publicerad: 1982
SPANN span4, sbst.4, r. l. m. (OPetri Tb. 16 (1524) osv.), stundom äv. n. (Teitt Klag. 214 (1555: uprogit span), Schmedeman Just. 432 (1665), Lundegård DrMarg. 2: 124 (1906)); best. -en resp. -et; pl. = (HH XI. 1: 77 (1530) osv.) l. (numera bl. ngn gg, efter ä. handl. l. arkaiserande) spänn (G1R 2: 134 (1525: spen), Bergklint MSam. 2: 446 (1792), JämtlHärjedH 1: 438 (1948; efter ä. handl.)) ((†) spänner UrFinlH 550 (1670: späner), Lundell (1893)); förr äv. SPÄNN, sbst.3, n.
Ordformer
(spand 1652. spann (span) 1524 (: spanne tal) osv. spänn (spän) 1606—c. 1770 (: til späns))
Etymologi
1) (förr) om ett från ort till ort ofta varierande rymdmått för torra varor, i sht spannmål, som sedan tunnan införts som överordnat mått (o. 1638 fastställts rymma 32 uppländska fat l. finska kappar) blev halvtunnans officiella benämning; äv. liktydigt med: (mätt) volym l. mängd; äv. (jfr SPANN, sbst.3 1): (runt l. fyrkantigt) måttkärl rymmande en spann (i ovan angivna bet.). Ii åbo spänn fylla upp en tunno, i Stockholm fyller iij spann en tunno. HFinlKamF 2: 10 (1537). Ther i landett (dvs. i Medelpad) kallas det (dvs. det som på andra håll räknas för 1/2 spann) 1 spann, ty the hafue 4 spänn på tynnan. Thulin Mant. 1: 80 (i handl. fr. 1600). Öfver hela landet skall icke mera än fyrahanda slags mål vara, nemligen tunna, spann, halfspann och kappe. Falkman Mått 1: 73 (cit. fr. 1602). Kyrkiowärd skal laga, at wid Kyrkio rätt tunna är, effter Stockholms och Ubsala tunna. .. Medh spann, halfspan, fierdingh och faat wari samma lagh. KOF II. 2: 318 (c. 1655). (Spannmålstunnan) förblifwer widh den stoorleek, som hon .. hafft hafwer, dragandes twå Spän, een Span 4 Fierdingar, och heela Tunnan otta Fierdingar och 32. Faat eller Kappar. Stiernman Com. 3: 312 (1667). Finnes han (dvs. köpmannen) för niugg, till Span, Aln eller Wicht, / Skall Pijgan sielfwer få, på skalcken läggia plicht. CupVen. A 5 b (1669). En Spann wäl hackader bark skal bestås til hwar hud (vid barkning). Bruno Gumm. 218 (1762). En Kjettel om en Spans rymd. BoupptVäxjö 1780. Vi ha' väl några (rovor) qvar se'n i fjor, far? — Ett par spann eller så. Strindberg SvÖ 2: 264 (1883); möjl. till SPANN, sbst.3 (Vi) veta .. nu, att den medeltida spannen i Uppland var c:a 60 l. .. (o.) att Västerås slottsspann var lika stor (58,6 l.). HT 1950, s. 447. — jfr AVRADS-, BORGAR-, DAMM-, DRÄNGE-, HALV-, HÄLSINGE-, KYRKO-, LIBER-, MÅL-, MÅLE-, MÄTAR-, PROSTE-, RÅG-, SKATTE-, SKRIVAR-, STOCKHOLMS-, SÄDES-SPANN m. fl. — särsk. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i uttr. tröska till spanns l. för spann, tröska åt ngn (under vintern med slaga) mot viss andel av den tröskade (o. i spann mätta) säden, spanntröska; äv. i uttr. så till spanns, så o. skörda (på ngns åker) mot att ägaren får viss (i spann mätt) del av den tröskade säden. (En del löst folk) settia sig Jnnhyses hoos Bonden och såå till Tunna och Spans på beste Åkren. RARP 3: 262 (1642). Förbiudes the lagstadde Drengiarne at tröska till spans hoos deras Husbönder. Stiernman Com. 4: 624 (1685). På de större gårdarna läto de tröska för spann, det vill säga, att tröskarne fingo till aflöning hvart elfte mått, som de sedan delade sins emellan. Stolt Minn. 42 (1879).
