TRAKEO- trak1eo- l. -eω-, ssgsförled.
Etymologi
[jfr t., eng. tracheo-, fr. trachéo-; ssgsform av TRAKEA]
med. o. anat. ss. förled i ssgr betecknande ngt som har avseende på trakea.
Ssgr (med. o. anat.): TRAKEO-BRONKIT. samtidig inflammation i trakea o. bronker. Svår tracheobronchit. Bergstrand SvLäkS 447 (1958). Lindskog (1997). —
-TOMI. [jfr t. tracheotomie, eng. tracheotomy, fr. trachéotomie] operativt ingrepp som innebär öppnande av trakea utifrån (med hjälp av kniv l. annat kirurgiskt instrument) o. som utförs i syfte att förhindra kvävning, strupsnitt. VetAH 1814, s. 125. Vid tracheotomi gör man en öppning i luftstrupens främre vägg. VLäkarb. 157 (1982).
