publicerad: 2004
TILLÄGGA til3~läga2, v. -er, -lade, -lagt, -lagd (se för övr. LÄGGA, v.); vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr TILLÄGG. (förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
1) (†) anbringa l. ansätta (ngt mot ngt annat); jfr LÄGGA TILL 1. (Tolken) bör .. alltid tilläggas åtminstone tre eller fyra gånger på hvarje stång. Åkerman Stångj. 140 (1839). Till denna .. operation sluter sig den s. k. tilläggningen, medelst hvilken kanten på ett bleckkärl fullständigt nedböjes öfver en inlagd tråd. TT 1875, s. 86.
2) om skepp: lägga till (se LÄGGA TILL 12); landa (se d. o. II 1 a); särsk. (o. numera företrädesvis) ss. vbalsbst. -ning, särsk. (o. i sht) konkretare (jfr TILLÄGG 1); förr äv. tr. (särsk. i p. pf.). Widekindi KrijgH 375 (1671). Om wåhren då högt watn är, kunna fartygen .. tillägga wid wågen och sjöbodarne midt i Staden. Hülphers SvStäd. 1: 31 (1778). Flytande som ett äggskal på ryggen av de höga vågorna, var .. (giggen) snart tillagd på sidan af briggen i lä. Gosselman SNAmer. 1: 49 (1833). Kors och tvärs ila snabba ångslupar, täflande i fart, eleganta girar och fina tilläggningar. VFl. 1907, s. 85. Slagsida på grund av osymmetrisk passagerarfördelning (som ofta förekommer vid tilläggning) måste kompenseras med en väl tilltagen stabilitet. TT 1964, s. 905.
3) (numera mindre br.) tilldela l. ge (ngn (äv. sig själv) l. ngt) ngt, särsk. rättighet l. (ekonomisk) förmån l. ersättning l. hedersbevisning o. d. (efter urvalsförfarande o. d.) l. egendom l. landområde o. d. (jfr LÄGGA TILL 2); särsk. i uttr. tillägga ngn professors o. d. namn. FörsprSalWijsh. A 5 a (öv. 1536). The två gårdar i Huusby uthi Brunby sochn, som eder uthi thed skiffte, oss emillan ähr, tillagde äre. G1R 23: 371 (1552). Uti naturen har den allsmäktige skaparen tillagt Sweriges rike .. stora fördelar. 2BorgP 7: 726 (1741). Gustaf frågade (biskopen) .. uti hwilket Capitel af Bibelen det stod befalt, at Biskoppen i Strengnäs skulle bo i Stenhus? Hwartil han oförfärad swarade: uti samma Capitel som tillägger Konungen Kyrkjotionden. Celsius G1 2: 152 (1753). I de fleste lagstiftningar har den rättighet blifvit tillagd de högst uppsatte medborgare, att endast dömmas af sina jämlikar. Kellgren (SVS) 5: 77 (1787). När man tillägger sig sjelf oskäliga arfvoden medan man förknappar brödet för statens ålderstigna tjenare (osv.). Palmblad Norige Bih. 130 (1847). Karl XII tillade de nya embetsmännen höga löner, för att betaga dem frestelsen att taga mutor, hvilken tidens kräfta inom den allmänna förvaltningen ingalunda var honom obekant. 2SAH 40: 145 (1866). Legationsrådet .. har av regeringen tillagts utrikesråds namn. DN(B) 1933, nr 355, s. 8. — särsk. (†) i sht med refl. obj.: förse sig med l. skaffa (ngt). G1R 26: 469 (1556). Hwar bonde .. kan tillägga sig Bij, utan besynnerlig bekostnad. Triewald Bij 102 (1728). Om ock alla lagar upphäfdes .. skulle icke en Crassus finnas, som oförsynt lät tillägga sig andras hus och gårdar. Rosenstein 2: 333 (1789). Rääf Ydre 1: 10 (1856).
