publicerad: 2007
Ordformer
(tral- c. 1695. trall- 1685 osv.)
Etymologi
[jfr d. tralle, ä. t. trallen m. fl. (t. trällern) m. fl. spr., ävensom LALLA, v.2; till TRALA, interj.]
1) sjunga (glad) melodi o. d. varvid orden ersätts med ljudföljder av typen ”tralala”; äv.: sjunga sång(text) o. d. (glatt); äv. dels (mera tillf.) tr., med obj. betecknande sång l. melodi l. de ord l. ljudföljder som sjungs, dels med prep.-bestämning inledd av på o. med rektion betecknande det som ngn trallar; ngn gg äv. i oeg. (jfr 2) l. utvidgad anv., med icke personbetecknande subj.; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: skråla (se SKRÅLA, v.1 1). Hon gick och trallade (glatt) för sig själv. ÅbSvUndH 68–69: 293 (1685). (Den anklagade) Tillstodh .. (att han hade) trallat litet, men inte skrikit. UUKonsP 19: 10 (1688). Trallande gladt på sin visa / En skogsbäck under oss rann. Östergren NDikt. 187 (1879). Dansmelodierna trallades i brist på musik. Höglund Norrsk. 66 (1900). Trallar du om morron, så trillar du om kvälln! Bergman Lasse 110 (1942).
2) (numera bl. mera tillf.) i oeg. anv. av 1: tala (upprepat o.) tröttande l. irriterande o. d. (om ngt) (under ådagaläggande av bristande omdöme l. begåvning o. d.); äv. tr., med obj. betecknande det som sägs (särsk. närmande sig l. övergående i bet.: rabbla o. d.; jfr TJATA. Altid du plär / Om dina dygder tralla. Envallsson Bajocco 9 (1784). At emellan bålar och glas kunna tralla några bagateller utantil. Envallsson Tosorden 7 (1798). Socialdemokratins invanda trallande på temat borgerlig splittring. DN 22 ⁄ 10 2004, s. A2.
Särsk. förb. (numera bl. mera tillf.): TRALLA EFTER10 32, äv. 40. till 1: trallande sjunga efter (ngt). Lek nu .. och var snäll / och tralla efter som jag trallar. Fröding ESkr. 1: 82 (c. 1885). jfr eftertralla. —
TRALLA FRAM10 4. till 1: trallande sjunga (ngt); äv. till 2, i fråga om ngt som sägs. (Han) hade ett lustigt sätt att .. tralla fram sina låtar. Wulff 80År 154 (1926). Alla vackra politiska lösenord trallades fram (av regeringstalesmannen). Expressen 7 ⁄ 5 2002, s. 2. jfr framtralla. —
TRALLA MED10 4. särsk. till 1; jfr sjunga med; äv. oeg., med saksubj. Ni kan väl tralla med i refrängen. 60-talsmusiken .. trallar med. Expressen 30 ⁄ 3 1990, s. 32. —
TRALLA PÅ10 4. särsk. till 1: fortsätta tralla, gå på med sitt trallande; äv. oeg., med anslutning till 2, i fråga om slentrianmässigt uppträdande o. d. Fyran trallar på som vanligt (med samma programvärd). Expressen 22 ⁄ 4 1995, s. 32. GT 4 ⁄ 7 1999, s. 14 (i fråga om allsång).
Ssgr (till 1): TRALL-GÖK. [sannol. bildat efter mönster av munter-gök] särsk. (vard., ofta ngt nedsättande) om ((kläm)käck l. hurtig) sångare med vanl. glad o. lättsam repertoar (som uppskattas av en stor publik (se publik, sbst. 2)); jfr trallare. Orkesterjourn. 1936, nr 4, s. 8. Den lokale trallgök som knäppte fram en Taube på gitarren fick räkna med tomglaskastning. Expressen 11 ⁄ 7 1992, s. 25. —
-VÄNLIG. särsk. om sång l. melodi o. d.: som är väl ägnad för l. lätt att tralla (med i). Flera låtar är enkla, trallvänliga. DN 20 ⁄ 8 1976, s. 15.
Avledn. (till 1; numera bl. mera tillf., vard.): TRALLARE, m. ⁄ ⁄ ig. person som trallar (o. sjunger); äv. allmännare, om gladlynt person; jfr trall-gök. Hjelmqvist Förnamn 299 (1903). Lennart Käck är en glad karl, en trallare på jorden. Ahlin Markn. 220 (1957). Förste trallare är som vanligt Lasse Berghagen. Expressen 19 ⁄ 6 1996, s. 26.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content