2) [specialanv. av 1] (numera föga br.) om säd, i uttr. med bet.: ge (god) avkastning (o. i utvidgad l. bildl. anv. härav; se särsk. a β).
a) i uttr. slå l. ge i spann l. spannen l. till spanns l. så l. så i spann osv., ge bra l. väntad resp. sådan l. sådan avkastning, ge bra l. väntat resp. ge så l. så; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (se β).
α) ge i spann osv. Oansedt rogen haffuer varitt nogett tynn, doch giffuer han väl i spannen. OxBr. 3: 134 (1627). Säden .. var tvungen i axen af torka och ger kanske mindre till spans än antalet af trafvar synes lofva. Barchæus LandthHall. 37 (1773). (Sv.) Ge, slå i spann (t.) gut scheffeln. Auerbach (1913); jfr β.
β) slå i spann osv. (äv. dels i mer l. mindre utvidgad anv., om annan lantbruksprodukt än säd l. om annan näringsgren än lantbruk, dels bildl.: gå bra l. passa bra o. d.), se SLÅ, v. 64 a.
b) i andra uttr.
β) bli sådan l. sådan i spann. Hafren blef ej allenast liten i spann, utan i regeln äfven dålig. SmålP 1890, nr 57, s. 3.
γ) dra så l. så till spanns; särsk. i utvidgad anv. Mer allmänt än med not fångar man fisken vintertiden med nät. .. Det drager väl ej så till spanns som noten, men är säkrare i längden och mindre besvärligt. Læstadius 2Journ. 67 (1833).
ε) erhålla så l. så i spann. När axen (på rågen) blifva korrta, halmen fin och kornen små, hvarigenom man erhåller litet i spann; lägges .. (jorden) i två à tre år till linda. LBÄ 44—50: 246 (1801).
3) = SPANN-LAND; äv. (o. numera bl. om ä. förh.): spann taxerat utsäde (ss. skattenhet). Swma spanlanden (i Luleå socken) 511 pund 1/2 spann: 1 skeland. NorrlS 1—6: 282 (1543). Gaf 15 {marker} för Jorden Ehreskenk 1 span skogh. UpplDomb. 5: 213 (1599). Gruddbo 80 (1938).
Ssgr (till 1, förr): A: SPANN-FJÄRDING. (spann- 1934. spanna- 1559) rymdmått utgörande fjärdedel av en spann, en åttondels tunna (= fyra kappar). VadstKlUppbB 95 (1559). —
-LAND. (spann- 1543 osv. spanna- c. 1575. spanne- 1539—1885) [jfr fsv. spanna land, spannland] eg.: så stort stycke åker som besåddes med en spann säd; i sht ss. (ideellt) bestämt (i Dalarna o. Norrl. använt) ytmått (som i sht innehöll 20 snesland o. svarade l. ungefär svarade till ett halvt tunnland); äv. ss. kameral måttsenhet (utgörande viss del av ett mantal). Alle the legedrengier, som spanneland af theris husbönder hafva. RA I. 1: 248 (1539). Är vdii huariie skiöll 512 måll och huartth mååll såå stårtth szom ett spannelandh jordh, effter hälsinge spannen. Thulin Mant. 1: 70 (i handl. fr. 1542). Nordmann FinnMellSv. 12 (1888; om skattespannland). Enligt kontraktet med rotebönderna skulle dessa lämna soldaten ett spannland åker, en kåltäppa (osv.). TurÅ 1950, s. 167. jfr skatte-spannland. —
-MÅL, se d. o. —
-MÅTT. (spann- 1807 osv. spanne- 1905 (om. ä. förh.))
1) om måttkärl rymmande en spann l. om spann ss. måttsenhet, spann. SvH 2: 304 (1905; om måttsenheten). Fatab. 1936, s. 162 (om kärlet).
-MÄTARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9111). [fsv. spanna mätare] (†) person som hade i uppdrag att kontrollera (bl. a.) rymdmått (o. anbringa ett märke på måttet ss. bevis på dess riktighet). SthmÄmbB 1: 231 (1541). Därs. 238 (1544). —
-SKATT. (förr) om en under medeltiden o. ett stycke in i nyare tid i vissa svenska landskap erlagd, i spann bestämd skatt av säd (o. andra naturaprodukter), målespann; jfr spannmål 1. UpplFmT 41: Bil. 3, s. 11 (1927). —
-TAL. (spann- 1611—1852. spanna- 1530 (: spannatalet, sg. best.). spanne- 1524—1618)
1) (numera mindre br.) (räkning i l. efter) antal spann l. (räkning med) tal i spann; särsk. i uttr. efter spanntal(et) l. (ut)i spanntal, i spann (om)räknat l. med spann ss. räkneenhet. OPetri Tb. 38 (1524: efter). Och skall kyrkioherden wara förplichtadt att inngifwa till häradsfogden en .. lista, på .. spann- och kappetahlet af all den tijondhe han undfår. FörarbSvLag 4: 220 (1695). När Hushållaren ej passat rätta skördetiden, så hafver han lidit en ansenlig förminskning i spantalet. VetAH 1749, s. 54. Jag vet huru mycken säd jag har på logen efter lasstal, men ej efter spanntal. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) [specialanv. av 1] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i uttr. tröska till spanntals, tröska ”till spanns” (se spann, sbst.4 1 slutet). Stiernman Com. 1: 254 (1576). Mönsterrulla 1/6 1621. jfr: (Sv.) Spanntal .. (t.) Drescherlohn an Getreide. Heinrich (1814).
Ssgr (till -tal 2; †): spanntals-tröskare. = spann-tröskare; äv. bildl. RA II. 1: 146 (1611). O (ständer) spanntalströskare i politik och moral! AB 1848, nr 50, s. 3. ÖoL (1852).
-TALA. [avledn. av -tal (i bet. 2)] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -tröska. UpplFmT 29—32: 256 (1916). —
-TALS, adv.2 (adv.1 se sp. 9111). (numera mindre br.) i spann; äv. bildl.: i mängd. Dårskapen .. / .. är spann-tals kring oss utströdd vorden. LBÄ 11—13: 32 (1798); möjl. till spann, sbst.3 Weste (1807). Ahlman (1872). —
(1 slutet) -TRÖSKA. [jfr sv. dial. spanntröska] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) tröska åt ngn (om vintern med slaga) mot viss andel av den tröskade (o. i spann mätta l. urspr. mätta) säden, tröska ”till spanns”. Sundén AllmogelVg. 15 (1903). —
(1 slutet) -TRÖSKARE. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) person som ”spanntröskade” l. tröskade ”till spanns”; jfr spanntals-tröskare. RARP 4: 560 (1651). SagSed 1963, s. 53. —
(1 slutet) -TRÖSKNING. [sv. dial. spanntröskning] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) tröskning (med slaga på vintern) mot viss andel av den tröskade (o. i spann mätta) säden; jfr spanntals-tröskning. VetAH 1757, s. 275. Fatab. 1932, s. 111. —
B: (†) SPANNA-FJÄRDING, -LAND, se A. —
-TAL, se A.
C: (numera föga br.) SPANNE-LAND, -MÅTT, -TAL, se A. —
Avledn.: SPANNA, v.2 [sv. dial. (Västergötl.) spanna, till spann i det med spanna liktydiga uttr. plocka till spann (jfr spann, sbst.4 1 slutet)] (†) i fråga om upptagning av potatis mot andel i (den i spann mätta) skörden; anträffat bl. i särsk. förb.
Särsk. förb. (†): SPANNA UPP. ta upp (potatis) mot betalning i form av viss andel av (den i spann mätta) skörden. Folket är .. tillsammans, och spannas potatisen upp, så går det utaf tusan hakar. Knorring Skizz. II. 1: 210 (1845).
Spoiler title
Spoiler content