publicerad: 1923
DÖRR dœr4 l. dör4, stundom (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt) dœ4r l. dø4r (rimmande med ord med långt ö-ljud: PolitVis. 61 (c. 1550), CFDahlgren 3: 262 (1828) m. fl.; jfr ArkNF 4: 297. — angifvet ss. uttaladt med långt ö-ljud: Aurivillius Cog. 18 (1693; jämte kort ö), Hof Skrifs. 125 (1753; jämte kort ö) m. fl.), r. l. f. (m. Heinrich (1814)); best. -en, äfv. -n (Nordenflycht QT 1746—47, s. 128 osv.) ((†) -an RARP 2: 6 (1633), SedolärMercur. 3: nr 20, s. 5 (1731)); pl. -ar ((†) -er GR 11: 74 (1536), Block Pest. 118 (1711)).
Ordformer
(döör(-), dör- OPetri (1524) i SthmTb. 1: 12, Sahlstedt (1773), MarkallN 2: 82 (1821). dörr GR 3: 175 (1526) osv. dor- BtFinlH 4: 39 (1562?: Dore suener), BtÅboH I. 13: 211 (1638: doreholet))
Etymologi
[fsv. dyr (uttaladt dels med långt, dels med kort r; gen. dora, dura, dat. durum, dorum), f. pl. l. n. pl., senare f. sg.; jfr sv. dial. dörr, dör, f. sg., d. dør, isl. dyrr, f. pl., o. dyr, n. pl., got. daur, n. sg., o. daurōns, f. pl., fsax. duru, f. sg., o. dor, n. sg., fht. tor, n. sg. (t. tor) o. n. pl., port, o. turi, f. sg. (t. tür) o. f. pl., feng. dor, n. sg. (eng. door), o. duru, f. sg. o. f. pl.; af germ. dura-, duri-, (duru-,) durōn-; ett allmänt ieur. ord, med former återgående på dhṷĕr- (sanskr. dvăr(a)-), dhṷor- (lat. fores, f. pl.) o. dhur- (gr. ϑύρα, f. sg., germ. dur-). Bet. ’dörröppning' (jfr 1) är sannol. den äldsta; ordets gamla pl.- (urspr. dual-) form kan bero på att det tidigt användts om en yttre o. en inre dörröppning tillsammans l. rummet mellan dem, förstugan; jfr HFalk i Maal o. Minde 1910, s. 10. Formen dör (med lång vok.) har i vissa dial. utvecklats ur fsv. dyr (med kort r), i andra äfv. ur dyrr; formen dor- utgår från de gamla gen. o. dat. pl.]
— jfr BLIND-, DUBBEL-, FALL-, FÖRSTU(GU)-, GARDEROBS-, GLAS-, KAKELUGNS-, KYRK-, KÄLLAR-, KÖKS-, PAR-, SKJUT-, SKÅPS-, SVÄNG-, TAMBUR-, TEMPEL-, YTTER-, ÖFVER-DÖRR m. fl.
1) sammanfattande benämning på en för genomgång o. d. afsedd öppning i en vägg l. dyl. tillika med dess (vanl. af trä gjorda) infattning, vanl. med inbegrepp äfv. af den stängande dörrskifvan, hvilken i åtskilliga uttr., i sht sådana som afse dörrens öppnande l. stängande, så starkt framträder ss. det väsentliga i bet., att denna närmar sig 2; stundom om själfva öppningen enbart: dörröppning, ut- l. ingång; stundom, särsk. i ssgr, i utvidgad anv., om för annat ändamål än genomgång afsedd öppning (jämte infattning osv.), t. ex. å skåp; äfv. mer l. mindre bildl. (jfr 3). Den där dörren bör sättas igen och en annan tagas upp här. Han är snart så tjock att han inte går in genom dörren. Stå som vakt för dörren. Betjänten lyssnade vid dörren. Det ”sesam” som öppnar alla dörrar. När .. (Petrus) gick vth genom dörena sågh honom een .. tienistaquinna. Mat. 26: 71 (NT 1526). (Jesus sade:) Huilken icke gåår j genom dörena j fåra hwset, vthan stijgher annarstadz in, han är en tiwff och en röffware .. iach är dören för fåren. Joh. 10: 1, 7 (Därs.). (Gud) vplät himmelens dörar. Och lät regna Man .. (Israels barn) til maatz. Psalt. 78: 23. (Bib. 1541). Bättre lwtha, än stöta sigh i Dören. Grubb 70 (1665). Den senare (hade) allenast, stått i dörren och eij warit inne uthi kammaren. VRP 5/8 1730. (Den förklädde Frithiof) satte sig på bänken längst ned vid salens dörr. Tegnér (WB) 5: 120 (1820). Ännu står, för dig, nådens dörr öppen. Hagberg Pred. 2: 36 (1815). Dörren är omramad af ett par doriska kolonner. Hahr ArkitH 488 (1902). — särsk.
a) i uttr. o. förb. som beteckna att ngn (hastigt) aflägsnar sig l. köres bort o. d.
