SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLSÄGELSE til3~säj2else, äv. (i sht i högre stil) ~2g-, r. l. f. (l. m.) (OPetri 2: 139 (1528) osv.) ((†) n. 2Kor. 1: 20 (NT 1526), OxBr. 12: 529 (1622)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (RA 2: 93 (1563) osv.) ((†) = 2Kor. 1: 20 (NT 1526), Tegel G1 1: 63 (1622)). (förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[fsv. tilsighilse; jfr d. tilsigelse; vbalsbst. till TILLSÄGA l. SÄGA TILL]
1) (numera mindre br.) motsv. TILLSÄGA 1: handlingen att meddela l. underrätta l. tillkännage (ngn ngt), handlingen att säga till (se SÄGA TILL 1); äv. (o. i sht) konkretare: tillkännagivande l. meddelande l. yttrande; jfr TILLSÄGAN 1. Lind (1738). Hos .. (kanslipresidenten) hafva alla främmande Sändebud at, vid deras ankomst sig anmäla, afskrifter af deras Creditiver gifva samt tilsägelse erhålla, när Kongl. Maj:t vill dem företräde lämna. CivInstr. 439 (1801). Budet torde .. få tillsägelse, vid hvad timma böckerna få hemtas. 3SAH LXIII. 2: 42 (1856). Behöver du hjälp, så får du det genom tillsägelse (till läraren). Söderberg PrFlygl. 1: 62 (1935). StSvTyOrdb. (1989).
2) motsv. TILLSÄGA 2, särsk. konkretare: uppmaning l. befallning l. order; äv. oeg.; jfr TILLSÄGAN 2. KlädkamRSthm 1561, s. 29 a. Hennes förklaring (var) at hennes ährende hadhe alleenest warit efter naturens tilsäijelse. BtFinlH 2: 352 (1670). Om morgonen, bittida, omhvärfdes vi af 3 vagt-båtar, med tillsäjelse, att icke gå i land utan lof. Landell Bligh 211 (1795). Länsmannen .. aflägsnade sig, för att i förmaket afvakta vidare tillsägelser. Rydberg Frib. 165 (1877). När Linnea dök upp ur trappan .. fick hon tillsägelse att tända i spisen. Botwid Wennb. 195 (1939). Det är .. en nödvärnssituation .. när någon vägrar att på tillsägelse lämna annans bostad. NE 14: 362 (1994).
3) [sannol. utvecklat ur 1 o. 2; jfr SÄGA TILL 8] tillrättavisning. Schulthess (1885). Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser. Ordspr. 10: 8 (Bib. 1917). SvOrdb. (1986).
4) (†; se dock slutet) motsv. TILLSÄGA 4: löfte l. utfästelse l. försäkran; särsk. dels i mer l. mindre pleonastisk förb. med löfte, dels i förb. med stor l. hög o. d.; jfr TILLSÄGAN 3. OPetri Kr. 275 (c. 1540). E. H:t gifna löfte och tilsäielse om fri tilgång och gunstigt audiens. OxBr. 12: 170 (1615). Han fik .. tilsäjelse på första vacante embete, som honom anstoodh. Spegel Dagb. 5 (1680). At wi af satans smekiande och stora tilsäjelse icke måste låta oss dåras och förledas. Münchenberg Scriver Får. 61 (1725). Dalin (1854). — särsk. (i religiöst spr.) motsv. TILLSÄGA 4 a. 2Kor. 1: 20 (NT 1526). Gudz wissa löffte och tilsäijelse om saligheeten är trofast. Baazius Upp. 131 b (1629). Alla de tillsägelser om syndernas förlåtelse, rättfärdighet, lif och salighet, som i Kristus äro menniskorna gifna. NF 4: 857 (1881). Læstadius var övertygad och förklarade, att den ovillkorliga förlåtelsens tillsägelse var i överensstämmelse med skriftens och Luthers lära. Westeson ÖdemProfLärj. 28 (1922).
5) (†) motsv. TILLSÄGA 7: krav, fordran. Ath effther læglighe[te]nes tilsegiilse siig sa begiffuer Athuj (dvs. att vi) moste göre wår rese hädhan oc in til findlandh. G1R 4: 129 (1527). Befalningxmennena (skall) .. ransaka och vthleta then brutlig ær, lathandis honum tilbörliga straffat bliffua epter sakeness tilkreffielse och lagsens tilsegelse. G1R 4: 197 (1527).
Spoiler title
Spoiler content