publicerad: 2007
TRIUMFERA tri1umfe4ra, v. -ade. (Schroderus Sleid. 39 (1610) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er IErici Colerus 2: 176 (c. 1645)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, G1R 28: 419 (1558), Linc. Eee 3 b (1640)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(triomph- 1789. triumf- (-ph-) 1558 osv.)
Etymologi
[jfr fr. triompher; sannol. av t. triumphieren, av lat. triumphare, hålla segertåg l. segerfest, segra, till triumphus (se TRIUMF). — Jfr TRIUMFANT, TRIUMFATOR]
motsv. TRIUMF 1: (gm praktfull(t) l. högtidlig(t) tåg l. procession o. d.) fira (ngns militära) seger (l. annan lycklig tilldragelse), hålla segerfest l. jubelfest (se d. o. 2); äv. (o. numera bl.) närmande sig l. övergående i bet. dels: segra (se a), dels: glädja sig l. jubla (se b); förr särsk. i förb. med prep. med. Måtte och betänckes, hvadh som tiäner till .. (ett bröllops) beprydning både med stäkende och andre triumfering, som udi sådanne fall hos herrer, furster och potentater brukes pläge. G1R 28: 419 (1558). Triumphera, (dvs.) medh pracht och pråål inrijda. Linc. Kkkk 1 b (1640). I Keydan hafwer man .. i dhe Reformerades Kyrckia hållet Tacksäijelse, sedan medh Pijpor, Trummer och skiutande triumpherat. NAv. 22 ⁄ 11 1655, Prim. s. 2. (Jag vill) hava förbjudit all kiv och träta .. jubilerande, triumferande .. som vid denna hederliga skänken icke passar sig att bruka. Ambrosiani SvSkråämb. 156 (i handl. fr. 1827). Sundén (1891). — särsk.
a) motsv. TRIUMF 1 a: vinna (storartad l. lysande l. avgörande o. d.) seger l. framgång, segra, fira triumf; särsk. dels i uttr. triumfera över (förr äv. på) ngn l. ngt, (på ett storartat osv. sätt) besegra l. vinna över l. övervinna ngn l. ngt, dels i p. pr. i adjektivisk anv.: segrande, segerrik (se särsk. slutet); äv. med sakligt subj. Vänsterkandidaten triumferade stort i presidentvalet. Sanningen, ondskan triumferar. De triumferande brittiska flottstyrkorna. Så att wij kunne tryggeligen triumphera öfwer desse andelige fiender. Gustaf II Adolf 100 (1622). (Gud,) hwilken alltt här till hafwer lärdt Hennes Kongl: M:tz Konungzlige Händer så försichteligen sitt triumpherande Swerd att blotta. RARP 4: 97 (1647). Jagh (skall) altidh mig för ögonen ställa patientia (dvs. tålamod), hwilcken .. triumpherar på invidiam (dvs. missnöje) och olyckan och enteligen med dygdennes krona blifver bekrönt. HB 3: 135 (1687). (I Serbien) är författningen upphäfd; oppositionen krossad genom ett maktspråk, statskuppen har triumferat. NordRevy 1895, s. 100. (Jag) mottog .. nattvarden på den plats, där Kristi från döden uppväckta lekamen triumferat över döden. Lagergren Minn. 5: 200 (1926). Frölunda (kunde) inte bryta segerraden .. när Timrå triumferade med 4–1. DN 29 ⁄ 10 2006, s. B26. — särsk. [jfr kyrkolat. ecclesia triumphans] teol. i sådana uttr. som den triumferande församlingen l. kyrkan, den segrande församlingen osv. (se SEGRA, v.1 II 3 g α); jfr STRIDA 2 f slutet. Iagh skal bliffua i Herrans hws ewinnerliga, här i then strijdande församblingen, och ther i then triumpherande. Botvidi 24Lijkpr. X 4 b (1626, 1628). Christna kyrkan är ett samfund af menniskor, hwilka .. i ewig salighet fira segren öfwer det onda, och återlösningens fullbordan – den triumpherande Kyrkan. Anjou Kyrkoh. 2 (1842). Giertz Kyrkofr. 86 (1939).
b) motsv. TRIUMF 1 b: känna l. ge uttryck för glädje l. lycka l. stolthet o. d. över seger l. framgång, glädja sig, jubla; stundom med nedsättande bibet.: känna l. ge uttryck för skadeglädje l. överlägsenhet o. d.; särsk. dels med innehållsobj. l. ss. anföringsverb, dels i p. pr. i adjektivisk anv. (se slutet); förr äv. i opers. pass. Sång och roop skal wara hoos Herrans saliga vthan återwendo, och när tu äst vthi sådana herligheet stadder, behöffuer tu icke befruchta tigh för någon faara .. Therföre må tu aldeles leffua säker och tryg .. ewinnerliga, och altijd triumphera medh Gudi. PJGothus Savonarola SyndSp. K 4 b (1593); möjl. äv. att hänföra till huvudmom. Annad viste .. (budbäraren) inted att beretta, utan ij Dansik triumferas mykett över samma kunskap. OxBr. 6: 10 (1626). Du ler .. elakt som en gammal när han får skäl att triumfera sitt: hva’ sa’ jag! Strindberg Blomst. 7 (1888). Vi kände att vi avgått med segern och triumferade i vårt stilla sinne. Lilius VildKrigMex. 121 (1925). Du (sitter) där och känner dig dygdig och ädel och triumferar över mig, som haft sämre tur. Kihlman Idyll 292 (1936). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: jublande (se JUBLA c) (över vunnen seger l. framgång), segerstolt; äv. närmande sig bet.: storslagen, lysande; ss. adv. särsk.: i triumf (se d. o. 1 b). Triumferande ton, min, replik, visshet. Skratta, påpeka triumferande. Segerwinnare .. komma triumpherande, och en Segerpsalm siungandes, medh triumph tilbaka igen. Schroderus Comenius 721 (1639; t. texten: jauchzende). Hans uppsyn öfvergick ifrån en mulen otålighet till en triumferande belåtenhet. Runeberg (SVS) 7: 86 (1836). När jag kom klättrande uppför branten, öppnade sig med ens en triumferande utsikt mot norr. TurÅ 1909, s. 333. Huvudena böjdes (i bön). Bara Adèle satt där upprätt med triumferande ansikte och ögon som lyste. Krusenstjerna Pahlen 3: 131 (1931). Först hade han känt sig triumferande glad. Browallius Plats 198 (1936).
Avledn. (†): TRIUMFERARE, m. ⁄ ⁄ ig. [jfr ä. t. triumphierer] triumfator. Schroderus Sleid. 6 (1610). Rüdling Suppl. 475 (cit. fr. 1719). —
TRIUMFERLIG, adj. [jfr ä. t. triumphierlich] som hör till triumf(tåg); som kännetecknas av triumf; jfr triumfal. På triumpherligh wagn. Girs Edelh. B 5 a (1627). Alle Christelige Riddares triumpherlige Belöhningar. Rudbeckius AJönsson Titelbl. (1671). Här hålla .. (de dödas själar) sin Himmelsfärd, sitt triumpherlige Intog i det Nya Jerusalem. Frese AndelD 31 (1726).
Spoiler title
Spoiler content