publicerad: 2010
TÖMMA töm3a2, v.2 -er, tömde, tömt, tömd (pr. sg. pass. tömmes Lucidor (SVS) 95 (1672; uppl. 1997) osv.; töms FGrafström Dikt. 58 (1869; i rim) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lindh Huuszapot. 283 (1675: uthtömelse), Lind (1749)), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(töm- 1541 (: vthtöma)–1824. tömb- 1640 (: uttömbd)–1729. tömm- (th-) 1640, c. 1740 (: uttömmes; i rim) osv. tömp- 1577–1701 (: Uthtömpt))
Etymologi
[fsv. töma; motsv. fd. tømæ, dan. o. nor. tømme, fvn. tœma, fsax. tōmian, göra fri, eng. teem, tömma; till TOM, adj.]
1) motsv. TOM, adj. 1 (, 3): avlägsna (hela) innehållet (l. visst innehåll) från (ngt), göra (ngt) tomt (på (visst) innehåll o. d.); särsk. i uttr. tömma ngt på ngt, göra ngt tomt på ngt; äv. dels: göra slut på l. förbruka, dels övergående i bet.: länsa; äv. refl., särsk. om kärl o. d.: avge sitt innehåll o. d.; äv. bildl. (se särsk. d). Snart kan jordens vattenresurser vara tömda. Soldaten tömde gevärsmagasinet. Tjuvarna tömde kassaskåpet. Så kom Konungens Scriffuare .. och tömde (penning)kistona. 2Krön. 24: 11 (Bib. 1541). (Slaget) så lyktades, at .. (Hakon den gode) bekom seger, och tömde alla Wikingarnes Skepp. Peringskiöld Hkr. 1: 133 (1697). Tunnorna tömde sig medelst bottens sjelfvilliga öppnande. 2SAH 4: 132 (1806). Han tömmer lådan på dess innehåll. Strindberg NRik. 75 (1882). Medelst en plattformstippare tömmas vagnarna i en ficka. Davidsson Omlastn. 17 (1927). En man .. har åtalats .. för att han tömde ett bolag på 5,6 miljoner kronor. Därigenom försatte han bolaget .. på obestånd. SvD 7 ⁄ 3 1998, s. 10. — jfr HALV-, O-TÖMD o. AV-, BOTTEN-TÖMMA o. O-, SJÄLV-TÖMMANDE samt SOPTUNNE-TÖMNING m. fl. — särsk.
a) i pass., om rum l. plats l. ort o. d.: bli tom (på ngt); (helt l. delvis) utrymmas; äv. i p. pf.: utrymd. Klassrummet tömdes snabbt på elever. (Officerarnas) påstående är, at Riddarhuset inte måtte tömas så länge de ej vid regementerne oumgängeligen behöfvas. 2RARP 13: 597 (1743). Linköpings Domkyrka, nyligen upputsad och tömd. Hammarsköld KonstH 161 (1817). Stockholm tömdes på folk och låg med hvita, solstekta gator. Bergman Dröm. 28 (1904). I samma ögonblick Maxton återtog sin plats tömdes kammaren. DN(B) 1930, nr 111, s. 4. Hallen var tömd på alla ytterplagg. Spong Sjövinkel 15 (1949).
b) med avs. på mage l. tarm l. hjärta l. blodkärl o. d.: göra tom (på ngt) l. tappa ur; äv. refl.; äv. abs. (med saksubj.): orsaka tömning. Mineralwatnet purgerar och tömer, så vpwäcker thet Hunger och .. Maatlust. UHiärne Suurbr. 117 (1679). Et Clistir hwilket ey allena tömer Ende-Tarmen af Orenligheten .. utan retar och Modren. Hoorn Jordg. 1: 260 (1697). Vid sjukdomens början bör man laxera med ricinolja och sedan sörja för tarmens tömning, medelst lavemang varannan dag, om så behövs. Petrén EpidSj. 40 (1926). Han föll framstupa ner på golvet, medan han häftigt tömde sig. Moberg Utvandr. 415 (1949). — jfr REFLEX-TÖMNING.
