TUBULERA tɯb1ɯle4ra l. tu-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. tubuliert, eng. tubulated, adj., fr. tubulé, adj.; till lat. tubulatus, försedd med rör, till tubulus (se TUBULÄR). — Jfr TUBULATOR, TUBULATUR]
(i fackspr.) förse (ngt) med rör l. kanal o. d.; särsk.
1) i sht kem. förse (kolv l. retort o. d.) med rör (för påfyllning av vätska); nästan bl. i p. pf. En tubulerad retort .. har åfvanpå en Tub eller bakpip .. som igenslutes med en stopp .. och öpnas när man behagar. Wallerius ChemPhys. 1: 40 (1759). En flaska med mer än en öppning kallas också tubulerad. Berzelius Kemi 3: 369 (1818). (I Kostas priskurant finns) 18 olika slags glas för kemiska ändamål och apoteksbruk, därav tubulerade och otubulerade retorter och förlag. Seitz Glas. 128 (i handl. fr. 1855). För insättande af en termometer .. tubuleras hjälmen (på en ångpanna) ofta å sin bakre, öfre del. Ahlberg FarmT 134 (1899).
2) lant. (medelst tubulator) åstadkomma rörformig, vattenförande kanal i (jord); anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing konkretare, om metoden. Det nysådda och tubulerade rapsfältet. MosskT 1892, s. 115. Problemet med tubulering har tidigare varit att få gångarna i marken stabila. Detta har man löst genom att fylla dem med LECA-sten. ÖgCorr. 29 ⁄ 8 1968, s. 18.
