TOXIN toksi4n, r. (SAOL(1950) osv.) l. n. (Auerbach(1915) osv.); best. -en l. -et; pl. -er.
Etymologi
[närmast av t. toxin; jfr eng. toxin, fr. toxine; till lat. toxicum (se TOXISK) o. det i namn på kemiska ämnen vanliga suffixet -in. — Jfr INTOXIKATION]
giftigt ämne bildat av bakterier; äv. (i utvidgad anv.) om giftigt ämne bildat av djur, växt, alg l. svamp; äv. allmännare: gift. Vennerholm o. Svensson 412(1892). De gifter det här gäller, äro de s. k. toxinerna, hvilka alstras af sjukdomsbakterier, giftiga ormar, spindlar och några andra djur, eller som erhållas af vissa växtfrön. KemT 1910, s. 140. Jag tror att det i sysslolösas, i överklassens blod finns ett toxin, ett gift, som skapar pessimism, grubbel och ångest. Lo-Johansson Förf. 25(1957). Toxin från bakterien Chlostridium Botulinum (kan) förekomma i livsmedel som inte värmebehandlats tillräckligt. RenFramt. 131(1988). — jfr DIFTERI-, NEURO-, PIKRO-, PODOFYLLO-, STELKRAMPS-TOXIN.
Ssg: TOXIN-PRODUKTION. jfr produktion 2. Stark toxinproduktion (behöver) ej ovillkorligen vara förbunden med virulens. Pettersson Bakt. 40(1926).
SAOB
