TRIUMFALISK tri1umfa4lisk, adj.
Etymologi
[jfr ä. t. triumphalisch; av lat. triumphalis (se TRIUMFAL)]
(numera bl. tillf.) som hör till triumf(tåg), särsk. i fråga om förh. i antikens Rom: som påminner om l. kännetecknas av triumf; jfr TRIUMFAL. 1SAH 2: 290 (1788, 1802). (Napoleon) genomdrog .. med triumfalisk ståt Belgien och de Rhenska departementerna. Adlerbeth Ant. 2: 329 (c. 1815). Soldaternas triumphaliska smädedikter. Lysander RomLittH 240 (1858). ”Karavanens” intåg var .. föga triumfaliskt, men jag var just då föga bekymrad om det intryck jag gjorde på omgivningen. Mohn Afghan. 58 (1930).