4) (ngt ålderdomligt) tillräkna l. tillskriva (ngn (äv. sig) ngt); särsk. (o. numera bl.) med avs. på egenskap l. förtjänst o. d.; förr äv. i fråga om förseelse l. brott o. d.: beskylla (ngn) för (ngt), tillvita; jfr LÄGGA TILL 4, TILL-SKRIVA 1 b. Opetri Tb. 20 (1524). Therföre ähr .. bevisligit, att vij icke haffve någen tijdh hafft sådant i sinnedt, som .. (ståthållaren) uthan skäll och sanningh oss tillegger. G1R 26: 244 (1556). Dock twiflas, om .. (Orfeus från Thrakien) skrifwit de så kallade Argonautica och Hymni, som honom tilläggas. Möller Kyrkoh. 38 (1774). At sjelfmant tillägga sig en Last, är at skryta med två Dygder. Kellgren (SVS) 5: 260 (1793). En högt uppdriven finkänslighet vill han ingalunda tillägga sej själv. Hedberg ÖppnFågelb. 84 (1967).
5) (†) tillsluta l. tillstänga (ngt); särsk. dels i pass. övergående i dep., om sjö: isbeläggas l. lägga sig (jfr LÄGGA, v. I 8, II 3), dels i refl. anv., om dyn l. sandrevel o. d.: packa sig (jfr PACKA, v.1 2 c). Giöromål (i orangeri) .. woro, att hugga weden, elda .. aftaga och tillägga luckorna, skaffa watn. Linné Bref I. 1: 143 (1749). Vore mögeligidh att man kunde spannemålen .. hijtt till Riga bekomme, förr än Dynen sigh fastare tillegger. OxBr. 5: 364 (1625). Detta allt måste nu strax och för ähn Siöön tillägges öfuersändas. HSH 37: 118 (1635). Schultze Ordb. 2577 (c. 1755).
6) (†) iordningställa (jord) (jfr TILL-BRUKA 1); särsk. med avs. på vår, utföra vårarbete på jord; jfr LÄGGA, v. I 14. När han uti Mostorp tillagt wåhren, kom han hit. VDAkt. 1737, nr 86 (1736). Denna dikegång gingo de så snart all jorden i sädeswångarne war tillagd och besådd. Lovén Folkl. 67 (1847). (Det) brukas at utså .. (ärtor) på oplöjd stubb och derefter plöja ned dem .. hvarefter ytan tillägges med sladdning. Juhlin-Dannfelt 450 (1886). TLandtm. 1897, s. 421.
7) (†) bidraga med (ngt), tillhandahålla; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om tillhandahållet material; jfr LÄGGA TILL 9. Skräddaren betalt for arbetzlöön och det han haf(we)r tillagt. ArvskifteSthm 1668, s. 557. Mössor, för arbetz löhn och tilläggningh. BoupptSthm 1681, s. 942 a, Bil. Betalt till Timmerkarlar som lagat Hönsgår(den), som äfwen tillagt Stockar och bräder. HovförtärSthm 1768, s. 1255. Weste (1807).
8) lägga till (ngt) (jfr LÄGGA TILL 6); särsk. i fråga om yttrande l. uppräkning l. publikation o. d.: tillfoga i efterhand l. skriva till (jfr LÄGGA TILL 6 (slutet)); särsk. förr med avs. på ingrediens l. ämne o. d.: tillsätta; äv. abs.; förr äv. ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkret(are) dels: tillägg, särsk. i sådana uttr. som med (den) tilläggning(en) (att), med (det) tillägget (att), dels: tillsats. G1R 1: 140 (1523). Then lära moste iw wara fulkomlighen, hwilko intet må tillagdt eller ock ifrå taghet warda. Falck Und. 136 a (1558). Af Positivo blifwer .. så wäl Comparativus som Superlativus giord; den förra, när man tillägger ändelsen er, och den senare medelst tillökning af est. Heldmann TySpr. 13 (1726). Förbehålla Interessenterne sig, at framdeles få tillägga eller ändra i desse puncter. PH 6: 3690 (1755). Mötet .. påböd wäl, at de Christne skulle hwila ifrån arbete på Söndagen; dock med den tilläggning, om de kunde. Bælter Cerem. 218 (1760). Af Sury och Arrak .. med tilläggning af canel, muskott och vispade äggegulor, göra sig Holländarne en dryck, kallad Massak. Ödmann hos Bergius PVetA 1780, 2: 243 (1787). Kanske bör jag tillägga att det konstnärligt sett inte alls är någon märkvärdig tavla. Söderström Linan 28 (1983). — jfr STAVELSE-TILLÄGGNING.
