publicerad: 2014
VAKTA vak3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(vacht- (w-, -tt-) 1527–1755. vakt- (w-, -c-, -ck-, -gt-, -th-) 1524 osv.)
Etymologi
[fsv. vakta; jfr d. vagte, vogte, nor. vakte, ävensom mnl. wachten (nl. wachten), fht. wahtēn (mht. wahten); av mlt. wachten, avledn. av wacht (se VAKT)]
1) i fråga om vaksamhet riktad mot obj.: bevaka (se d. o. 1 a) l. hålla uppsikt över l. ge akt på (ngn l. ngt); särsk. med avs. på ngn l. ngt som i ett l. annat hänseende utgör l. kan utgöra fara för l. hot mot ngn (äv. sig själv) l. ngt annat; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; äv. intr. 2Krön. 23: 6 (Bib. 1541). Alle hyttefougterne, som wijd bergzmendz hytterne wachta. G1R 14: 52 (1542). H:r Rector Magnificus påminner om Ståhlfoot som giör sig orolig och förargelig, rådfrågandes Consistorium hwad med honom wore att giöra? .. Doch tycktes rådligast at .. tillhålla hans moster .. samt andre hans närskylte effter lag at wachta honom. ConsAcAboP 10: 250 (1711). Vakta en fånge. Widegren (1788). Baby .. vaktade kaffepannan. Wägner Norrt. 8 (1908). I 6:1 hade vi skolskrivning varje måndag 12–3 .. Vi sutto i bönsalen och hade blott en vaktande lärare, vilket gav upphov till mycket fusk. ÅbSvUndH 59: 144 (1940). Vakta din tunga! Stenelid KlarStjärn. 48 (1949). — jfr BE-, EFTER-, FÖR-, LÖNN-, PÅ-VAKTA o. O-VAKTAD. — särsk.
a) med avs. på djur. JönkTb. 115 (1526). Under sommaren vaktade jag omkring 100 får, 60 svin och 75 stycken gäss .. En vallpojke fick aldrig någon lagad middagsmat, man var för långt från gården. ByggnArbMinn. 19 (1950).
b) med avs. på ngt brinnande l. glödande o. d.
α) med avs. på eld l. brasa o. d. Eeld och Lius skall hwar och en i sin stad granneligen wachta. Schmedeman Just. 100 (1590). Att vakta elden är ett nöje långt trevligare än tv-tittande. Expressen 14/12 2001, Leva s. 6.
β) (förr) med avs. på (verksamhet vid) masugn o. d.: sköta. PH 8: 7150 (1766). At sköta Masugnen och besörja om alt hvad som til Tackjärns tilverkningen vid en Blåsning hörer, kallas at vakta. Rinman 1: 267 (1788). — jfr TILL-VAKTNING.
c) i vissa uttr. — särsk.
α) (†) vakta efter ngn l. ngt, hålla utkik l. trakta efter ngn l. ngt. Herre iach wactar epter tina saligheet, och gör epter tijn budh. Psalt. 119: 166 (öv. 1536). Effther han hade på någen tÿdh mÿckitt mist vtur sitt wisthus, loth han sin pige wachte effter tiuffwen. 2SthmTb. 7: 450 (1588). Högberg Vred. 3: 36 (1906).
β) vakta (up)på ngn l. ngt, bevaka l. hålla uppsikt över l. passa på ngn l. ngt. Psalt. 145: 15 (öv. 1536). (De) måste wachte på deres tiensth, som wij dem tilbetrodt och befalet hafue. BrinkmArch. 2: 10 (1614). En hop skiälmacktiga gåssar som höllo på at leka wid en damm, och wacktade på Grodor. SedolärMercur. 2: nr 5, s. 6 (1730). Han vaktar ifrigt på tillfällen att anmärka på kuskens sätt att sköta sig. Hallström ItBr. 9 (1901). Hon måste vakta på dem, vakta natt och dag, hon vet inte vad de kan hitta på. Pohl o. Gieth Saknar 106 (1992).
