publicerad: 1982
SOM som4, konj., rel. fogeord, adv.
Ordformer
(som (ss-, sz-, -mm) 1521 osv. sum (ssw-) c. 1552—1588. såm (sz-) 1561—1689. söm 1590)
Etymologi
[runsv. sum, fsv. sum, som, sv. dial. sum, som; jfr fd. sum (d. som), nor. dial. sum, som; jfr äv. runsv., fvn. sem, fd. sem, sæm, samtliga: som; sannol. gm ställning i svagton uppkomna former av det ord som föreligger i fsax. sama, samo, på samma sätt, likt, som om (äv. i förb. so sama, samo so, sama so, (lika)så, såsom, liksom), fht. sama, samo, på samma sätt, (lik)som (äv. i förb. so sama l. samo, sama l. samo so, so sama l. samo so), mht. same, sam, likt, liksom, som (ss. komp. konj.) (äv. i det elliptiska uttr. sam mir l. sammir, äv. sem mir, sem(m)ir, sum(m)er, som(m)er o. d.), t. sam, i gleichsam, liksom; adv.-bildning till SAM, adj.; med avs. på vokalismen hos det nord. ordet jfr dels mht. sem mir osv. (se ovan), dels ä. sv. -som l. -såm, d. -som, feng. -sum (eng. -some), samtliga: -sam (se -SAM)]
A. ss. komp. konj. — Anm. Som tycks också (i likhet med än) kunna övergå i anv. ss. prep. Så vill man i första hand tolka förekomsten i 1 a o. 2 (i vard. spr.) av objektsform hos efterföljande pers. pron. i sådana fall som: (Han) var .. den tiden som oss andra. Höglund Strimm. 8 (1909). Å han hadde en käpp, som va lika stor som honom själv. Östergren (1943). En skön tjej som mej. SvD 1973, nr 14, s. 7. Förutsättningen för anv. av objektsform i sådana fall är sannol. en förekommande vacklan mellan subjekts- o. objektsform som kan anses bero på möjlighet att uppfatta som-ledet ss. förkortad sats l. icke. T. ex.: Jag är lycklig, jag är stolt öfver att ha tvenne sådana förespråkare som henne och dig. Tegnér Brev 3: 43 (1824). Du ä' alldeles för god för en tocken usling som jag. Hedberg Lillbo-Petter 20 (1910). Just sådana som hon ville hon helst hjälpa. Lagerlöf Kejs. 249 (1914). Man blir så arg på sådana som Dig .. när man läser Din insändare. SmålP 1976, nr 245, s. 4. Beträffande denna mycket diskuterade (språkvårds)fråga jfr bl. a. JEHylén i SoS 1918, s. 122 ff., Wellander RiktSv. 362 f. (1939).
1) i verklig (dvs. icke irreal l. hypotetisk) jämförelse o. ss. uttryck för överensstämmelse, utan tillbakasyftning på ett så l. lika l. samme o. d.
a) icke inledande utförd bisats: på samma l. liknande sätt l. i samma l. liknande utsträckning l. grad som (se 2 c (α)); lika .. som (se 2 b); lik(t); sådan (..) som (se 2 c); äv. i förbindelse med adv., särsk. alldeles l. just (äv. sammanskrivet; se JUST, adv.2 2 b) l. rätt (äv. sammanskrivet; se RÄTT, adv. 7 c), angivande överensstämmelsen l. jämförbarheten ss. fullständig. LPetri Kr. 17 (1559: alldeles som). Han krummar sigh, som en Katt öfwer Ålehufwudh. Grubb 584 (1665). Hvem är du, bonde? säg, hvad gäller nöden, / .. Din kind är hvit som snö, är du poltron? Runeberg 2: 117 (1846). Allmogen i Daga härad är i det hela, som Södermanländingen i allmänhet. Dybeck Runa 1850, s. 32. Hennes hjärta var som is. Fröding Guit. 19 (1891). Hans ögon blefvo hårda som moderns. Hallström Than. 48 (1900). Att leva bara för sin passion kan till slut bli som att äta en middag, som uteslutande består av efterrätter. Siwertz Tråd. 105 (1957). — särsk.
α) uttryckande jämförelse mellan två substantiviska begrepp utan förmedling av verb (jfr β): lik(nande); sådan som; i sht med bibet. av (parentetiskt given) exemplifiering (jfr 3). Man blir tankspridd af den oförmodeliga myckenheten (i det kungliga naturkabinettet i Paris), och vet icke hvad man bör se sidst heller först; i synnerhet en som jag, som är mera älskare och beundrare, än kännare. JJBjörnståhl (1769) hos Linné Bref I. 3: 233. Betänkligt kan ett sådant (dvs. om 1700-talet kritiskt) omdöme synas i en tid som vår. Tegnér (WB) 3: 150 (1817). Jag minns hur jag en gång fann en .. häftstiftsliknande spik, med en hatt som ett paraply. Ruin SjunknH 9 (1956).
