SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLSEGELSGÅENDE tilse3gels~2ende, n.; best. -t.
Etymologi
[till uttr. till segels (se SEGEL, sbst.1 1 f β) o. ett vbalsbst. till ]
(numera mindre br.) om handlingen att göra fartyg segelfärdigt o. börja segla l. avsegla, dels i fråga om persons åtgärder o. d., dels i fråga om fartyg som blir föremål för sådan handling; äv. konkretare; jfr SEGEL, sbst.1 1 f β. (Fartyget) blef .. så vida befriadt .. att det var möjligt för .. besättning(en) att börja de arbeten, som utmärka ett skepps tillsegelsgående. Gosselman SNAmer. 1: 91 (1833). Huru ett tillsegelsgående skall utföras kommer att bero på vindens riktning och styrka. Ekelöf Skeppsm. 114 (1881). Provianten .. var ofta dålig redan vid tillsegelsgåendet. Hornborg Segelsjöf. 371 (1923). SvFlH 3: 181 (1945).
Spoiler title
Spoiler content