2) i fråga om vaksamhet riktad mot sådant som kan skada l. motarbeta l. inverka menligt l. göra intrång på obj.: gm att hålla uppsikt skydda l. beskydda (ngn l. ngt från ngt l. ngn), bevaka (se d. o. 2); äv. övergående i bet.: vårda (sjuk o. d.); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; äv. med obj. bestående av att-sats; äv. utan obj. Presten (skall) förmana them som wachta then siwka at the iw altijdh besynnerliga j hans yttersta .. trösta honom. OPetri Hb. E 3 c (1529). Then grentz bliffver .. ilde vachtett och försedd. G1R 21: 327 (1550). (Klockaren skall) tilsee och wachta, at hualfuet (i kyrkan) icke lijder nogon skada af dråpp, eller annor tyngd och orenligheet. KOF II. 1: 360 (1659). Under ett .. träd låg gårdshunden och vaktade arbetarnes matsäckskorgar. LbFolksk. 4 (1890). Två pinnstolar vaktade på var sida om sydfönstret. Didring Malm 1: 66 (1914). Jacob Markström vaktade målet och är obesegrad i tre matcher. DN 19/10 2010, s. B19. — jfr BE-, FÖRE-VAKTA o. SJÄLA-VAKTNING. — särsk.
a) med avs. på dörr l. port l. hus l. lokal o. d. OPetri Kr. 94 (c. 1540). Den andre porten har hela natten varit öppen, men vaktas af soldater, som icke insläppa andra än biskopens budbärare. Rydberg Ath. 184 (1876). Huset vaktas av den stora och respektingivande rottweilern Tyson. Hellman Holmström KattBet. 7 (2009).
b) (numera mindre br.) i uttr. vakta för ngt l. ngn, se upp för l. vara uppmärksam på l. vaksam mot ngt l. ngn. Så förundrar oss storligen, att all then stundh thu then förste reijsen bleff förraskett, att thu icke better haffver vachtedt för them (dvs. ryssarna). G1R 25: 359 (1555). Nu skola vi vänta in .. (dagen) och vakta för elaka drömmar, vi som ha det så tryggt. Hallström Sagodr. 52 (1910).
3) refl., i sht förr särsk. dels i uttr. vakta sig för (förr äv. före) ngt l. ngn, akta sig l. se upp för ngt, dels i förb. med att-sats. Wacter idher för hundanar. Filipp. 3: 2 (NT 1526). När han .. erhöll underrättelsen om fredsvillkoren, vaktade han sig noga att kungöra deras innehåll. Palmblad Norige 280 (1846). Han hade .. förlorat sitt paradis genom någon oförsiktighet, och han vaktade sig .. för en upprepning. Hallström Händ. 83 (1927).
4) (†) vänta l. avvakta l. dröja. Judit 13: 3 (Bib. 1541). Emeden åhret lieder, haffve dhe inte vehlatt lenger vachta uthan ville senda skip dit effter i den förhopningh, att dhe deras lefferantij bekomma skulle. OxBr. 11: 448 (1631). När uthskottet kom opp, blef ded något vachtandes i förmachet och dheropå innkallades. RARP 9: 195 (1664).
Särsk. förb.: VAKTA UPP, äv. OPP. (†) särsk. till 5.
1) (†) passa upp l. betjäna (ngn) l. vara (ngn) behjälplig; äv. utan obj., särsk.: tjänstgöra; jfr uppvakta 4. CivInstr. 466 (1669). Blef för godt funnit, att 2:ne el 3:ne personer .. antages, som per vices wachtade up och slogo på timslagen efter ett litet uhr. KyrkohÅ 1936, s. 171 (1702). Håll altid tin hatt så här, när du wacktar up wid bordet. Lagerström Molière Gir. 57 (1731). Vid stranden der han ändtlig’ hamnar, / En ung gudinna vaktar opp. / Hon guden i sit sköte famnar / Och torkar af hans däfna kropp. GFGyllenborg Vitt. 1: 154 (1795).
