TORRAKA tor3~ra2ka l. tor3a2ka, sbst.2, r. l. f.; best. -n; pl. -or, l. TORRAKE tor3~ra2ke l. tor3a2ke, r. l. m.; best. -n; pl. -ar.
Ordformer
(torraka 1739 osv. torrake c. 1730 (: torr-Rakar) osv. torrhakar, pl. 1739–1794. torråkar, pl. (-r-) 1632)
Etymologi
[sannol. av fi. torrakka, stav, käpp, smalt ensamstående träd, vbalavl. till torrottaa, stå (rakt) upp l. ut (se Honkanen TorrOtr.(2007)); sv. dial. (torr-)rage (se RAGE, sbst.1) har sannolikt underlättat lånet; formen rake (se RAKE, sbst.1) är möjl. utlöst ur TORRAKA, sbst.2, o. formen -hakar beror på felaktig upplösning av torr-rake o. inskott av -h-]
(barr)träd som torkat på rot (vanl. som följd av insekts- l. svampangrepp); jfr RAGE, sbst.1,RAKE, sbst.1,o. TORR-FUR, -GRAN, -TALL, -TRÄD. Rudbeckius Dagb. 116(1632). Om man til Skogens besparning nytjar Qwistar, Skatändar, Windfällen och Torrakar til Wedebrand. VetAH 1741, s. 10. Jag säger grå skogarne, ty somlige tracter äro så fulle med torrhakar, at de prævalera (dvs. dominerar) och lysa mera än de gröna träd. Tilas CurrVitæ 171(1756). Då .. (spillkråkan) är i full fart med att hamra på en torrake, utstöter hon ibland en skarp hvissling. Ericson Fågelkås. 2: 70(1907). En stor orrtupp, som satt överst i toppen på en hög torrake ute på en bränna. Modin NorrlSkogVatt. 27(1920). I torrakor av tall som dött för århundraden sedan är veden många gånger så frisk att man kan urskilja och räkna enskilda årsringar. Fornv. 1979, s. 259.
