TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 13 a) TILL-FÖRLÅTA. -else (se avledn.), -ning. (†) refl.: förlita sig l. lita på (ngn l. ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på; jfr förlåta 10. Fasta .. Gerningar, Ther vppå hans Kon(gliga) M(ajestät) fulleliga sigh tilförlata kan. G1R 5: 132 (1528). Huad hans nåde eder loffuar .. skal obruteliga holles Ther i eder frij thilförlate welen. G1R 6: 59 (1529). Tegel G1 2: 51 (1622).
Avledn. [till -förlåta l. uttr. förlåta sig till ngn (se förlåta 9)] (†): tillförlåtelig, se tillförlåtlig. tillförlåtelse, f. tillförsikt; tillit; jfr förlåtelse 3. Synes oss gott och rådeligitt ware, att wij Swenske icke änn nu för stor lijt eller tilförlatilse vppå thenne friden sättie. G1R 16: 660 (1544). Een beståndig tilförlåtelse emellan begge Regenterne och Rijkerne. G1R 18: 262 (1547). Götstaff sade sigh wähl förståett haffua hwadh tilförlåtelse the Swenske skulle sigh förmoda genom sådane leigde och breff. Svart G1 10 (1561).
tillförlåtig, adj. [efter mlt. tōvorlātich] tillförlitlig; pålitlig; jfr tillförlåtlig. Så kunne vij .. inthet anneth befinne .. än att thet står ingen stadigh eller tilförlatigh venschap aff the dansche att förmode. G1R 29: 783 (1559). Käre Jören Person, gode tilforlatig ven! BtFinlH 4: 33 (1561).
tillförlåtlig, se d. o.
