USUR, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. usure, av ffr. useure, usure, av lat. usura, brukande, till usus, bruk (se USUS)]
(†) ränta (se RÄNTA, sbst.1 2). At al försträckning emot visse hypothequer och usurer ske skulle. RARP 17: 146 (1710). (Diskontoinrättningen var) Af Konungen stiftad under kriget, att åt private lemna utvägar till penningelån .. utan att blottställas för usuren och kursens förändringar. Gustaf III 5: 81 (1810). Pfeiffer (1837).