c) med avs. på behållare l. kärl o. d. för mat l. dryck: gm att äta l. dricka göra helt l. delvis tom; särsk.: dricka upp innehållet i (dryckeskärl); särsk. i uttr. tömma fat och skålar (se SKÅL, sbst.2 1 c), tömma en bottenbägare (se BOTTEN-BÄGARE); förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på. Hon tömde glaset och reste sig. Linc. Ee 6 c (1640). Lät osz i winter / Göra osz glada; / Dricka och goda / Öltunnor tömma. Verelius Herv. 166 (1672). Vi ska se, hvem som flitigast tömmer bägaren, til sin flickas ära. Eurén Kotzebue Cora 56 (1794). Några lustiga bussar bland .. (dalkarlarna) buro ett stort vinfat upp på rådstufvusalen .. begynnande under sång och lustigt snack tömma på tunnan. Fryxell Ber. 3: 27 (1828). Då ett glas ständigt stod uppslaget, tömde jag det ofta, utan att tänka därpå. Lagergren Minn. 8: 59 (1929). — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Lifvets bägare skulle för honom städse vara rågad, och ändå ville han tömma den i botten. 2SAH 12: 317 (1827). Har jag då icke tömt lidandets kalk ända till dräggen? Tegnér Armfelt 3: 443 (1887). Ännu hade spillrorna av det döende folket icke tömt sina prövningars bägare i botten. Hedin Jehol 67 (1931).
d) oeg. l. bildl., med avs. på person (l. huvud l. hjärta o. d.): göra tom; särsk. dels i pass.: vara l. bli (kroppsligt l. själsligt) utmattad l. utbränd, dels i p. pf., särsk. i uttr. tömd på allt, helt tom (se TOM, adj. 5 c). At när ehrt hufwud tycks af tårar wara tömt, / Wår Stora Drotning då skull’ der med wara glömt. Brenner Dikt. 1: 21 (1693, 1713). Jag är tömd på allt, emedan jag ville stråla ensam och ej ödmjukade mig och lånade ljus, af de andre. Wetterbergh Penning. 542 (1847). Krampen släppte, hans lemmar slappnade, utbrottet hade tömt honom. Koch Arb. 330 (1912). Jag bara gick och gick, tömd på allt utom den malande känslan av ensamhet och känslan av att ha förlorat ett hem. Anderson Brev. 445 (2004).
2) med avs. på innehåll i kärl l. behållare l. fördjupning o. d.: göra slut på, förbruka; (låta) avlägsna (från l. ur ngt), hälla l. ösa o. d. (ur l. från l. i ngt); avtappa (se AVTAPPA, v.1 1); tappa (se TAPPA, v.1); äv.: överföra (från ett kärl osv. till ett annat); äv. refl. (se a); äv. oeg. l. bildl. (se d). B(ro)r Holmström och Bror Duben tömma ännu deras pängar i Rewel. KKD 8: 182 (1701). Med förlorad tid, tömda lifsmedel .. sönderrifna segel och krossad köl återkomma til det ställe, hvarifrån man utgått. Kellgren (SVS) 4: 374 (1784). En gud tömde floden ur sin djupa urna. 2SAH 5: 271 (1810). Den store Fadrens .. rikedomar tömmas icke. Wallin Rel. 1: 218 (1817, 1825). Sedan det sista preparatet tömts i smältdegeln (osv.). Rydberg Frib. 80 (1877). Rostet (till besparingskokaren) är inrättat så, att man med ett tryck av spiskroken får det att tippa och tömma den blivna askan i spisen. KatalÅhlénHolm 37: 141 (1916). — jfr AV-, I-, PÅ-TÖMMA o. BLOD-, SOP-TÖMNING m. fl. — särsk.
a) om sjöar l. vattendrag o. d. med avs. på (överflödigt) vatten: (via floder l. vattendrag l. dalgångar o. d.) avleda (se d. o. I 2 a β) l. avge (se d. o. 4); särsk. i sådana uttr. som tömma sitt vatten i ngt, mynna ut l. strömma ut l. få utlopp i (flod l. vik l. hav o. d.); äv. refl.: ha sitt utlopp. En wik .. i hwilken ån Amra eller Ammer forszande tömde sitt watten. Englund Ged. 11 (1853). Tuloma elf som tömmer Notosero och Kola elf, som tömmer Guolle-jaure, äro de största elfarne i ryska Lappland, om man icke dit räknar Kandalax elfven, som tömmer Imandrasjön. Düben Lappl. 7 (1873). Den (dvs. sjön Lago Buenos Aires) tömmer sig till Rio Baker, nära hvars mynning vi uppehöllo oss. Skottsberg Båtf. 235 (1909). Ån .. tömmer sig i Kvarnbergsvattnet. Högberg Fåg. 86 (1915).