α) i förb. springa l. rusa l. fara på dörren, kasta (ngn) l. köra (ngn) på dörren o. d.; äfv.: (ut) på dörren (med dig)!; förr äfv.: gå l. komma på (l. å) dörren l. vika för dörren l. stiga åt dörr o. d. När vor nadigeste herre hade sin clagemal foregiffuit .. veeck .. (han) for dörena. OPetri (1526) i SthmTb. 1: 104. Koningen .. stegh ått döör, och gick till Slottedt. Svart G1 123 (1561). Der Lögn kommer in, går Dygden å dören. Stiernhielm Herc. 397 (1658, 1668). (Den anklagade hade) sagt till Gudmund uth på döran du Rackare. VDP 1675, s. 524. Om han intet lagade sig på dörran skulle thet vancka slängar. SedolärMercur. 3: nr 20, s. 5 (1731). Munser Ox-Pelle var glad han kom på dörren. Dalin Arg. 1: nr 43, s. 5 (1733). Som en pil sprang hon på dörrn. Cederborgh UvT 2: 25 (1809). (Förfalskaren) kördes på dörren. GHT 1895, nr 221 A, s. 2.
β) i förb. visa (ngn) på (förr äfv. för) dörren (förr ngn gg på dörr och port), förr äfv.: visa (ngn) dörren, anmoda (ngn) att aflägsna sig, visa ut l. bort (ngn). Tha vorde the baade (näml. parterna) viste for dörene, och ransakades sa the saken. OPetri (1524) i SthmTb. 1: 24. Iagh nödgades att wijsa honom dören. VDAkt. 1681, nr 371. Den uplyste Narren .. visar dig på Dörr och Port. Dalin Arg. 2: nr 29, s. 5 (1734). Han vidhöll detta, tills kyrkoherden .. visade honom på dörren. Rydberg Vap. 93 (1891).
2) (vanl. af trä gjord o. på gångjärn rörlig) skifva hvarmed en för genomgång o. d. afsedd öppning kan tillslutas; äfv. om hvardera af ett par dyl. skifvor hvilka tillsammans fylla samma uppgift; stundom äfv. om båda dessa skifvor tillsammans (jfr DÖBATTANG); i utvidgad anv. om föremål af dörrliknande konstruktion (o. användning); jfr LUCKA, LOCK. Dubbla dörrar. Dörren knarrade på sina gångjärn. Dörren går inåt, står på glänt, på (vid) gafvel, gick i lås. Han slog igen dörren. Han sofver alltid för reglade dörrar. Knacka på dörren, innan du stiger in! Ha ringklocka, visitkort, breflåda på dörren. Han sprängde dörren och störtade in. Dörrarna (till teatern) öppnas kl. 7; jfr 1. J (som kommit för sent) begynnen stå vthe, och bulta på dören. Luk. 13: 25 (NT 1526). (Simson) fattadhe bådha döranar j stadz porten .. och ladhe them på sina axlar. Dom. 16: 3 (Bib. 1541). Then som sätter fingret emillan dören och döraträdh, han bliffuer wist klämder. Balck Es. 41 (1603). En på hakar och gångjärn hängande dörr, försedd med klinka, är bättre (på bakugnar) än en lös järnplåt. Fischerström 3: 425 (1787). (†) Fröhuset (hos Pericarpium) .. öpnas med 3 dörar. VetAH 1742, s. 96. — särsk. i bild (jfr 3). Altijdh clappar .. (Gud) påå wor hiertes döör, men wij late honom vp eller lycke om wij wele. OPetri PEliæ e 2 a (1527).
3) i vissa i bildl. o. öfverförd bem. använda uttr.
a) i förb. som åsyfta l. utgå från tanken på dörrens uppgift att lämna resp. förhindra tillträde.
α) i förb. (in)för (förr äfv. vid l. under) öppna dörrar (stundom: öppen dörr), så att enhvar äger rätt att närvara l. att se o. höra, offentlig(en); för l. inom (förr äfv. innan l. vid) stängda (stundom slutna l., numera bl. arkaiserande, lyckta) dörrar (förr äfv.: dörr), utan att obehöriga äga tillträde. Tentamen för öppna dörrar. Rannsakningen hölls för stängda dörrar. Stod Peder Mattesson .. innan löchta döör och kungiorde borgamestaromen och raadit, at (osv.). OPetri (1524) i SthmTb. 1: 12. (Främmande trosbekännare skola) förrätta sin Gudztienst .. innom lyckta Dörar. Kyrkol. 1: 5 (1686). Under öpne dörar har Ting hållits. Abrahamsson 678 (1726). The offentelige sammankomster (i Sv. Akademien) hållas vid öpna dörar. 1SAH 1: 28 (1786, 1801). Enligt gammalt bruk aflägges kungaeden ”för öppna dörrar”. VL 1907, nr 286 1/2, s. 5. — särsk. (†) i uttr. hålla (ett beslut o. d.) inom lyckta dörrar o. d., hålla hemlig(t), förtiga. (Det på riddarhuset af handlade) schulle hollas Secret och inn om lijchta dörar. RARP 2: 10 (1633). (Ridderskapet o. adeln skulle) hålla lönt och innan dörren, hwad som .. (å riddarhuset) hades för händer. RARP V. 1: 6 (1652).
