särsk. till 2: tillbörlighet, lämplighet; jfr tillbehörighet 2. G1R 10: 173 (1535).
Spoiler title
Spoiler content