b) i fråga om kroppsvätska o. d. (i sht med avs. på tårar l. blod): utgjuta l. spilla (se SPILLA, v.1 4 c); äv. med avs. på mag- l. tarminnehåll: avlägsna l. göra sig av med; äv. (o. numera bl.) refl., med saksubj.: få sitt utlopp; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Mina ögon fyllas .. af tårar ock de gjutas af förtviflan på samma ställe, där jag fordom tömt dem af vällust. JGOxenstierna Dagb. 113 (1770). Lyckligt gör et land, för hvilket jag med mod / .. så ofta tömt mitt blod. Lidner (SVS) 1: 302 (1782). Dock sedan allt blifvit tömdt, som var i min mage, kände jag mig något bättre. Wallin Bref 68 (1846). Varet tömmer sig utåt. Petrén EpidSj. 12 (1926). Varbildningen kan sedan tömma sig vid sidan av ändtarmen. VLäkarb. 329 (1982). — jfr BLOD-TÖMNING.
c) med avs. på (i sht alkoholhaltig) dryck: göra slut på; (helt eller delvis) dricka (upp). I blinken / Tömde han vinets flod ur det fraggande gullet till bottnen. Adlerbeth Æn. 26 (1804). Nu kring det långa bordet de glädtiga bröderna satt sig, / Tömmande skummigt öl och kryddande ölet med bränvin. Runeberg (SVS) 3: 65 (1832). Men töm ert kaffe ur ett dricksglas .. och ni grinar åt den aromatiska drycken. Jolin Mjölnarfr. 28 (1865). (Markurell) blandade själv till groggen och räckte den åt fru Markurell, som upphettad och upphetsad tömde den i ett enda drag. Bergman Mark. 228 (1919). Bohm och Gottfrid tömde respektive tilldelningar i varandras sällskap. Hellström Storm 113 (1935). — särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Han har tömt sista droppen af föraktets mått. Kellgren (SVS) 5: 168 (1788). Jag har .. låtit hjernorna arbeta oregelbundet, såsom de göra i verkligheten, der i ett samtal ju intet ämne tömmes i botten. Strindberg Julie XVII (1888).
d) oeg. l. bildl. (jfr b, c slutet), med avs. på ngt som kan jämföras med innehållet i ett kärl o. d., ss. kunskap l. känsla l. lidande o. d.: uttömma l. uttrycka l. utgjuta; äv. refl., med saksubj.: få sitt utlopp. Hans insigt synes stor, men tömes ganska lätt. SvMerc. 1764, s. 167. Jag mins de slösta böner, / Som jag tömde, kär och svag. Widström Vitt. 9 (1799). En högre ledning har fört mig till ert bröst. Der vill jag tömma det qval som mig förtär. Ling Riksd. 27 (1817). Samma vilda mod (som på vikingatiden) tömde sig i våldets bragder hemma inom eget land. 2SAH 41: 207 (1866). Flickan sitter där med tömd kraft, med krossad motståndslust. Moberg Rosell 299 (1932).
3) i bildl. anv. av 2 (jfr 2 c slutet, d); särsk. om sol l. måne l. stjärna, äv. om lampa l. lykta o. d., med avs. på ljus l. sken l. strålar o. d.: låta flöda ut, sprida; äv. refl.: skina; förr äv. i uttr. tömma tusen skiften (se SKIFTE 9). JGOxenstierna 2: 121 (1796, 1806). (När alla) I hvilans famn .. drömmer, / .. Då gales Solen fram af en Illuminat (dvs. en tupp) / Och Natt och skuggor fly för ljuset som hon tömmer. LBÄ 21–22: 115 (1799). Stjernor tömma / Sitt bleka sken kring sjö och skog. Sätherberg Blom. 2: 68 (1844). Ditt väsen du (dvs. skönheten) i klara strålar tömde. FGrafström Dikt. 26 (1852). Från stallets spjälta foderhäck / sig sömnigt lyktsken tömmer. Levertin Leg. 21 (1891). Han stannade öfver natten i Ananur, öfver hvars kloster månen tömde sitt sken. PT 1903, nr 98, s. 3. Solen tömde värme och ljus över en lycklig och berusad jord. Krusenstjerna Pahlen 1: 64 (1930).