β) i förb. öppna (slå upp osv.) en dörr l. dörren för (ngt) l. att göra (ngt), bereda (ngn) möjlighet l. tillfälle (till ngt l. att göra ngt); hålla dörren öppen för (ngn l. ngt), hålla möjligheten öppen (för ngn l. ngt). (Att Sverge är valrike har) .. öpnat .. en .. dör, för .. vthlänske Herrar, til att törsta effter Swerges Krona. Svart Ähr. 54 (1560). Dalin Hist. III. 1: 136 (1761). De (svenska sändebuden) höllo dörren öppen för en subsidietraktat (med Turkiet). Odhner G3 1: 220 (1885). En dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig. 1Kor. 16: 9 (Bib. 1917).
γ) [efter eng. open door policy] i uttr. den öppna dörrens politik, politik som medger olika länders medborgare lika rättigheter o. alltså fri konkurrens i ett land (vanl. i en utomeuropeisk besittning l. ”intressesfär”). (Tyskland begär) att ”den öppna dörrens” politik i Marokko blir bestämdt garanterad. VL 1905, nr 275 C, s. 7.
δ) [jfr d. sætte (stille) en stolen for døren, t. einem den stuhl vor die tür setzen, eg.: barrikadera dörren (för ngn)] (†) i uttr. sätta stång l. stol för dörren (för ngn) l. göra (ngn) dörren trång, hindra (tillträdet) för ngn, hindra (ngn), bereda (ngn) svårigheter. (Hansestädernas beskickningar) göre oss dörren saa traangh ath wj snarth ekke wetha hwadh wegh wj ther mett wth schole. GR 3: 175 (1526). Sättiom ingen stång för dören när Gvdz ord predikas: utan uplåtom wår Hiertans döör. Rudbeckius KonReg. 332 (1619). Tu har satt stol för dören för tin Herra Gud. Scherping Cober 1: 360 (1734).
ε) [jfr holl. dat doet de deur toe] (†) i uttr. det stänger dörren, det afgör saken. (Att friaren vill taga flickan utan hemgift) det stänger dören på alt i hop, det förstår sig. Lagerström Gir. 29 (1731).
b) i förb. i hvilka ordet mer l. mindre närmar sig bet.: bostad, hem; vanl. i förb. med poss. pron. l. poss. gen. som angifver hvems bostaden är. Jag hoppas, att du icke går min låga dörr (dvs. min ringa boning) förbi. Alla dörrar stå öppna för honom, dvs. han blir mottagen öfverallt. Hans dörr står öppen för alla, dvs. alla blifva väl mottagna hos honom. Finna dörren stängd, icke bli mottagen. Thet är bätre ath veria sig för sin grannes dör, än för sin egen. GR 9: 282 (1534); jfr d. (Jag) sätter .. aldrig mer min fot inom deras dörrar. Michaelson Ungk. 106 (1892). — (†) Spee kommer för Spottarens dörr. Grubb 755 (1665). Jag skal så brott intet omaka edra dörar (dvs. besöka er) mer. Lagerström Tart. 11 (1730). — särsk.
α) i förb. (gå, komma osv.) utom (förr äfv. utan om) dörren (stundom: min osv. dörr), hemifrån, ut; titta (osv.) inom dörren (hos ngn), göra en (flyktig) påhälsning (hos ngn). Han tordes inte sticka näsan utom dörren. K. M:t hafver neppeligen två eller tree resor varet uthan om sin dörr. OxBr. 10: 291 (1627). Den 5/6/7 Maii föll en sådan starck sniö, att de ey kunde gå utom dören. Rudbeck Atl. 1: 405 (1679). Då han för 2:ne åhr sedan .. reste förbij rydh, .. var han som hastigast inom dören hos Elin. VDAkt. 1729, nr 369.
β) [jfr d. inden døre, indendørs, äfvensom eng. indoors] (†) i förb. innan l. inom dörr, inomhus. Fosz 145 (1621). (Olyckan hemsöker på olika sätt.) Den plågas utom gårdz, den finner innom dör / Hwad hemligt honom tär. Brenner Dikt. 1: 147 (1700, 1718).
