publicerad: 2014
VAREST va4res1t l. 32 (hva`rest Weste 1: 1158 (1807), vàrä´sst Dalin 1: 723 (1852), va3räs2t, sällan 04 LoW (1911)), adv. o. konj.
Ordformer
(hwares (hu-, -is) 1597–1633. hwaries (-iäsz) 1588–1667. hwariest 1666, 1670. hwarst (hu-) 1526–1620. varest (hu-, hv-, hw-, -ist, -äst, -tt) 1524 osv.)
Etymologi
[fsv. hvaris, äv. hvarist, hvarst, till VAR, adv. osv., med tillägg av ett -(i)s som sannol. antingen uppstått i analogi med den adverbiella gen. av NÅGON i fsv. nokors stads, någonstans, l. utgörs av den rel. partikel som föreligger i runsv. es (se VAR, pron.); därutöver har ett -t tillagts sannol. efter mönster av många andra adv. (jfr t. ex. ELJEST). — Jfr DÄREST, EVAREST, HÄREST, VARS, adv.]
I. (ålderdomligt) ss. adv.
1) (numera mindre br.) ss. interr. adv.: var (se VAR, adv. osv. I 1); ngn gg äv. i fråga om riktning: vart. Hwarest the skwle ffaa bod(er) skwle the fframdel(es) ffaa wete. OPetri Tb. 13 (1524). Icke långt ther ifrå synas ännu hwarst thet Konungzlige slottet Arnääs hafwer leghat. Schroderus JMCr. 46 (1620). På dett man finge sij, hvarest fracterne vore vägen tagne. RP 6: 785 (1636). Förfrågan hwaräst ofwannämde instrumenter .. finnas til kiöps. SkaraDP 4/4 1739. Hwarest kan mer oro finnas, än i et hjerta, der många lustar herrska. Nohrborg 164 (c. 1765). Hon är långt borta. Men jag vet icke hvarest. Almqvist AmH 1: 243 (1840). Östergren (1966). — särsk. inledande allmän rel.-sats; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 2 i anv. utan korrelat; jfr VAR, adv. osv. I 1 g. Ath han maa tiil sigh lösze alle bength iönssons gotz huarst oc helst the her j Suerige belegne ære. G1R 3: 63 (1526). Hvarest alls ingen förfäran är, der är också alls ingen uppbyggelse. Rudin Kierkegaard 151 (1880). Schulthess 618 (1885).
2) ss. rel. adv.: där (se d. o. II 1); särsk. dels med syftning på föregående där, dels utan korrelat (jfr 1 slutet); förr äv. dels med efterföljande som (se SOM, konj. osv. 17 a γ), dels övergående i bet.: dit, dels med förbleknad rumsbet., särsk. närmande sig l. övergående i bet.: då (se DÅ, adv. osv. II 1 b (β)); jfr VAR, adv. osv. I 2. At haffwa tilsyn om th(et) husit barnet tilkomb(er) och a(n)nat hwarest behoff gørs. OPetri Tb. 12 (1524); möjl. till II. Om thenne dagen (hvarest föge deliberationer holdne och således intet schrifvärdigt är förelupet). AOxenstierna 11: 646 (1634). (Han) drog .. vp til ståkhol[m], hwarest han ankom den 8 martz. Horn Beskr. 112 (c. 1657). Hwarest intet Gymnasium är, kan Superintendens .. bruka någre af dhe närmast boende Probstar. FörordnRättegDomcap. 1687, § 1. I Jerusalem, hwarest Salomo .. byggde ett herrligt tempel. Lindblom Cat. 6 (1853). T. o. m. ute på marken lade man .. kors av kvistar där, varest man trodde att vittrorna hade sina vägar. Modin Sagov. 53 (1926).
II. (†) ss. konditional konj.: om (se OM, konj. osv. I 1, 2); särsk. inledande negerad sats; jfr I 2 o. VAR, adv. osv. III 1. Gudh hafver mig rijkeliga begåfvat, så at hvarest jag icke hade så många otroogna fogtar, tå vore iag än rijkare. HH 20: 125 (c. 1565). Det han och till äfuentyrs framdeeles åthniuter, huarest han sig emot wederböranderna behageligen Comporterar och erhåller. VDAkt. 1678, nr 7. ”Varest de ej stanna, så skjuter jag.” Hembygden(Hfors) 1910, s. 173 (i skildring av ä. förh.).
Spoiler title
Spoiler content