SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÖRSTIG tœr3stig2, förr äv. TORSTIG, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(torstig (-gh) 15361830. torstog (-gh) 15261541. torstug (-gh) 1536c. 1712. tårstig (-gh) 16201682. törstig (-ss-, -gh) 1551 osv. törstuger 1655)
Etymologi
[fsv. þörstogher; jfr d. tørstig, nor. nn. tørstig, torstug, mlt. dörstich, mnl. dorstich (nl. dorstig); till TÖRST]
1) motsv. TÖRST 1, om människa l. djur: som känner törst, som känner behov l. begär efter dryck; särsk. i uttr. dricka törstigt, dricka häftigt; äv. i överförd anv., om strupe l. hals o. d. (se särsk. a). Iach war torstogher och j gåffue(n) mich dricka. Mat. 25: 35 (NT 1526). (7 juli) kommo wi till Pultawa både hungrige, torstige, nakne ock trötte. KKD 2: 75 (1709). Salt Kött och mycket Sill, göra Karlen tung och olustig, äfven som det gör honom torstig, och förleder honom til drickande af mindre tjenligt vatten, som åstadkommer sjukdomar. KrigsmSH 1798, s. 74. Katrina tog sig en skopa watten .. ty hon hade af arbetet blifwit törstig. Almqvist Grimst. 11 (1839). Leende vandrade hon bland rosorna och drack törstigt av det friska vattnet. Krusenstjerna Fatt. 4: 517 (1938). — jfr GENOM-, KAFFE-, O-TÖRSTIG. — särsk.
a) i fråga om alkoholhaltiga drycker. 5Mos. 29: 19 (Bib. 1541). Hon från Danto bommen skildes i dag, / Och med Hänne alla lustiga lag; / Hvem skall nu Flaskan befalla. / Torstig var hon och uttorstig jag; / Vi ä torstiga alla. Bellman (BellmS) 1: 270 (1790). Många tusen boutelljer punsch har runnit genom de jublandes törstiga hallsar. AnderssonBrevväxl. 1: 172 (1853). Filosoferna äro icke mindre .. törstiga än andra syndare. Siwertz JoDr. 90 (1928). Vårdkedjan för törstigt folk kompletteras nu med en öppenvård, där kursdeltagarna får stöd enligt Minnesotamodellen. GbgP 7 ⁄ 8 1988, s. 6. — jfr SPRIT-TÖRSTIG.
b) oeg., om fordon: som förbrukar stora mängder bränsle, motsatt: snål (se d. o. 3 b). Törstiga bilar kan förbjudas .. (i utredning) föreslås ett försäljningsförbud för alla bilar som drar mer än 1,05 liter bensin per mil. DN 20 ⁄ 2 1991, s. A1.
2) motsv. TÖRST 2, om vegetation l. jord l. landområde o. d.: som lider brist på vatten, torr, uttorkad; om växt äv.: som behöver stora mängder vatten. Itt tort och torstigt land ther intet watn är. Psalt. 63: 2 (Bib. 1541). De torstige torre Africanske slätter. VetAH 1776, s. 300. Liket någon har begravt / Helt nyss och gått och över kroppen törstig mull / Brett ut och fullgjort vart behörigt offerbruk. Risberg Sof. 14 (1910). Fyll på vatten varje dag, tulpaner är törstiga blommor. Expressen 10 ⁄ 1 2004, Leva s. 12.
3) motsv. TÖRST 3, i bildl. anv. av 1: som känner ett starkt behov l. en stark längtan l. lystnad o. d. (efter ngt). Then gamble Tyrannen och törstige Blodhunden Claes Flemming. Chesnecopherus Skäl Ee 4 b (1607). Constantius .. war mycket högmodig och torstig efter beröm som han aldrig förtiente. Dryselius Monarchsp. 219 (1691). Jag var törstig efter musik. Geijer I. 3: 136 (1810). Det var något med hennes ögon .. barnsliga och ändå med något mörkt, törstigt. Siwertz Förtr. 115 (1945). Gjut din Ande, gjut din Ande / över varje törstig själ / och i allas våra hjärtan / nu ditt verk fullborda väl. Ps. 1986, 52: 1. — jfr BLOD-, GULD-, KUNSKAPS-, REVANSCH-, SKÖNHETS-TÖRSTIG m. fl.
Avledn. (numera bl. tillf.): TÖRSTIGHET, r. l. f. särsk. till 1 (a), 3, om förhållandet l. egenskapen att vara törstig. (Då rikets högre ämbetsmän) medh en stoor törstigheet, huar annen hädske och egen nyttige äre .. the förderffwe alle mennisklige conditioner, regimentte och wälfärdh. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 76 (1539). Superiet eller törstigheten .. i Norge. HA 3: 14 (1871). jfr blod-, o-törstighet.
Spoiler title
Spoiler content