γ) i förb. (bo osv.) dörr om dörr (med ngn l. ngt), stundom dörr i dörr, (bo osv.) såsom närmaste granne (till ngn l. ngt); jfr vägg om vägg (se VÄGG). Hafwandes en slijk oförwägen menniskia i Förstugan, dörr om dörr med mig. VDAkt. 1699, nr 412. Hos .. professorskan Lundblad .. dörr i dörr med Herberget. Bååth-Holmberg Morf. 2: 118 (1910).
δ) i förb. (gå osv.) (i)från dörr till dörr, förr äfv.: dörr (i)från dörr, från hus till hus, ur hus i hus. (Lat.) Ostiatim. (sv.) dör ifrån dör. Cellarius 134 (1699). Från dörr till dörr de bleka barnen löpa / och tigga bröd och växa opp till brott. Tegnér 2: 172 (1832); jfr ε. Heidenstam End. 118 (1889).
ε) i uttr. som angifva att man söker ngn för att af honom erhålla hjälp l. allmosor o. d.; särsk. i uttr. gå för hvar mans dörr l. för andras dörr(ar), förr ngn gg för dörrarna; klappa på ngns dörr, söka hjälp hos ngn. Somblige går för huars mans döör och Tigger sin födha. ÅngermLandstingspr. 18/9 1641, fol. 51. Några (fattiga skolgossar) sökia sitt brödh för dörarne. VDAkt. 1702, nr 270. (Han) förstod .. ganska väl, på hvilken dörr han skulle klappa. Kexel 2: 12 (1781). Odhner G3 1: 548 (1885).
c) i förb. som åsyfta l. utgå från tanken på platsen invid l. bakom dörren ss. en föraktad plats. — särsk.
α) (†) i uttr. stå bak(om) dörren; särsk.: blifva tillbakasatt l. ringaktad l. föraktad. I thet at Skalken framgång får / Then fromme baak om Dören står. Schroderus Waldt 43 (1616). jfr: Den söker ingen bakom dörren, som inte stått där själf. Altén UngaP 47 (1796).
β) [jfr motsv. uttr. i ä. d., holl., t. o. ä. eng.] (†) i uttr. sätta (ngt) l. låta (ngt) stå bak dörren, låta (ngt) bli föremål för ringaktning, förakta l. åsidosätta (ngt); vanl. i nekad sats. (De skulle) taga deres embetes plicht i noga acht, sättjandes privata baak dören. RP 6: 121 (1636). Han er en gudfruktig .. man, som ej skall låta Guds ära stå bak dörren. Cavallin Herdam. 2: 340 (i handl. fr. 1670).
γ) [påse (säck) afser här urspr. tiggarsäcken] (numera bl. hvard. i vissa delar af landet) i uttr. sätta l. ställa sina påsar (förr äfv. sin påse) vid dörren, vara anspråkslös, anse sig sämre än andra; vanl. i nekad sats. VDAkt. 1793, nr 25. Såsom en i den tiden förmögen färgares son ställde han (en af mina skolkamrater) ej .. sina påsar vid dörren. Ahnfelt StudM 1: 50 (1857).
d) [jfr fsv. hava döraköp hema i lande sino, holl. aan de deur koopen] i uttr. som afse platsen närmast utanför ingången till ett hus (l. en våning); särsk. i förb. för (stundom inför l. (in)vid, förr äfv. under) dörren (l. sin osv. dörr, i sht förr äfv. dörrarna), i närheten, (alldeles) här (osv.) invid, alldeles inpå sig o. d. OPetri 1Post. 23 b (1528). Then som gerna haffuer .. (visheten) .. han finner henne för sinne dör. Vish. 6: 15 (Bib. 1541). Södre Telgö ligger .. Stockholm för när och som under dören. RP 6: 570 (1636). Tjugo-räkningen .. möter oss i ett högt utbildadt kulturspråk invid vår egen dörr. Tegnér UVTF 26: 85 (1880). — särsk. i öfverförd anv., i uttr. stå (i sht förr vara, förr äfv. komma) för dörren o. d., vara att vänta genast, vara omedelbart förestående; vanl. om ngt oangenämt l. farligt. Krig, missväxt, vintern står för dörren. Jak. 5: 9 (NT 1526). At tijdhen (för världens ände) wisselighen för Dörrene snart komma wil. PPGothus Underv. Dedik. A 2 b (1590). Medeltidens hela barbari är för dörren. Geijer I. 1: 5 (1818). Fäll icke modet, hjelpen står för dörren. Hagberg Shaksp. 4: 148 (1848). Ett nytt skede i den medicinska vetenskapens utveckling stod för dörren. NF 17: 1158 (1893).
