TORRAKA tor3a2ka l. tor3ak2a l. med mer l. mindre genuint finskt uttal, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or; äv. (i Finl.) TORAKAN, m. l. r.; best. -en; pl. -er; förr äv. TORRAK, m. l. r.; best. -en; pl. -ar l. -er.
[av fin. torakka, av ry. tarakan, ä. ry. o. ry. dial. torokan; sannol. av kazantatariska tarakan, till en rot med bet.: fly o. d.; former som torakan (med betoning på sista stavelsen) är sannol. påverkade av ry. l. ry. dial.]
(numera i sht i Finl.) om arten Blatta orientalis Lin., orientalisk kackerlacka; ngn gg äv. bildl., nedsättande, om person som beskylls för snyltande o. d.; jfr BRÖD-ÄTARE 3, RUSSAKA. Linné PVetA 1739, s. 16. Kackelackor eller Torrakor. Denna Ohyra lärer med Ostindiska Skeppen först inkommit till wåra Södra Provincer. Alm(Ld) 1790, s. 39. Om afton uppe till kl. 12 .. och dödade torackor med oblidkeligt raseri. Topelius Dagb. 1: 150(1833). Ett sådant folk jag har! .. Torrackor har jag, som äta upp gård och ägor. Topelius Vint. I. 1: 54(1863, 1880). Bredvid bildens myndighetsperson finns ett antal döda vägglöss, malar, torakaner som bevis på medlets styrka och kraft. ÖNyland 12 ⁄ 4 1994, s. 10.
