[av (amerik.) eng. tomahawk, av ett nordamerikanskt algonkinskt indianspr., sannol. renape l. powhatan, tämähāk, kortform av tämähākan, (ngt) använt för huggning, till tämähakeu, använder till huggning, till tämäham, hugger]
hos vissa nordamerikanska indianstammar förekommande (mer l. mindre yxliknande) stridsklubba; numera bl. dels (o. vanl.) om ä. utländska (i sht nordamerikanska) förh., dels (om nutida förh.) om efterbildning av sådan stridsklubba. Tomahawk består af en sten, om fem eller sex tums längd, spitsig åt ena ändan, och fästad med den andra i ett handtag af träd. Cook 3Resa 306(1787). Så började de (lekande barnen) dansa kring offret, svängande sina bågar och tomahawker dansade de under vilda och uppsluppna tjut. Siwertz Sel. 1: 27(1920). Indianer brukade vara beväpnade med tomahawk och pilbåge. GbgP 15 ⁄ 12 1997, s. 34.
