publicerad: 2014
VACKA vak3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HFinlKamF 4: 3 (1574) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. vack o. vacke, HFinlKamF 1: 11 (1530), HFinlKamF 3: 126 (1582)); äv. VACKE vak3e2, förr äv. VACK, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Hallenberg Mynt 324 (i handl. fr. 1543: markwackar) osv.) l. -er (se ovan).
Ordformer
(vacka (w-, -cc-, -ch-, -kk-) 1547 (: Rysse wacka) osv. vacke (w-, u-) 1555 osv. vacke- i ssgr 1545 (: vackeffinner) osv. vacker (w-, -chk-), pl. 1530–1582. vaken (w-) i ssgr 1694 (: Waken-böcker)–1697 (: vakenböckerne). våcken, sg. best. 1550. wack (-ch) 1582–1792. wanke 1676 (: rysswanke, möjl. felaktigt för rysswacke))
Etymologi
[jfr sv. dial. vakke, tråg, skäppa, matho; av fin. vakka, skäppa]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (mindre, vanl. flätad (flätat) l. i svepteknik tillverkad (tillverkat)) skäppa l. tråg l. kärl för förvaring l. transport av ngt (i sht spannmål o. d.); äv. ss. rymdmått: skäppa (se d. o. 2), dels: kista l. skrin, dels: matho. Aårligh Renta aff Rasaborgs län(n) .. Rogh xiij lester ij pund ij span vj wacker. HFinlKamF 1: 11 (1530). (När prästen) far utt i skrifftewacke tag(er) han aff hvar bonde 1 wacke haffre. Teitt Klag. 193 (1555). 3. st: Wackor, som brukas till Miöhl, 2 med Låck och 1. uthan Låck. BoupptSthm 1674, s. 759 b. De buro en med två handtag försedd vacka och ett stort klädbylte på en stång på axlarne. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 33 (1886). Framför mors fötter .. placerades den med mat för helgen fyllda ”vacken”, och på denna satt far och körde. KyrkohÅ 1934, s. 263. (Grisarna har) inte minsta flytande i sina vackar, inte så mycket som en kanna vatten. Salje NattBröd. 166 (1968). — jfr LJUS-, MARK-, MAT-, RES-, RYSS-, SPANN-VACKA o. BRÖD-, MJÖL-, NÄST-, SALT-VACKE m. fl.
2) (om ä. förh. i Finl. o. Östersjöprov.) om var o. en av de i vackebok upptagna förvaltningsenheterna l. administrativa områdena för skatt l. uppbörd o. d.; äv. om uppbördsstämma för insamling av skatt; äv. om en i spannmål utgående skatt l. lön (i sht till vissa ämbetsmän), i ssgrna KLOCKAR-, LÄNSMANS-, SKRIFTE-VACKA. När herren eller junckeren öfver sine godz vill hålle någenn vacke synnerligen, då må han thett göre .. Item så håller ock landbofougten en vacke om årett för sig sielff om Martini. Almquist CivLokalförv. 2: 552 (cit. fr. 1581). Karckhus slottz lähn medh Zarischi wach. Almquist CivLokalförv. 3: 327 (i handl. fr. 1630). H:r RijkzRådet .. föregifwer samma frijheeter intet böhra extenderas på alle dhe Swenske böndren som boo uthi Rööks och Kertels wackor. HSH 32: 31 (1680).
Ssgr: A: (1) VACKA-FINNE. (vacka- 1547 osv. vacke- 1545) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (kust)invånare i sydvästra Finl. som tillverkade l. bedrev handel med träkärl l. vackor o. d. i Östersjöområdet. G1R 17: 509 (1545). Bönderna längs kusten norr om Åbo kallades vakkafinnar med anledning af deras skicklighet att tillverka träkärl, hvilka dels försåldes i eget land, dels utskeppades till Sverige och Tyskland. Schybergson FinlH 1: 197 (1887).
B: (2) VACKE-BOK. (vacke- 1620 osv. vacken- 1694–1697) (om ä. förh. i Finl. o. Östersjöprov.) jordebok med uppgifter om jordegendomar o. deras kamerala förhållanden ss. mantal l. skatt o. d. Kortt extract på haketalett, som aff åhlder haffver legatt eller lydtt under befästningerne uthi Lijflandh, efter som vackebökerne vidare förmäla skole åhr 1620. Almquist CivLokalförv. 3: 252 (i handl. fr. 1620). —
-FINNE, se A. —
(2) -SKATT. (om ä. förh. i Finl. o. Östersjöprov.) om skatt som åvilade varje vacka (ofta uttaxerad in natura gm gästning). (Vacka var ett mindre område) inom vilket var bosatt ett obestämt antal landbönder, som gemensamt hade att vid sidan av dem åliggande skatter för den av dem brukade jorden utgöra en vackeskatt, som ursprungligen hade karaktär av gästning, men sedermera åtminstone beträffande kronojorden erlades i vissa persedlar. Almquist CivLokalförv. 2: 552 (1922).
C (†): VACKEN-BOK, se B.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content