publicerad: 2012
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(1 b, c) UT-RESA, r. l. f. [fsv. utresa] resa l. färd bort från ett ställe l. till utlandet; särsk. om resa från en avgångsort till en bestämmelseort; förr särsk. i fråga om krig: utmarsch l. krigståg o. d. (jfr resa, sbst. I 3). På utresan blåste det mer än på hemresan. Vi mellanlandade i Genève på utresan. Then meneghe man begynte tröttas widh the vthresor, och woro begærandis at wij skulle kalla fremmande folk i landit. G1R 2: 260 (1525). Skulle man ej finna rådeligt, at aldeles förbjuda Swenska Gesäller utrikes resor; så borde utresan åtminstone göras dem trångare. SvSaml. 3–6: 202 (1765). Ringmärkningen har givit vid handen att .. (storkarna) på utresan kunna flyga tjugofem à trettio mil om dagen. Rosenius SvFågl. 4: 21 (1931). —
(1 b, c) -RESA, v., -ning (†, G1R 25: 43 (1555), VDAkt. 1664, nr 223); -are (†, SvT 1852, nr 177, s. 4). resa ut (se resa ut 1); förr äv. i fråga om krigståg: tåga ut (jfr resa ut 3). 4Mos. 33: 2 (Bib. 1541). När the någenn utresningh göre til kriig. G1R 25: 43 (1555). Att alle dhe, som uthresa till att studera, måge först besökia Biskopen uthi hwart stickt. RA II. 2: 151 (1617). Jag sökte honom förgäfves; han var utrest på landsbygden. Atterbom Minn. 27 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
-visum. visum för utresa ur ett land. SvD(A) 18/4 1922, s. 11. Aktion för att förmå Sovjetmyndigheterna att ge utresevisa till några hundratal ensamstående, i flera fall sjuka och åldriga människor. DN(B) 1960, nr 17, s. 2. —
(9) -REVA. (†) mäta ut arealen för (tomt o. d.); jfr reva, v.3 1. Det måtte någre af rättens medel, eller ock andra beskedelige och trowärdige män .. utses, som kunna utrefwa berörde hans tomter, och sedan lemna häröfwer sit skriftel(iga) yttrande. VRP 3/9 1737. Fischerström 2: 318 (1780). —
-RIDA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. utridha] utom i ordböcker anträffat nästan bl. i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning.
1) till 1, 2: rida ut (se rida ut 2). Brahe Kr. 46 (c. 1585). I den mån hästen är skänkeltam, begagnas (av ryttaren) yttre skänkeln vid inridningen, och inre skänkeln vid utridningen genom hörnet (i ridhuset). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 90 (1836). (Jag) vågade .. inte lämna tältet utan att först noga ha förvissat mig om att härmästaren var utriden eller sysselsatt med sina underlydande. Strömholm Fält. 126 (1977).
2) (†) till 11: gm ridning trötta ut (häst); jfr rida ut 6. Beclager sig Jöns P(er)son .. att adelen utkör(er) hans hest(er) .. så att wint(er) och som(m)er bliffwe hesterne utridne. Teitt Klag. 82 (1555). På en bördig äng går en gammal utriden fåle. Lindqvist Dagsl. 2: 46 (1900).
Avledn. (förr): utridare, m.//ig. [fsv. utridhare] till -rida 1: (ss. titel för) (beriden) mansperson med uppgift att (yrkesmässigt) övervaka l. tillse l. kräva in ngt; ngn gg äv. ss. tillnamn; jfr tillsynings-, uppsynings-man. G1R 8: 261 (1533). Måns wtrid(are). VadstÄTb. 151 (1592). Efterlåte wij här med, at hwar Stad i Riket, skal må hafwa sine wisse uthrijdare, en eller flere .. hwilke skole lönas af Städerne, och wara förplicktade .. at efterstå och upspana alt olaga landzköp. Schmedeman Just. 290 (1650). Discurrerades om Befallningsman Byggnär det han är mycket siuklig och har ingen utrijdare, utan brukar allenast sine drengiar dertill, hwarigenom .. opbörden kommer illa att förwaltas. Cons-AcAboP 9: 165 (1707). Klagas öfver gränts- och utridarne, som Tull-Arrende-Societeten hit (till Dalarna) sändt, att de göra confiscationer på sådane varor, som Dalekarlarne alltid varit vane att i Noriget byta sig till. HSH 3: 215 (1742). VDAkt. 1785, nr 270 (1783; ss. titel). jfr saltpetersjuderi-, stads-utridare. —
(2) -RIGGA, -ning; -are (se d. o.). sjöt. rigga ut (bom o. d.); särsk. i p. pf., om kapproddbåt o. d.: försedd med rigg. Fyraårade, fullt utriggade kapproddbåtar blifva de enda lämpliga inom våra roddklubbar. TIdr. 1882, s. 129. För att bryta sjön utriggades bommar med vidhängande oljepåsar, hvilka visade sig hafva god verkan. SD(L) 1901, nr 11, s. 2. —
-RIGGARE. [till -rigga] från skrov utstickande bom l. ställning o. d.; äv. om farkost (för kapprodd) utrustad med sådan anordning; jfr riggare, sbst.1 Lind af Hageby Minn. 424 (1860). Katamaraner .. med en man stående på utriggaren i lovart för att motverka krängningen af det lilla, genialiskt tillriggade seglet. Bergdahl Antip. 130 (1906). Utriggare (dvs.) båt för kapprodd resp. den anordning som håller årklykorna. Block OrdbBåtfolk (1983). jfr bardun-utriggare.
Ssg: utriggar-kanot. kanot försedd med utriggare. Den .. delvis kvistade stammen kan måhända betraktas såsom utriggarkanotens urtyp. Hornborg Segelsjöf. 31 (1923). —
(12) -RIKE. (tillf.) främmande land; vanl. utan klar föreställning om bestämt (enskilt) land; i sht i sg. best.; jfr -land 2. Nu, då filmmarknaden översvämmas av så gott som idel propagandabetonat gods från utrikena. UNT 30/3 1943, s. 9. Svenska plankor kostar inget längre, i alla fall inte i utriket. DN 12/9 1994, s. A17.
Spoiler title
Spoiler content