e) (i sht hvard.) i uttr. sopa (rent) för (sin) egen dörr o. d., rätta sina egna fel l. afvända l. fria sig från misstankar l. beskyllningar o. d. mot en själf; sköta sitt. Mången soopar för sin grannes Dörr, och går sin egen förbij. Grubb 556 (1665). jfr: Thu haffwer szielff en Rekenskab szware till, kunde thu .. göre någen god rede for thin egen dör, tå wåre thet gott. GR 16: 57 (1544).
g) [jfr motsv. uttr. i ä. d.; uttr. torde anspela på följ. bibelställe: (Egyptierna) wordo .. slagne med blindheet .. (så att) hwar och en sökte gången til sijn dör. Vish. 10: 16 (Bib. (1541); jfr egyptiskt mörker] (†) i uttr. hvarken se dörr eller dag, hvarken se hand eller fot. Sådant fahrligit Mörcker, at man seer hwarcken dör eller dag för sig. Rudbeck Atl. 2: 561 (1689).
Sammansättningar.
Anm. De från äldre tid uppvisade ssgrna, särsk. de af typerna B o. C, utgå i allmänhet från fsv. gen. pl. dora-, hvars vokal analogiskt förändrats, medan r-et i äldre tid vanl. kvarstår ss. enkelt.
(2) -AXEL. [fsv. dura axul] (numera föga br.) axel kring hvilken en dörr svänger, vändtapp; jfr -HAKE 1, -KROK 1. Eneman Resa 2: 170 (1712). Wilcke PVetA 1764, s. 34. —
(2) -BAND. byggn. ss. gångjärnsfäste anbragt tvärgående beslag på en dörr, gångjärnsskänkel. Dörrband i renässansstil. Möller (1755; under bande). —
(2) -BESLAG. (dör(r)e- 1638—1740. dörr- 1745 osv.) beslag på en (trä)dörr (se BESLAG I 1 b α). TaxaLillaTull. 1638, s. B 4 b. 2NF 26: 115 (1917). —
(jfr 3 b) -BROTT. (döra- c. 1600. döre- 1565—1710. dör- 1701) [fsv. dura brut] (†) uppbrytande af ngns dörr, hemfridsbrott. Anm. Ordet synes i nysv. tid ha varit i bruk framför allt i Finl. HH XIII. 1: 208 (1565). Om huus- och dörebrått tillkommer (när ngn återtager hvad som fråntagits honom). FörarbSvLag 1: 450 (1693). Hembygden 1911, s. 29 (i handl. fr. 1705). —
(1) -DRAPERI. draperi vid en dörr. —
(1) -FODER. byggn. (vanl. af trä) gjord beklädnad som täcker fogarna mellan dörrkarmen o. muren. Serenius (1741). Kantorn .. (hade) stoppat (nyckeln) .. i en springa bakom dörrfodret. Cederborgh OT 3: 10 (1814). Dörrfodren af huggen kalksten. PT 1905, nr 157, s. 3. —
(1) -FÄLT. byggn. väggfält(et) ofvanför en dörr; i sht om dylikt fält hvars öfre begränsning utgöres af en (spets- l. rund-)båge: tympanon. Brunius Metr. 58 (1836). —
(2) -GREPA, f., l. -GREPAN, n., l. -GREPE, n. (döra- 1651—1685. döre- 1652—1687. dör- 1749) (†) dörrhandtag. VRP 1651, s. 620. 5 par Döregrepen. InfLilleTull. 1687. Dörrklincka och döragrepor. OfferdalKArk. N II 1: 16 (1685). (T.) Hand-Griff an der Thür, (sv.) dörgrepan. Lind (1749; under hand-griff). —
(2) -GÅNGJÄRN~02 l. ~20. —
(1) -GÅTA, f., l. -GÅT(T), f. l. n., l. -GÅTE, m. (döra- 1637. döre- 1638—1737. dör(r)- 1598—1847) [jfr fsv. dorogæti, n. pl., sv. dial. dörrgåt, f., isl. dyragætti, n.] (†) dörrkarm; öfre del(en) af dörrkarm. Lælius BüntingRes. 2: 111 (1588). (Han) klemmer .. sine Finger .. imellan Dören och Döregåten. Schroderus Albert. 2: 165 (1638). Båcka nedh hufwudet, at tu icke ränner thet i öfre tryskelen (döregåtan). Dens. Comenius 541 (1639). Juslenius (1745: dörrgåte). (Käringen) föll baklänges .. ut genom dörren .. med sådan häftighet, att dörrgåtten följde med. Dybeck Runa 1847, s. 32. —
(2) -HAKE. (döra- 1538—1640. döre- c. 1580—1681. dör(r)- 1660 osv.) [fsv. dura haki] (numera mindre br.)
