SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UGRISK ɯ4grisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr nor. ugrisk, t. ugrisch, eng. ugric; till UGRER]
som härstammar från l. hör till l. har avseende på ugrer l. deras kultur l. språk; särsk. (språkv.) i förb. ugriska språk, om en (av de chantiska o. mansiska o. ungerska språken bestående) språkgren av den uraliska språkstammen, i sht förr äv. allmännare: finsk-ugriska språk (jfr FINSK-UGRISK). Lättast förklaras saken, om man antager, att Ugriska kolonier utvandrat ifrån Obska systemet och sammansmält med de Jenisejska Ostjakerne. Castrén Res. 2: 274 (1847). Till de ugriska språken .. höra följande språk: Finska .. Lapska .. Mordvinska (m. fl.). Landsm. 1: 543 (1880). Dessa ugriska stammar (dvs. chanterna o. manserna) .. äro av allt att döma stadda i utdöende. Donner Sib. 22 (1933). Det finska folket är en tapper och oförfärad hop, en ugrisk klippa som tålmodigt burit upp sekler av svensk och rysk kolonisation. SDS 4/3 1996, s. 21. Även om Estland missade finalen (i schlager-EM) måste man beundra självkänslan i att komma med ett bidrag som bygger på ”den uråldriga ugriska kvinnliga sångstilen”. DN 15/5 2004, s. B6. — jfr FINSK-UGRISK.
Spoiler title