publicerad: 1958
REVA re3va2, v.3, förr äv. RIVA, v.1 -ade (G1R 28: 138 (1558: reffvett, p. pf. f. sg.), Thulin Mant. 1: 103 (i handl. fr. 1604: refwatt, sup.), RARP V. 1: 54 (1652: refwades) osv.) ((†) pr. sg. -er RP 5: 155 (1635); p. pf. riven G1R 28: 275 (1558: riffvenn)). vbalsbst. -AN (†, OxBr. 11: 12 (1613)), -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(re- (ree-) 1558 osv. ri- 1558 (: riffvenn, p. pf.), 1620 (: rifua, inf.)—1660 (: gaturifningen))
Etymologi
[avledn. av REV, sbst.2; formerna med i torde bero på hypersvecism, möjl. äv. på anslutning till RIVA, v.2]
1) (förr) lantmät. o. kam. uppmäta (o. utstaka gränserna för) arealen av (jordområde, åkrar, betesmark, skog o. d.) l. längden av (en sträcka o. d.) med hjälp av rev (se REV, sbst.2 1) l. stång l. lantmätarkedja o. d.; ofta: för skattläggning uppmäta o. värdera (jordområde, jordegendom, skog o. d.); äv.: företaga sådan uppmätning (o. värdering) o. uppgöra en karta över (jordområde osv.); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. G1R 28: 138 (1558). Vid indelningen blefvo de reducerade Säterierne icke refvade och skattlagde. 2RARP 5: 311 (1727). (Sv.) Refvad mil, (t.) eine gemessene Meile. Lind (1749). Refning kallas den Landtmätarens förrättning, hvarmedelst ett eller flere hemmans ägor och tillhörigheter blifva geometrice afmätte, på Charta aftagne och til sin beskaffenhet beskrifne. Botin Hem. 1: 107 (1755). De kringspridda och med gräs beväxta små platser (ha) icke kunnat under refningen .. skiljas och afprickas ifrån skog och sten. Smeds Malaxb. 173 (i handl. fr. 1758). Ägorna äro refvade till 31 tunnland 1/4 kappeland åker, samt äng 10 tunnland 31 1/2 kappland. Femårsber. 1822, SthmL s. 68. Rig 1939, s. 162. jfr (†): Academiæ bönder .. (ha) beklagat sigh, att .. böndren intet än äre refwade, uthan stå för en hög ränta uti gambla jordeboken. ConsAcAboP 7: 548 (1695); jfr BONDE 1 d. — jfr UPP-, UT-REVA o. OREVAD samt JORD-, LAND-REVNING. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.
β) reva ngt emellan ngra, vid revning fördela ngt emellan ngra; reva ngt i tu, vid revning uppdela ngt i två lika delar. BtÅboH I. 2: 55 (1624: refwas i tw). Gruddbo 149 (i handl. fr. 1683).
γ) reva ngt till ngt, reva o. bestämma ngt till ngt. I Jockmock och Qvickjock äro ännu inga ägor refvade till boställen. Hülphers Norrl. V. 3: 85 (1797).
δ) ss. vbalsbst. -ning, i uttr. rev- och skattläggning, revning o. skattläggning. Den nya Bref- (felaktigt för Ref-) och Skattlägningen. LMil. 3: 190 (1692). HC11H 14: 170 (1693). Hülphers Norrl. 4: 345 (1779). Anm. till a δ. Till uttr. rev- och skattläggning har bildats det i HC11H 14: 170 (1693) anträffade uttr. rev- och skattlagd, om hemman: revad o. skattlagd.
b) (†) i utvidgad anv., med avs. på grundränta: uträkna o. fastställa gm revning. Denna .. årliga räntan, som är refvad och skattejemkad A:o 87. Falkman Mått 1: 269 (i handl. fr. 1588).
c) ss. vbalsbst. -ning i utvidgad anv., övergående i bet.: reglering (se REGLERA II 5); i ssgn GATU-REVNING.
d) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv.
α) övergående i bet.: vid revning utstakat område l. fastställd gräns. Biskops- Präste- Läse-mästare- såsom ock Klockare-Gårdar i Städerne frikalles för .. (bl. a.) vägrödning innom Stadsens vad och Refning. PH 1: 490 (1723).
β) konkret, om handling l. instrument innehållande redogörelse för en revningsförrättning. Gustaf II Adolf 278 (1626). Denne Reeffning och Ransakning, när den således är inrättad, skal strax in originali lefwereras til Landzhöffdingen. LReg. 60 (1688).
e) (numera bl. tillf., med ålderdomlig prägel) oeg. l. mer l. mindre bildl.: (upp)mäta (ngt). Refva vägen, som du tillryggalagt genom Juni och Juli månader, och gif mig en colorerad General-charta af dess andeliga omgifningar. Törneros Bref 1: 322 (1831). Han, som mätt ut stjärnornas hvalf och refvat jordens grundvalar, har satt en mur för vattnet. Strindberg HMin. 1: 5 (1905). särsk. (†) i utvidgad anv.: (noggrant o. kritiskt) skärskåda l. undersöka l. rannsaka (ngt); dissekera (se d. o. 2). Refning och efterräfst öfver dem, som äro Landets blodsugare. Tessin Bref 2: 123 (1754). Detta förnuft .. huru har det ej blifvit skärskådadt, refvadt, sönderdeladt. Leopold 4: 310 (c. 1820).