1) om hvar o. en af de hakar på hvilka en dörr är upphängd o. kring hvilka den vrider sig, vändtapp. VarR 23 (1538). At dörejärnän (dörehakarne) icke må knarka, eller dörren knäppa, så rör henne sachta. Schroderus Comenius 543 (1639). Borgmästarns piga kommer in (i boden), snafvande öfver tömmarne, som bonden bundit i dörrhakarne. Strindberg Skärk. 9 (1888).
(2) -HALFVA. om hvar o. en af de båda hälfterna af en dubbeldörr; i fackspr. i sht i fråga om på tvären afdelad dörr. Öfre, undre dörrhalfvan. Topelius Vint. I. 2: 131 (1889). Jag lagade .., att ena dörrhalfvan alltid satt stadigt fast, hvarigenom den andra vid stängningen väsnades mindre. Nodermann Profår. 6 (1902). —
(2) -HASP, stundom -HASPE, förr äfv. HASPA. hasp hvarmed en dörr stänges. VgFmT II. 10: 36 (cit. fr. 1584: dörraspar, pl.). Dör-aspa eller klinka. Lind (1749; under schnalle). Dalin (1850: dörraspe). —
(2) -HÄNGSEL, n., l. -HÄNGSLA, r. l. f., äfv. -HÄNGSLE, n. (döra- 1541—1739. dörr- 1807 osv.) (numera i sht byggn., mindre br.) om de tvenne ihåliga järn på sidan af en dörr medelst hvilka den hänger på hakarna; jfr -GÅNGJÄRN. (I Salomos tempel) woro dörahengslonar på döranar .. aff gull. 1Kon. 7: 50 (Bib. 1541). Spegel Gl. 612 (1712: -hängsle). Dalin (1850). —
(2) -JÄRN. (döra- 1538—1712. dör(r)e- 1617—1664. dör(r)- 1584—1778) [fsv. dura iärn] (†) = -GÅNGJÄRN. VarR 23 (1538). En later wender sigh j sängenne, lijka som een dör på döraiernen. Ordspr. 26: 14 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 2050 (c. 1755). —
(1) -KARM. (dör(r)e- 1666—1685. dör(r)- 1754 osv.) (vanl. af trä gjord) ram som begränsar dörröppningen på sidorna o. upptill. TaxaLilleTull. 1666, A. E 4 a. —
(2) -KLINKA. enklare låsanordning (med vridbar låskolf l. klinkarm l. hasp) å dörr. Möller (1745; under coquille). —
(1, 2) -KLOCKA. ringklocka på hvilken man ringer då man vill komma in genom (tambur- l. ytter-)dörren, tamburklocka: äfv. om ringklocka i (mindre) butik som gm dörrens öppnande bringas att ljuda. Lind (1749; under schelle). Handelsbodens lilla dörrklocka hade brådtom med att pingla. Hellström Kuskar 35 (1910). —
(2) -KROK. (numera föga br.)
2) = -HASP. Under (tumultet hafva de) afryckt han(d)fånget utan på dörren och dörr kroken innan til .. afbräckt. VDAkt. 1731, nr 36. —
(1) -LIST l. -LISTA. (döra- 1538—1640. dör(r)- 1739 osv.) (†) dörrfoder; dörrpost. VarR 23 (1538). Döre lijster eller stolpar som sättias på sidorne widh dören. Linc. (1640; under antæ). (Växiödjäknarna brukade) i hvarje kammare på öfra dörrlisten med krita skrifva veckans kalender. Ödmann Hågk. 73 (c. 1805). —
(1) -MATTA. vid (tambur- l. ytter-)dörr befintlig matta afsedd att torka fötterna på. Schultze Ordb. 3060 (c. 1755). —
(2) -NYCKEL. (döre- 1649. dörr- 1780 osv.) RARP 4: 150 (1649). En kvinna hade letat fram dörrnyckeln under tröskeln och släppt in barnen. Lagerlöf Holg. 2: 340 (1907). —
(1) -OMFATTNING~020. byggn. dörröppningen omgifvande, till dörren hörande trä- l. mur-verk (dörrkarm o. dörrfoder, stundom äfv. tröskel). Brunius Metr. 102 (1854). Huggna eller gjutna stenar .. begagnas .. vanligen endast till de förnämligare delarne af husets utsida, såsom sockel, dörr- och fönsteromfattningar (osv.). ArbB 115 (1887). —
(1) -POST. (döre- 1640. dör(r)- c. 1748 osv.) (hvardera) sida(n) af en dörrkarm; äfv. om dörrkarmens öfre vågräta del. Han lutade sig mot dörrposten. Linc. (1640). Han (fick) genom en stöt i hufvudet mot dörrposten .. en påminnelse om att han var en lång karl. De Geer Hjertkl. 105 (1841). —
(2) -SKYLT. namnskylt på l. vid tambur- l. ytterdörr. —
(2) -SPEGEL. benämning på hvar o. en af de inre, vanl. fyrkantiga, af lister omslutna ytorna på en dörr. (Gustaf Vasa) sparkar ut en dörrspegel på Vadstena möte. Strindberg RödaR 194 (1879). —
(2) -SPRINGA. (döra- 1603. dörr- 1786 osv.) springa vid l. i en dörr; vanl. om den smala öppning som uppstår mellan dörrkarmen o. dörren, då denna ngt öppnas. Balck Es. 129 (1603). Hon såg ljuset glimta i dörrspringan. Lönnberg BlSkär. 124 (1876). Hvarför stryker du omkring .. och lägger örat till andras dörrspringor? Janson CostaN 1: 159 (1910). —
1) (†) dörrpost. Öffwre dörstocken (i templet) bäffuadhe aff .. (Serafims) roops röst. Jes. 6: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: dörrtrösklarnas fästen). OfferdalKArk. N II. 1: 195 (1779).
