TUBULATUR, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. tubulatur, eng. tubulature; till lat. tubulatus (se TUBULERA)]
(†) om rörformig, utstickande del på destillationsapparat o. d.; jfr TUBULERA. (Säkerhetsröret) sättes .. lufttätt igenom en kork, hvilken appliceras i tubulaturen af en distillations-apparat. Berzelius Kemi 3: 349 (1818). Tholander Ordl. (1872).
