SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2009  
TUBULATOR tɯb1ɯla3tor2 l. tu-, r.; best. -n; pl. -er -atω4rer.
Etymologi
[nomen agentis-bildning till TUBULERA]
särsk.: typ av dikningsredskap, rörplog. Tubulator nämnes en af landtbrukaren J. M. Larsson i Veskinde uppfunnen täckdikningsmaskin. MosskT 1889, s. 480. Då tubulatorn drogs framåt pressade den upp en rörformad kanal för vattnet. Moberg JordbrMek. 118 (1989).
Spoiler title
Spoiler content