2) [efter t. türstock] bergv. om stöttor som anbringas längs sidorna af en stollgång. Rinman Bergverkslex. 1: 557 (1788). —
(1) -STYCKE. byggn.
2) (numera mindre br.) = -ÖFVERSTYCKE 2; äfv. bildl.: ”portalfigur”. Til salu .. Vaxduks Tapeter med 3:ne Dörrstycken af Vaxduk 350 Dal. PT 1758, nr 48, s. 4. (Wladimir) är .. att anse som dörrstycke till det Stagneliska galleri af .. dikttaflor, i hvilka det religiösa elementet framträder såsom förherrskande. Böttiger 5: 251 (1871, 1874). Nyblom i 3SAH 5: 52 (1890). —
(2) -SVEN. (dore- BtFinlH 4: 39 (1562?). döra- GR 9: 376 (1534), Rhyzelius Episc. 1: 124 (1752). dör(r)e- GR 27: 234 (1557), Dalin Hist. III. 1: 620 (1761). dör(r)- Celsius E14 65 (1774) osv.) [fsv. dura sven, kammartjänare] (numera bl. arkaiserande) i äldre tid: kammartjänare till hvars uppgifter bl. a. hörde att hålla vakt vid dörren till hans herres privata rum; i yngre tid stundom = -VAKT 2. (Kejsar Karls) döraswennar och hemliga rådgifware togo till sig all bref, och (ha) intet swar till them gifwit. GR 9: 376 (1534). (Kon. Sverker) vart dräpin af sin dörasvän om nattena vidh han såff. LPetri Kr. 64 (1559). Låt Styrkan stå som dörrsven vid landets port. Tegnér (WB) 5: 13 (1825). Heidenstam Svensk. 1: 293 (1908). —
(2) -TRYCKE. (numera mindre br.) = -HANDTAG. Jag lade handen på dörrtrycket (för att gå). WFPalmblad i PoetK 1818, 2: 178. KatalIndUtstSthm 1897, s. 119. —
(1) -TRÄ. [fsv. dorträ, dörrpost] (döra- 1603—1640. dör(r)e- c. 1580—1738. dör(r)- 1538 osv.) (numera bl. arkaiserande) dörrkarm; äfv. om dess särskilda delar hvar för sig; äfv.: dörrtröskel. VarR 23 (1538). (I) skolen tagha aff .. (påskalammets) blodh, och stryka på .. öffwra dörträdh j hwsen ther the äta thet vthi. 2Mos. 12: 7 (Bib. 1541). Then som sätter fingret emillan dören och döraträdh, han bliffuer wist klämder. Balck Es. 41 (1603). Levertin Magistr. 55 (1900). —
(1) -TRÖSKEL. (döra- 1613. döre- 1658. dör- 1710 osv.) LPaulinusGothus Com. 82 (1613). Att förekomma .. (marans) besök gjör man af rönn små korss som läggas .., öfver och under dörrtröskeln. Rääf Ydre 1: 82 (1856). —
(1) -VAKT. (döre- 1635. dör(r)- 1832 osv.)
1) (numera föga br.) vakthållning vid dörren. Dörawårder, som aldrigh finge wijka ifrån Templets Dörewacht. Schroderus Os. 1: 466 (1635). LD 1922, nr 280, s. 4.