2) [eg. specialanv. av 1 e (slutet)] (†) med avs. på död människokropp: obducera; dissekera (se d. o. 1). Ehrenpreus PVetA 1748, s. 2. (Prosektorns) lön borde vara så tillräcklig att han kunde dermed vara nöjd .. och finna lust deruti att i hela sin lifstid refva lik och blifva vid cadavera. Hjelt Medicinalv. 1: 382 (i handl. fr. 1753). Acrel PVetA 1767, s. 9. — jfr LIK-REVNING.
Ssgr (till 1; förr, lantmät. o. kam. Anm. Nedan under A o. B anförda ssgr kunna äv. hänföras till rev, sbst.2): A: REV-BOK; pl. -böcker. bok vari anteckningar fördes över värkställda revningar o. vari uppgifter infördes rörande olika ägors värde o. ägare m. m. samt om skiftesförrättningar o. d. HSH 35: 246 (1670). Så framskaffades skifteslängden eller refboken och karta öfver trakten. Schröder Timmermärk. 88 (1893). Gruddbo 90 (1938; om ä. förh.).
Ssg: revboks-innehåll. (förr) särsk. om de i en revbok anförda uppgifterna rörande ägor, värden, skattetal o. d. för fastighet som ingått i skifte. Thulin Mant. 1: 124 (1890). För fastighet som ingått i skifte, (antecknas) dess revboksinnehåll enligt delningsbeskrivningen. SFS 1913, s. 59. —
-KARL. (rev- 1670 osv. reve- 1556—1884) man som (på uppdrag av enskild person l. myndighet) utförde revningar. G1R 26: 534 (1556). Revkarlarna .. uppmäta .. jorden med en sex alnar lång .. mätstång. Falkman Mått 1: 273 (1884). Jansson (1950; om ä. förh.). —
-SKRIVARE. biträde (skrivare) med uppgift att föra revboken vid revningsförrättningar. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 27, Bil. 3, s. 5. —
-STICKA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1619), r. l. f. sticka med inristade uppgifter om storlek o. benämning på en vid revning (i samband med skifte) uppmätt jordlott o. d. MeddNordM 1898, s. 163. Refstickor, .. angifvande storleken af hvarje bondes jordlotter inom byns område. Wistrand NordMAllmog. 61 (1909). Från Dalarna ha inkommit revstickor från storskiftet. RedNordM 1926, s. 28. —
-STÅNG. vid revning använd mätstång (av sex alnars längd). Falkman Mått 1: 269 (i handl. fr. 1588). Refstången .. göres af en rak granstör, noga 6 alnar lång, 1 1/2 tum tjock på midten, och afhyflad så, att den är en half tum tjock på ändarna. LfF 1842, s. 228. RedNordM 1926, s. 19.
B (†): REVE-KARL, se A.
C: REVNINGS-ALN. aln som användes vid revning. 1500-talets ”revningsaln” (= 56,2 cm). SvGeogrÅb. 1950, s. 162. —
-INNEHÅLL~102, äv. ~200. vid revning erhållet ytinnehåll; jfr revboks-innehåll. ChartBeskrDelnTunaHven 3 (1791). SvFinLagt. (1883). —
-INSTRUMENT. jfr instrument 4; förr äv. i uttr. rev- och skattläggningsinstrument, rörande revning o. skattläggning (jfr reva, v.3 1 a δ). LMil. 3: 190 (1692: Ref- och Skattläggnings Instrumenterne). Bonsdorff Kam. 420 (1833). —
-KOMMISSARIE. (†) tjänsteman med uppgift att övervaka o. leda revning (av ett visst område). ConsAcAboP 4: 213 (1674). —
-KOSTNAD. särsk. (†) i uttr. rev- och skattläggningskostnader, kostnader för revning o. skattläggning; jfr reva, v.3 1 a δ. FFS 1896, nr 7, s. 13. —
-MAN. (†) revkarl. I wår skulle Reef och mätningzmän tijtt komma och ther om ransaka. UpplDomb. 1: 132 (1638). —
-METOD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1618). jfr metod 1; förr äv. i uttr. rev- och skattläggningsmetod, metod för revning o. skattläggning (jfr reva, v.3 1 a δ). LMil. 3: 191 (1692). —
-VÄRK, n. (†) om system för l. värksamhet l. arbete bestående i revning; äv. i uttr. rev- och skattläggningsvärk (jfr reva, v.3 1 a δ). LMil. 2: 493 (1691). Landsh(övdingen) Duwalt .. i sitt betenckande om Dahla Refningsverk. Sahlstedt Tuna 98 (1743). Kryger ÅmVetA 1770, s. 23 (: Ref- och Skattläggnings-verket).
Spoiler title
Spoiler content