Särsk. förb.: TÖMMA I10 4. särsk. (vard.) till 2 c, särsk. i uttr. tömma i sig ngt, inmundiga ngt, svepa i sig ngt; äv. oeg.: (kraftigt) insupa l. inandas ngt. Han wille som Kalkon bli stor, / Och därför luften i sig tömde. Strand Tidsfördr. 2: 34 (1763). Han tömde i sig det sista av vattnet och gick och hämtade en öl. Nesser FallG 23 (2003). —
1) till 1: avlägsna innehåll ur l. från (ngt); särsk.: dricka ur (glas o. d.). Bellman (BellmS) 14: 33 (1766).
2) till 2: tömma (ngt) ur en behållare o. d. Polisen tömde ur patronerna. Jag behöfde draga af mina stöflor för att tömma utur vattnet. Forsström Dagb. 81 (1800). —
1) till 1: (mer l. mindre fullständigt) tömma (ngt, ss. behållare l. kärl o. d.) på (visst) innehåll; göra tom; äv. (refl.) oeg. l. bildl. Cellarius 91 (1699). Emedlertid måste jag töma ut denna kalken. 1Saml. 1: 95 (1773). (Då) lifmedicussen tömt ut dina tarmar (osv.). Wadman Saml. 2: 40 (1855). Den lifliga, nyfikna och fantasirika barnasjälen drar sig för att tömma ut sig i de stela, kalla och afmätta bokstafsformerna. Verd. 1891, s. 99.
2) till 2: tömma innehåll från l. ur (behållare l. kärl o. d.); hälla ut l. över (ngt); särsk. (med anslutning till tömma 2 d) oeg. l. bildl.: uttömma l. utgjuta; stundom äv. refl. Widegren (1788). Så deras kärlek sig i klagan tömmer ut. JGOxenstierna 2: 184 (1796, 1806). DN(A) 1930, nr 312, s. 17 (bildl.). Han tömde ut oljan i växellådan i stället för i motorn. RådRön 1997, nr 6–7, s. 43. —
Ssgr (i allm. till 1): TÖMNINGS-ANORDNING~020. jfr anordning 1 δ. SD(A) 28 ⁄ 3 1914, s. 12 (på såningsmaskin). —
-HASTIGHET~102, äv. ~200. särsk. till 1 b, om den (naturliga) hastighet varmed ett organ o. d. (i sht magsäck l. tarmar) töms l. tömmer sig; jfr hastighet 1. Under sjukliga förhållanden kunna rubbningar uppträda dels i magsaftens avsöndring .. dels i magsäckens tömningshastighet. Svartz MatsmältnSj. 33 (1932). —
-LUCKA. lucka för (underlättande av) tömning l. avlastning. Betorna befordras till en rad stående cylindrar, försedda med lock och tömningsluckor. LAHT 1910, s. 425. —
-MEKANISM. mekanism för tömning av ngt; särsk. (med. o. veter.) till 1 b, om mekanism (se d. o. 4 a) för tömning av magsäck l. tarmar l. urinblåsa o. d. TT 1874, s. 121. Fullt ändamålsenligt verkar urinblåsans tömningsmekanism först under nervsystemets inflytande. Thunberg Livsförrättn. 256 (1925). —
(1 b) -REFLEX. med. reflex (se reflex, sbst. 2) som utlöser tömning av magsäck l. tarmar l. urinblåsa o. d. Man har .. försökt utlösa en konstgjord tömningsreflex hos .. (bukspottkörteln) genom att nedföra vissa retmedel. SvLäkT 1935, s. 683. —
(1, 2) -TID. tid(punkt) för tömning; äv. om den tidrymd som det tar för ngt att tömmas. Brevlåda .. är i allmänhet försedd med uppgift om tömningstider. SFS 1918, s. 1843. GbgP 9 ⁄ 10 2007, s. 48 (i fråga om brandsläckare). —
(1, 2) -VÄSKA. (numera mindre br.) väska för tömning av (innehållet i) brevlåda. Filosofie d:r .. hade konstruerat breflådor och mekaniska tömningsväskor. SD(L) 19 ⁄ 10 1893, s. 8. SAOL (1973).
Avledn. (till 1): TÖMMARE, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r. om mekanisk anordning som används för (l. vid) tömning; äv. om l. ss. yrkesbeteckning för person som tömmer. Lewerén Bisköts. 32 (1900). (En) chaufför .. som anlitas för att skjutsa gatukontorets anställda tömmare. Expressen 24 ⁄ 8 1982, s. 10. jfr bi-, brevlåd-, silo-tömmare.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content