TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
-BINDA, -else (se avledn.), -ning; -are (numera bl. tillf., Linc. D 3 b (1640)). [fsv. tilbinda] jfr binda till.
1) (numera bl. tillf.) till II 1 a: binda fast (ngt l. ngn invid ngt); förr äv. med indir. personobj., särsk. oeg. l. bildl., särsk. dels (med anknytning till till II 12): gm (lagenlig) förpliktelse l. lojalitetsband o. d. binda l. knyta till (särsk. med refl. indir. obj.), dels (med anknytning till till II 10): förplikta till, ålägga, dels, i fråga om brott l. straff: överbevisa om, förklara skyldig till; särsk. i p. pf. En qwinna som manne är widherbunden, så lenge mannen leffuer är hon honom tilbunden medh laghen. Rom. 7: 2 (NT 1526; Bib. 1917: bunden vid sin man). För alla the saker man warder eij bar åtaghen eller medh witnom tilbunden, då wari han saklös som saken wijtes. Lagförsl. 205 (c. 1609). Een Menniskia som är wisz ther vppå, thet hon är döden vnderkastat och tilbunden. Schroderus HoffWäck. 184 (1616). Tilförordnade Åldermän .. (bör) wårda sigh om thet som theras instruction .. them tilbinder. SthmStadsord. 1: 135 (1661). Som Konungen vid dessa afsigters vinnande allraförst ville tillbinda sig England, afsändes Coyet till Protektorn Cromwell. 1SAH 2: 337 (1788, 1802). Schulthess (1885).
2) till II 7: binda ihop l. samman (ngt); i sht förr äv.: förbinda; gm bindning övertäcka, binda för. Hes. 30: 21 (Bib. 1541). När blodet (vid åderlåtning) bliffuer klart, tunt och reent, må ådren wel tilbindas, och then samme bliffuer frij för Pestilentien. Berchelt PestBeg. B 2 b (1588). Som mina ögon icke woro nog tilbundne, så blef jag warse, at den unga Herr Urian smög sig helt behändigt bak min hustru och klappade henne. Knöppel Blindeb. 7 (1746). Hennes långa, svarta hår var tillbundet med en växtslinga. Lagerlöf Troll 2: 107 (1921).
