SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLÅTLIG til3~2tlig, förr äv. TILLÅTELIG, adj. -are. adv. -EN (†, PH 2: 1583 (1739), Ahlman o. Forsman (1885)), -T (Atterbom 1: 269 (1824) osv.).
Ordformer
(förr äv. -ligh. -lathe- 1597. -lote- 1727. -låt- 1635 osv. -låte- c. 15851840. n. sg. o. adv. -ligit (-et) c. 15851781. -ligt 1750 osv.)
Etymologi
[jfr d. tilladelig, ävensom ä. t. zulässlich; avledn. av TILLÅTA]
1) motsv. TILLÅTA 3: som (i moraliskt l. juridiskt l. praktiskt avseende) kan l. får tillåtas l. tolereras, tillåten; försvarlig, ursäktlig. Folkrätten söker reglera vilka stridsmedel som är tillåtliga i krig. Brahe Kr. 55 (c. 1585). Här talas icke om en tilbörligh och tillåtligh Ränta, tå man .. åhrligen tagher fem aff hundrade. Schroderus Os. 1: 302 (1635). Frågan .. huruwida man skulle tillåteligen kunna gifta sig med den afledna Makans Syster-dotter? Celsius G1 2: 300 (1753). Ofta händer .. at den ena fördömmer som högst oanständigt, hvad den andra gillar som en tillåtelig frihet. Kellgren (SVS) 5: 246 (1790). Och är en gissning tillåtlig, skulle man kunna tro att (osv.). Geijer I. 5: 206 (1819). Blodig koppning är icke tillåtlig på dessa .. svaga patienter. Wretlind Läk. 7: 83 (1899). I småfröigt vallfrö är en halt af 1/2–1 proc. (ogräsfrö) tillåtlig. 2NF 31: 171 (1920). — jfr O-TILLÅTLIG. — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. (vara) mer än tillåtligt (sådan l. sådan), (vara) mer än lovligt (se LOVLIG, adj.1 a) (sådan l. sådan); i sht om person. Mer än tillåtligt dum. WoH (1904). I så fall är han .. mer än tillåtligt naiv. Expressen 1 ⁄ 7 2001, s. 4.
b) (tillf.) övergående i bet.: tillåtande, tolerant. Den tillåtliga inställningen där i stort sett alla religiösa föreställningar .. var välkomna in i de jungianska tankemönstren stred mot Freuds smalare hypoteser. Expressen 6 ⁄ 4 1997, s. 4.
2) (†) motsv. TILLÅTA 5: tillgiven, trogen; särsk. i artighetsfras i brev. Mijnn tillatheligh gode Wänn. UrkFinlÖ I. 2: 59 (1597).
Avledn. (till 1): TILLÅTLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tillåtlig l. tillåten. 2SAH 1: 153 (1801). Vid bedömande av företagets tillåtlighet skall (osv.). SFS 1920, s. 1062. särsk. (numera bl. mera tillf.) konkret(are), om ngt tillåtligt l. tillåtet. Ändteligen har hvart versslag .. sina behagligheter, sina tillåtligheter. Bergklint Vitt. 144 (1761). Jag hoppas .. att min herre icke utesluter Vin .. från tillåtligheter. Berg Almquist 413 (1928).
Ssg (i sht jur.): tillåtlighets-prövning. jfr prövning 2 b. Den tillåtlighetsprövning som skall ske enligt miljöskyddslagen i fråga om miljöfarlig verksamhet. PropRiksd. 1971, nr 123, s. 124.
Spoiler title
Spoiler content