[jfr t. ultimat, eng. ultimate; av mlat. ultimatus, p. pf. av ultimare, befinna sig vid slutet, till ultimus (se ULTIMUS). — Jfr ULTIMAT, adj.2,ULTIMATUM]
(†) som inte kan l. kommer att kunna ändras l. återgå till tidigare tillstånd l. förhållande o. d., slutgiltig l. definitiv l. oeftergivlig; särsk. i uttr. ultimat termin, ovillkorlig sista tidpunkt l. oåterkalleligen bestämd tidsperiod (jfr TERMIN 2). 2RARP 2: 172(1723). At den 16 hujus må utsättias till ultimat termin för Ständerne at upträda på Richssalen och sluta Richsdagen. 2RARP 6: 403(1731). Som jag .. ej kan anse något ultimat beslut wara taget i publicitets frågan, tror jag (osv.). AdP 1800, 1: 361. Kongl. Maj:t .. (har) förelagt Rikets samtlige borgenärer en ultimat termin af halft-annat år, inom hvilken de borde i vederbörande Kollegier sig .. legitimera. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 32, s. 20.