Ssgr (Anm. Se äv. de under tillägg anförda ssgrna): (2) TILLÄGGNINGS-BRYGGA. jfr brygga, sbst.1 1, o. tilläggs-brygga. Tilläggningsbryggan vid öns östra strand. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 26. —
(8) -ORD. (†) ord som läggs till (jfr tilläggs-ord); särsk. speciellare, om adjektiv. Möller 1: 33 (1745). Presto, fort och Prestissimo, ganska fort. Hvilkas bemärkelse ökas eller minskas af tilläggningsorden: un poco, något litet (osv.). Mecklin BegTonk. 20 (1802). Tilläggningsord .. adjektiver .. (tilläggas föremålsorden, för att beskrifwa eller .. bestämma föremålen). Thorelius SvSpr. 6 (1867). Schulthess (1885). —
(2) -PLATS. jfr tillläggs-plats. Fraktgods emottages .. vid fartygets vanliga tilläggningsplats. SvKomm. 1867, nr 13, s. 2. Expressen 28 ⁄ 2 2002, s. 30. —
(8) -STAVELSE. (†) affix; i sht: suffix. De stafvelser .. som tilläggas framför eller efter .. (grundstavelsen), för att utbilda ordet .. utgöra Tilläggnings-stafvelser. Moberg Gr. 15 (1815). Tilläggningsstafvelse utgöres antingen af en böjningsändelse .. eller ock af en ordbildningsändelse, som lägges till stammen. Bjursten SvSpr. 2: 5 (1870). —
(8) -VIS, adv. (†) därutöver l. dessutom o. d.; jfr tilläggs-vis. Ekblad 428 (1764). Tilläggningsvis må anföras att (osv.). Arfwidsson Oisian 2: 187 (1846). Ahlman o. Forsman (1885).
Avledn.: TILLÄGGARE, m. särsk. (†) till 4: person som yttrar sig ofördelaktigt o. d. om ngn annan; jfr förtalare. Lundström LPGothus 1–2: Bil. 4 (i handl. fr. 1595). Sådana affwndzfulle tilläggiare och skrymtachtiga rådförare skal folket förbanna. Bullernæsius Lögn. 158 (1619). —
TILLÄGGELSE, r. l. f. [fsv. tillläggilse] (†)
1) till 3. särsk.
a) = till-äga. Ath .. Digregorden .. med aker, eng och alle sine tilegilse .. skal liggie und(er) p(re)stebordet. VgFmT I. 10: 84 (1527).
b) hjälp l. bistående o. d. (Grevinnans) barmhärtige godhe tilläggielse. HSH 9: 185 (1639). Handsträchningen belangande, så hafua personerna sigh siälfua emillan giordt, vthan någon hanss handz tilläggelsse, eller wälsignelsse. VDAkt. 1652, s. 76.
2) till 4: anklagelse l. åtal (om förseelse l. brott o. d.). Tog ladhe wi honom fore, ath han sig for sama tillæggilse m(edh) xii mæn wæria skulle. JönkTb. 111 (1525). Murenius AV 65 (1640).
3) till 8: tillägg; särsk. i sådana uttr. som med den tilläggelse att (jfr tillägg 2); äv.: tillsats (särsk. med gen.-bestämning betecknande det tillsatta). Helsingius Ii 2 b (1587). Dünsteinswatn .. vpwäller och jäser, och thet så myckit mehra af Sockers tilläggelse. UHiärne Suurbr. 101 (1679). Medh den tilläggellsse, att han häller will döö i fängellsse, än byggia Ecktenskapp medh sin troolofwade Fästemöö. VDAkt. 1696, nr 542. Skjöldebrand Acc. 25 (1795). —
TILLÄGGLIG, äv. TILLÄGGELIG, adj. (†) till 8, särsk. i ä. språkvetenskaplig terminologi: som kan läggas till. (Sv.) tilläggeligh (lat.) adjectivus. JWollimhaus Ind. (1652). Nomen (namn-ord) som är antingen substantivum, siälfständigt .. äller adjectivum, tilläggligt. Tiällmann Gr. 171 (1696). Adjectivum .. (tilläggeligt) är det ord, som säges om Substantiva .. att dermed beskrifwa hurudana de äro, såsom; god, stor, liten. Molander Förespel 18 (1753).
Spoiler title
Spoiler content