2) person (l. grupp af personer) som håller vakt vid dörren, portvakt; äfv. bildl. Carlstedt Her. 1: 475 (1832). (Kejsar Ferdinand) kände sig .. som Europas dörrvakt mot profeten Mohammeds bekännare. Heidenstam Svensk. 2: 76 (1910). —
(1) -VAKTARE. (döra- 1526. döre- 1593—1769. dör(r)- 1712 osv.) [fsv. dura vaktare] (i sht om äldre förh., numera mindre br.) jfr -VAKT 2. Mark. 13: 34 (NT 1526). Then stoore hoopen aff Adams Barnom .. gåår alt then breeda wägen, tijth som Satanas är Dörewachtaren. PJGothus Savanarola SyndSp. C 1 b (1593). (Gylfe) kom .. till en borg, hvilken enligt dörrvaktarens utsago var konung Odens. Rydberg Myt. 1: 71 (1886). —
(1) -VAKTERSKA. (döre- c. 1638—1747. dör(r)- 1769 osv.) [fsv. dura vaktirska] (i sht om äldre förh., numera mindre br.) kvinnlig dörrvakt. Schroderus Dict. 21 (c. 1638). Lagerbring 1Hist. 1: 483 (1769). —
(2) -VRED, stundom -VREDE, n. ss. dörrhandtag tjänstgörande del af dörrlås hvilken vrides då man vill öppna dörren. —
(1) -VRÅ. vrå bakom l. vid dörren. —
(1) -VÅRD. (dör(r)a- Joh. 10: 3 (NT 1526: dörawardhen), Strindberg. dör(r)e- Helsingius (1587), Weise 1: 128 (1769). dör(r)- VocLib. afd. 24 (c. 1580) osv.)
1) (arkaiserande, tillf.) = -VAKT 1. Vänsällhet höll dörravård (vid gården). Wirsén Fur. 317 (1896).
2) [fsv. dura vardher] (numera bl. arkaiserande) = -VAKT 2. Hwilkin som gåår in genom dörena, han är heerden till fåren, för honom låter dörawardhen vp. Joh. 10: 3 (NT 1526). Schroderus Os. 2: 261 (1635). Strindberg Bjälb. 49 (1909). —
(1) -VÅRDARE. (dör(r)a- 1613—1904. dör(r)- 1902 osv.) (numera bl. ngn gg arkaiserande) jfr -VAKT 2. Forsius Esdra 47 (1613). PT 1904, nr 239, s. 3. —
(1) -VÄKTARE. (döra- c. 1651. dör(r)- 1889 osv.) (numera bl. arkaiserande) jfr -VAKT 2. Den god' trogne döraväktar, / Hunden. Afzelius Sag. IX. 1: 40 (i handl. fr. c. 1650). Heidenstam End. 206 (1889). —
(1) -ÖFVERSTYCKE~0020, äfv. ~2010. byggn.
1) öfver dörren befintlig ornerad del af dörromfattning. För att stödja fönster och dörröfverstycken ställes .. (konsolen) upp med den stora voluten uppåt. Adler Meyer 259 (1894). Hahr ArkitH 34 (1902).
2) dekoration i ett dörrfält; urspr. utgörande en del af en (väfd, broderad l. målad) bonad, senare fristående o. då äfv. utförd i relief; jfr -STYCKE 2. Dörröfverstycke från huset nr 22 St. Nygatan, oljemålning på duk. MeddNordM 1893 —94, s. 92. —
(1) -ÖPPNING.
1) öppning i hvilken en dörr sitter l. är afsedd att insättas. Ekblad (1764). Hahr ArkitH 247 (1902).
2) öppning som bildas, då en dörr står öppen. Han stack in hufvudet genom dörröppningen. Nyblom Hum. 120 (1874).
B (numera bl. ngn gg arkaiserande): DÖRRA-BROTT, se A. —
-GREPA(N) l. -GREPE, -GÅTA l. -GÅT(T) l. -GÅTE, -HAKE, -HÄNGSEL l. -HÄNGSLA l. -HÄNGSLE, -JÄRN, -LIST, se A. —
-SPRINGA, -SVEN, -TRÄ, -TRÖSKEL, -VAKTARE, -VÅRD, -VÅRDARE, se A. —
(1) -VÅRDINNA. (döra-) (†) kvinnlig dörr- l. portvakt, portvakterska. Thå gick then andre läryungen vth .. och taladhe till dörawårdhinnan och hadhe Petrum in (i öfversteprästens palats). Joh. 18: 16 (NT 1526). Lind (1749). —
-VÄKTARE, se A.
C (†): DÖRRE-BESLAG, -BROTT, -GREPA(N) l. -GREPE, -GÅTA l. -GÅT(T) l. -GÅTE, -HAKE, -JÄRN, -KARM, -LÅS, -NYCKEL, -POST, -STOCK, -SVEN, -TRÄ, -TRÖSKEL, -VAKT, -VAKTARE, -VAKTERSKA, -VÅRD, se A.
Afledn.: (2) DÖRRAD, p. adj. [jfr fsv. odoraþer] (†) försedd med dörr (dörrar). BtFinlH 4: 451 (1570). —
(1) DÖRRNE, n. (dörne) [fsv. dyrne] (†) dörrkarm; dörrpost. Stolpar som sättias på sidorne widh dören, Dörne. Linc. (1640; under antæ). Fårhusdörarna (böra) vara väl vida, med runda dörnen eller karmar. Boije Landth. 76 (1756). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content