TORPIDITET tor1pidite4t, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. torpidität, eng. torpidity, fr. torpidité, ävensom nylat. torpiditas (gen. -ātis); till TORPID]
(i sht i ä. (medicinskt) fackspr.) förhållandet l. tillståndet att vara torpid. Rörande djurens torpiditet anmärker .. (författaren) att Grodors och Ödlors lethargie kan fortfara hela mansåldrar, utan att de dö. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 64. Lindskog (1997).
