SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2009  
TVAGA tva3ga2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. TVAGE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. TVÄGA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(tvaga (tu-, tw-) 1640 osv. tvage 18801964. twage- i ssg 1669 (: Twage-makare). twägor, pl. 16911692)
Etymologi
[sv. dial. tvaga, tväga; jfr nor. dial. tvag, n., varmt vatten vari ull tvättas, nyisl. þvag, urin (använt till lut); till TVÅ, v.]
viska (hopbunden av kvistar l. rötter) avsedd för l. använd vid rengöring. Somero hustro Kirstin angifuin, hafua slagit sin moder emillan ögonen med en tuaga. Murenius AV 49 (1640). Tvagor at sopa soffor och kläder med, har jag äfven sett gjorde af Palm-löfven. Hasselquist Resa 501 (1752). Ett litet, smalt talgljus stod .. på det våta golvet och lyste på tvaga, diskbalja och torktrasor. Lagerlöf Troll 2: 40 (1921). Köket var verkligen trivsamt, skurat med tvaga i minsta vrå, med kopparn lysande som eld på hyllorna. Spong Kråkn. 184 (1963). — jfr GRAN-, GRANRIS-, SAND-, SKUR-TVAGA.
Spoiler title
Spoiler content