2) (†) uppvakta (se d. o. 5 (b)) (ngn). Par occasion contesterar (du) din åstundhan at komma heem, och wachta henne (dvs. din svärmor) vp. AOxenstierna Bref 4: 297 (1646). Hon balens drottning är och vaktas upp af många / Och glada unga män, som hennes löjen fånga. Bäckström Hed. 83 (1875). —
VAKTA UT10 4. under vakthållning vänta ut (ngn l. ngt). Weste (1807). Några dar senare vaktade vi ut de ministrar med Jonas Lie i spetsen som förskansat sig i en av förstäderna. UrDNHist. 3: 247 (1954).
Avledn.: VAKTARE, m.//ig. till 1, 2: (mans)person som (yrkesmässigt) vaktar l. utför bevakning l. utövar tillsyn l. vakar över l. skyddar l. vårdar ngt l. ngn (jfr vakt 3, väktare); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. (o. numera i sht) ss. senare led i ssgr. Alle thesse woro vthwalde til wachtare widh döranar. 1Krön. 9: 22 (Bib. 1541). Jag är lika som en fånge, som intet oftare slipper vtu fängelset, hwarvti man mig inneslutit, än wachtaren tilstädier. Humbla Landcr. 342 (1740). Dessa krigare hade .. blifvit förenade med de svenska troppar, som skulle .. stanna i Lublin såsom vaktare öfver södra Polen. Fryxell Ber. 11: 141 (1843). Lättsinnet är .. en dålig vaktare för lyckan. Lindberg Hârûn 75 (1900). Tillsynen över planteringshagarna utövas av trenne vaktare, vilkas avlöning bestämdes till fri bostad och andra smärre förmåner samt en mindre summa kontant. ActaOel. 1: 48 (1924). jfr ban-, dörr-, eld-, fyr-, fång-, får-, sjuk-, skog-vaktare m. fl. särsk. (förr) om person som yrkesmässigt utövar tillsyn vid gruva l. masugn l. hytta o. d. G1R 7: 391 (1531). Een Wachtare, som dee andra Grufwedrengierna dirigera skall. Fleming RelStKopparbg 8 (c. 1650). Masmästaren eller vaktaren fick endast sysselsätta sig med vaktning eller tillsyn vid blåsningarne. Johansson Noraskog 1: 227 (1875). jfr hytte-vaktare. —
VAKTARINNA, f. (numera bl. tillf.) till 1, 2: vakterska. Holmberg 1: 938 (1795). En from och vaksam ljuflig vaktarinna, / som stod på post i hvarje ögonblick / och följde Andersson, ehvart han gick. Fröding 2: 63 (1894). jfr port-, skog-vaktarinna. —
VAKTERSKA, f. (numera bl. tillf.) till 1, 2: kvinnlig vaktare; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr vaktarinna. Linc. Aaaa 6 b (1640). En wakterska, som sköter de sjuka. Welander VenerSj. 102 (i handl. fr. c. 1760). Återhållsamhet, denna förnuftets oumbärliga följeslagerska, samt snillets och inbildningskraftens nyttiga wakterska. Hasselroth Campe 230 (1794). Vakterskorna (vid museet) Mathilda Karolina Kristiansson Klok och Sally Benedikta Olander. PT 6/2 1907, s. 3. jfr dörr-, grind-, sjuk-, svin-vakterska m. fl. —
VAKTSAM, adj. (†) till 1, 2: vaksam, uppmärksam. Så snart denna fogel, som mycket wachtsam är, får se någon falk, gifwer han straxt tekn genom ett läte. Linné Dal. 82 (1734). Max: Ven: Consist: ordres, skall iag mig aldrig undandraga, at i största ödmiukhet åtlyda, utan altid wisa mig i mit Embete wacktsam. VDAkt. 1737, nr 44. SDS 1896, nr 451, s. 4.
Avledn. (†): vaktsamhet, r. l. f. (†) vaksamhet. Iag förplichtar mig upvachta thet Embete medh all vachtsamheet och troheett. VDAkt. 1679, nr 124. Alfwar förmaning .. til noga wachtsamhet för slikt then ondes bedrägerj. VDAkt. 1722, nr 122. MoB 4: 82 (1795).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content