[jfr t., eng. triumphal, fr. triomphal; av lat. triumphalis, som hör till triumf, till triumphus (se TRIUMF). — Jfr TRIUMFALISK]
triumfatorisk; särsk. dels: som avser triumf(tåg), dels: jublande, segerstolt; jfr TRIUMFALISK, TRIUMFERLIG. (Målaren) Per Ekström har gifvit en stolt och triomfal bild af Konghällas gamla skans. DN 7 ⁄ 7 1896, s. 2. Några år efter hans triumfala come back på arenan hade publiken döpt honom till Clown Skräck. Bergman ClownJ 276(1930). En triumfal klang av militärmusikens alla instrument. Nohrström StrövtBöck. 98(1935). De anspråksfulla och triumfala tonfallen i .. (E. Södergrans) tidigare dionysiska förkunnelse. Enckell Estet. 174(1949). Symboliken på .. (ryttarbilden) har anor som tycks gå tillbaka på något heroiserande syfte i samband med triumfala och sepulkrala sammanhang. OoB 1963, s. 547.
Ssg (†): TRIUMFAL-HANDLING. i fråga om förh. i antikens Rom; jfr handling 10. Triumphal-handlingar .. voro utförliga anteckningar, som triumphatorerne läto göra om deras hedersdagar. Lysander RomLittH 42(1858).
