TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 1, 5 (a)) -FLY, v.1 [jfr fsv. tilflyning, tillflykt] (†) ta sin tillflykt till (ngn l. ngt); vända sig till; jfr fly, v.1 1 e. Linc. Ggg 6 a (1640). (Allmogen) hafwa .. dock der intill ej niutit någon wärckställighet, och fördenskull Kongl. Maij:ts nådiga handräckning härutinnan tillflyr. AktsamlKungsådreinst. 350 (1768). —
-FLY, v.2, äv. -FLYA. [fsv. tilflya] (†)
1) till II 8 b α: göra i ordning (ngt), sätta i stånd; (ut)rusta; särsk. med avs. på skepp; äv. abs.; jfr fly, v.2 1, o. -färdiga, -rätta, v. o. anm. nedan. Forthenskull lathe wij än nw tilflye alle the szmå skiip, som wij nw her wijd byn liggiendes haffue, ock Riikisins radz skiip, mett alle krigx tilbehöringer. G1R 11: 121 (1536). I skolen snart förwänte henne till Edert bordh, / Därför är mitt råd, I låten wäl tillflya. Carl IX Rimchr. 82 (c. 1600). Alla gatur wore så tilflijade medh Spannemål, Prowiant och allahanda maatwahrur, så at thet Romerska Sändebudet icke skulle een gång tänckia, at ther någon dyr tijdh hadhe warit. Petreius Beskr. 2: 135 (1614). HSH 5: 186 (1657).
2) till II 8 b β: färdigställa l. skaffa fram (ngt); jfr fly, v.2 2 b β, o. -arbeta 2. G1R 26: 742 (1556). Deslikest woro en hop fyrwärk tilflydde, som skulle kastas in på byn. Tegel E14 136 (1612). Anm. De under 2 anförda språkproven skall möjl. hänföras till 1, försåvitt det med obj. betecknade fattas ss. ngt redan förefintligt som ställ(t)s i ordning.
