publicerad: 2014
VALFISK va3l~fis2k, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Schück Wivallius 1: 183 (1632) osv.) ((†) -er UHiärne 2Anl. 30 (1702)).
Ordformer
(hwalfisch- (hu-) i ssgr 1640 (: Hualfischbeen)–1644 (: hwalfischefångh). valfisk (hu-, hv-, hw-, w-, -aa-, -ah-) 1538 osv. vallfisk (hu-, hv-, hw-, w-) 1637 (: Hvallfiskbeen)–1756 (: Wallfiskfiäll))
Etymologi
[fsv. hvalfisker; jfr nl. walvisch, mht. walvisch (t. walfisch), meng. whalefish; ssg av VAL, sbst.1, o. FISK, sbst.1]
1) (utom i sådana uttr. som Jona(s) i valfiskens buk o. i ssgn VALFISK-FJÄLL numera mindre br.) val (se VAL, sbst.1). VarRerV 55 (1538). (År 1489) kom .. driffuandes en stoor hualfisk här in för Stocholms skäär. OPetri Kr. 282 (c. 1540). Hwalfisken wanckar mycket wedh Stranderna om Wåhren uthi Nordsiön. Risingh LandB 90 (1671). De (folkstammar i norra Sibirien) som bo närmast hafvet och floderna, lifnära sig af hvalfiskar, skälar och lax. Palmblad HbGeogr. 1: 21 (1826). När valfisken vilar sig med ryggen över vattenytan, så tar förbifarande sjömän enligt (fabeln) .. honom för en ö. Kulturen 1949, s. 70. Man tror att Bibelns berättelse med Jona i valfiskens buk handlar om en valhaj. Expressen 27/10 1996, Bil. s. 58. Många (väljare vid EU-valet) tycks rysa vid tanken på att bli uppslukade likt Jona av valfisken. Tappa sin nationella identitet och sina kronor och ören. GF 2/6 2009, s. 10.
2) astron. i sg. best., om den stjärnbild på himmelsekvatorn som till utseendet påminner om en val (se VAL, sbst.1). I ten Södre himmelens part äre 15 .. (figurer, bland dem) Hualfisken. Luth Astr. 12 (1584). At .. (kometen) för många åhr sedan varit gående ifrån södra Stiern-himmeln up genom Hval-fiskens constellation. VetAH 1745, s. 85. Valfisken är en av de ursprungliga 48 stjärnbilder som beskrevs av Ptolemaios i Almagest. NE (2000).
Ssgr (till 1): A († utom i -fjäll): VALFISK-AGN. (†) den havslevande smådjursarten Clione limacina Phipps (som utgör viktig föda för bardvalar), änglavingsnäcka; jfr agn, sbst.1 2. NF (1883). IllSvOrdb. (1964). —
-BEN. (valfisk- 1637–1973. valfiske- 1659–1758) [jfr t. walfischbein] (†) om valbard (använd ss. material vid sömnad o. d.); jfr ben, sbst.1 I 3 b, o. fisk-ben 4, val-ben 2. OxBr. 11: 699 (1637). (Kejsarens) sätt att regera var ej alltid i franska smaken, t. e. när han .. förbjöd fruntimmerna att nyttja snörlif med hvalfiskben, såsom skadliga. 2SAH 34: 392 (1861). SAOL (1973). —
-BUK. (†) om valens buk (se d. o. 1 b α), särsk. syftande på berättelsen i Gamla Testamentet om Jona(s) vistelse i valfiskens buk. Stiernstolpe Blumauer 1: 6 (1813). (Jag) skulle .. uppsöka honom, och äfven finna honom, om han också gömde sig i en valfiskbuk. Stiernstolpe DQ 2: 188 (1818). —
-FJÄLL. [bläckfiskens ryggskal påminner om mycket stort fiskfjäll] (numera bl. tillf.) sepia (se d. o. 3); äv. koll., ss. ämnesnamn; jfr fisk-ben 5, sjö-skum 2 c. Hinna på Ögat eller Nageln fördrifwes med et Pulfwer, gjordt af Toppsåcker .. tillika med den lösa märgen ¼ af Wallfiskfiäll, som fås på Apotheket. Brauner Bosk. 14 (1756). ”Valfiskfjäll” .. ges åt burfåglar som kalkfoder. 3NF 15: 420 (1931). —
-FÅNG l. -FÅNGE. (valfisk- 1689–1755. valfiske- 1616–1644. valfisks- 1755) (†) valfångst; jfr fång 13 o. -fänge. Kongen i Danmark haffua utsendt någre örloge skep att förhindra Hollendske och Engelske hvalfiske fongedt undher Spitsbergen. AOxenstierna 2: 269 (1616). SvMerc. 1: 188 (1755). —
-FÄNGARE l. -FÄNGRARE. (†) person som bedriver valfångst. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 357 (1679). Ett stadigt lugn, lika som det sker, då Valfiskfängrarne kasta ut sin olja eller tran på de brusande vågor, hvilka då strax afstana. Linné Oec. 12 (1750). Honolulu .. en af hvalfiskfängare och andra sjöfarande ofta besökt hamn. Palmblad Geogr. 245 (1851). Schulthess (1885). —
-FÄNGE. (valfisk- 1689–1815. valfiska- c. 1740–1749. valfiske- 1758–1771. valfisks- 1788) (†) valfångst; jfr fänge 3 o. -fång. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 132 (1689). Derest någon .. (vill) företaga Walfiske-Fänge .. Hans kongl. Maj:t .. wil i nåder tilse, at en så gagnelig inrättning må blifwa upmuntrad. PH 9: 726 (1771). Lindfors (1815). —
-LUS. (†) vallus. Linné PVetA 1739, s. 15. En fiende, som oaktadt sin litenhet, gör detta ofantliga djur (dvs. valen) oändlig plåga, är den så kallade Hwalfisklusen. SP 1809, nr 32, s. 2. Dalin (1852). —
B (†): VALFISKA-FÄNGE, se A.
C (†): VALFISKE-BEN, -FÅNG, -FÄNGE, se A.
D (†): VALFISKS-FÅNG, -FÄNGE, se A.
Spoiler title
Spoiler content