publicerad: 1932
HYGGE hyg3e2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en; äv. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) HUGGE hug3e2, n.; best. -et; pl. -en ((†) = (Skogekär Bärgbo RespGlac. 16 (1681))).
Ordformer
(hugge 1646—1895. hygge 1638 osv. hyggie 1642. högge 1642—1712)
Etymologi
[i ssgr medelst ia-suffix utbildad avledn. av HUGG, vilken i nyare tid användts ss. vbalsbst. till HUGGA o. ersatt HUGG i bet. ’huggande'. Formen hugge beror på anslutning till verbet]
1) huggande, huggning; utom i ssgr bl. (numera mindre br.) i inskränktare anv.: huggning l. avvärkning av skog. Gönom sådant oloffligt hygge mister Chronan sin skeppsskogh. RP 7: 344 (1638). BB 13: 5 (Lag 1734). Det sedan långa tider här bedrifna hygget för export af läkter och sparrar. AtlFinl. 12—13: 17 (1899). Vid de hyggen, som för kronans räkning verkställas, behöfver denna (ovan nämnda) proportion ej iakttagas. SFS 1907, Bih. nr 73, s. 3. — jfr ANNKOST-, BALK-, BEREDNINGS-, BJÄLK-, BLOCK-, BLÄDNINGS-, BOK-, FÄLL-, FÖRYNGRINGS-, GALLRINGS-, ROT-, ROV-, SKOGS-, STAVER-, STOCK-, SVEDJE-, TIMMER-, TJÄR-, VED-, ÅRS-HYGGE m. fl.
2) (†) trädmängd som huggits l. är avsedd att huggas. Schultze Ordb. 1973 (c. 1755). Konungen i Preussen (har) låtit ränsa sina Skogar, besatt grunden med colonier, och ej lämnat mera hygge, än til dess egna Undersåtares nödvändiga behof. SvSaml. 3: 11 (1764). Plägar han (dvs. ägaren till en plantering av vital i Hainaut) sedan merendels föryttra hela hygget på Rot til vedhandlare i städerna. VetAH 1764, s. 219. — jfr SPÅN-, TJÄRVEDS-HYGGE m. fl.
3) område där skogen nedhuggits l. nedhugges l. är avsedd att nedhuggas, avvärkningsplats, fälla; särsk. (i sht skogsv.): till avvärkning under ett år l. en viss period avsett skogsområde; avvärkat dylikt område. VgFmT II. 8—9: 187 (1646). Lohman Vitt. 391 (1725; bildl.). Att skogen innom hvarje block är afdelad uti periodiska hyggen. JernkA 1851, s. 229. Hvarje hygge gallras hvart 5 år. Nathorst LandtbrSk. 78 (1896). Stora, bara fläckar i skogen, risiga hyggen med melankoliska frötallar mot horisonten. Siwertz Sel. 1: 192 (1920). När dagsförtjänsterna började locka uppe på hygget igen, var han snart tillbaka där. Väring Vint. 64 (1927). — jfr BESÅNINGS-, FÖRYNGRINGS-, GALLRINGS-, KAL-, PERIOD-, SJÄLVSÅNINGS-, VED-, ÅRS-HYGGE m. fl.
5) (†) på fiskenot: hugg (se d. o. 4). Skogekär Bärgbo RespGlac. 16 (1681).
-PLATS, se B.
(1) -FÖLJD. för hyggen bestämd ordningsföljd; oftast konkretare: sammanfattningen av de hyggen för vilka en gemensam avvärkningsplan uppgjorts. Ordnad hyggesföljd, regelbunden följd av hyggen efter varandra, ordnad i syfte att i möjligaste mån befordra återväxten och tillika skydda den kvarstående skogen från kullblåsning. Thelaus Skog. 148 (1865; abstr.). Nathorst LandtbrSk. 77 (1896). —
-INDELNING~020. indelning av skogsmark i lika stora delar (periodhyggen, årshyggen) för avvärkning under lika långa tidsperioder. JernkA 1851, s. 421. Ordnad hyggesindelning af skogen. 2NF 25: 1059 (1917). —
-PLAN, r. plan för indelning av skogsmark i hyggen o. deras successiva avvärkning. LAHT 1902, s. 34. —
(1) -PLATS. (hygge- 1830—1861. hygges- 1851 osv.) skogsv. avvärkningsplats. Ström Skogsh. 22 (1830). Å kalhygget afverkas samtliga träden inom hyggesplatsen. Björkman Skogssk. 10 (1868). HbSkogstekn. 260 (1922). —
-RENSNING. på avvärkat hygge: iordningställande för sådd l. plantering av skog. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 106, s. 49. —
-VIS, adv. i hyggen. Timmerräkningen vid trakthuggning bör ske hyggesvis. SkogsvT 1908, Fackupps. s. 7. —
-VÄRDERING. uppskattning av den kvantitet av virke som den å ett hygge växande skogen innehåller. JernkA 1851, s. 348. —
(1) -ÄNG. (i fackspr.) äng upptagen å skogsmark sedan den därå växande skogen nedhuggits. Fennia XLIII. 2: 70 (1921).
Spoiler title
Spoiler content