[jfr t. thraker, fr. thrace; efter lat. Thrax, av gr. Θρᾴξ; av ovisst ursprung]
om person tillhörande ngn av de kulturellt o. språkligt närstående folkgrupper som under antiken var bosatta i l. härstammade från Thrakien (landområde på nordöstra Balkanhalvön); i sht i pl. (Kejsar Tiberius) war aff Börd en Tracier. Schroderus Os. 2: 150(1635). Endast Scyther och Thracer, hvilka ansågos såsom barbarer .. tilläto sig, att dricka oblandadt vin. Tranér Anakr. 203(1833). Frygerna tillhöra, som deras språk visar, en av de indoeuropeiska huvudstammarna, thrakerna, vilkas huvudsäte var östra Balkanhalvön. VetenskIDag 157(1940).