β) ss. beteckning för likvärdighet mellan jämförda företeelser i (det satsvärdiga) uttr. ngt som ngt l. ngn som ngn l. ngra som ngra, ss. beteckning för att det kan komma på ett ut om det gäller l. om man väljer den ena l. andra representanten l. varianten för ifrågavarande företeelse l. kategori (på grund av den i grunden föreliggande överensstämmelsen); jfr α. Mws som Moder, Katten bijter dhem båda. Grubb 534 (1665); jfr MODER, sbst. 1 h α α'. Så godt först som sidst, vil jag med thenna min ödmiuka berättelse, Eder Faderliga Högwördighets ögon före komma; huruledes (osv.). VDAkt. 1759, nr 56; jfr FÖRSTE, adj. II 2 g. Dö som dö, blott man dör med ära. Weste FörslSAOB (c. 1817). Evie svepte alla upplysningar åt sidan: svarta som svarta, de var inte att lita på. Edqvist SvartSyst. 46 (1961). — särsk. i uttr. (ngt är l. kan vara) hugget som stucket, se HUGGA, v.1 1 k ϑ, hipp som happ, se HIPP, sbst.
γ) (†) i lika hög grad l. lika mycket som (se 2 b). Förmodar .. migh (dvs. A. Oxenstierna) mit stelle på Ridderhuset her i Swerige som honom (dvs. H. v. Thurn) att hafwa meriterat och förtient. RARP 4: 137 (1646).
δ) i uttr. som jämförelsevis naturligt låter sig utbytas mot l. utbyggas till som-inledd bisats; särsk. dels följt av adverbial, dels följt av substantiviskt ord. Asteropherus 63 (1609; uppl. 1909; framför adverbiellt prep.-uttr.). Ther (dvs. i Jerusalem) såg man guld som sölf, och silfwer såsom sten. Kolmodin QvSp. 1: 484 (1732). Kära ta hit stopet, .. grina; / Grina, svälj och drick, som jag. Bellman (BellmS) 1: 2 (c. 1769, 1790). Jag drömde, jag tänkte jag vet icke hvad, / Jag kunde, som förr, ej mer vara glad. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Som alltid, då ett kungahus är svagt, började maktlystna stormän försöka rycka till sig tyglarna. Grimberg VärldH 5: 317 (1931). — särsk.
α') i uttr. som bekant (jfr d. o. I 1) l. sagt (jfr b α) l. nämnt (se NÄMNA 8 c). JJNervander 1: 141 (1833). Enligt eddaläran förföljes som bekant solen (liksom även månen) af en varg, som söker upsluka den. Ydun 1870, s. 64. Han var som sagt tenor. Hallström Händ. 33 (1927). Gustaf-Janson ÖvOnd. 88 (1957).
β') i uttr. om ngn vore som ngn, om ngn vore i ngns ställe l. kläder; särsk. i uttr. om jag vore som han l. hon l. de l. du l. ni. Om jag vore som han. Weste (1807). Om jag vore som ni. Auerbach (1913). Om jag vore som du skulle jag resa. SvHandordb. (1966).
γ') i utförd bild; särsk. följt av så (jfr δ', 2). Som vargen bland en värnlös hjord, så rasade tyrannen. Weste (1807).
ε) (ngt vard.) i uttr. som så, så här, på det här sättet, på följande sätt; särsk. i sådana uttr. som lång som så (använt i samband med att man med handen l. händerna l. på annat sätt visar ngts längd). FADahlgren (1837) hos Dahlgren 1Ransäter 226. Högsint mod / .. hon (dvs. franska revolutionen) offrade åt Moloks-guillotinen. / Det sägs som så ... Och tårar rinna än / vid grafvar som martyrers aska gömma. Fredin Dikt. 7 (1889). Nu va dä som så, att dä va kallt å mycke snö den vintern, å (osv.). Sparre Pikstav. 161 (1916). Bara så lång som så. Östergren (1943).
ζ) (vard.) med förbleknad bet., i svordomar l. kraftuttr. Han arbetade som bara den. Det var som sjutton, tusan. Strömming som fan överallt. Bara han som var utan! Barthel Ramsöpojk. 78 (1928). Det var som fan. Trenter Sjöj. 117 (1966).
b) inledande utförd sats: på det sätt l. samma sätt som (se 2 c α), så (..) som (se 2 a); sådan (..) som (se 2 c); äv.: lika .. som (se 2 b); äv. i förbindelse med adv. (särsk. alldeles l. rätt l. just) vilket anger överensstämmelsen l. jämförbarheten ss. fullständig. Hon såg ut som folk gör mest. Han (dvs. en präst) skal Som mich Hopas wara then Helge Kirke Och eder tiil tiænisth i alle motthe Som thet siigh wederbör. G1R 1: 2 (1521). Den 3. puncten (i konungens proposition) om Boskapzskatten, hwilken punct såm han i bookstafwen författadt är, blef reciterat. RARP 1: 59 (1627). När hwar giör som han wil, / så giör han som han är til. Grubb 579 (1665). Broocman Hush. 4: 22 (1736: just .. som). Rak som knekten står i roten! / Se på mig, stå stilla. Bellman (BellmS) 1: 235 (c. 1775, 1790). Inte vara allt (rätt) som man skall. Granlund Ordspr. (c. 1880). Schück o. Lundahl Lb. 1: 8 (1901: alldeles). (Hon) stod .. qvar vid fönstret för att öfvertyga sig om att han gått postbudet till mötes, hvarpå hon, som hon var i sin hvita morgonrock med håret uppvridet i en lös knut i nacken, skyndade efter honom. PT 1907, nr 145 A, s. 3. Nu blev det som det blev. Salje NattBröd. 210 (1968). — särsk.
α) (ngt vard.) i uttr. som sagt är l. var, som sagt (se a δ α'). Som sagt är. Nordforss (1805). ”Som sagdt var” — sa' Stenqvist. Holmström Sa' han 73 (1876).
β) i uttr. som ngn l. ngt kan, så god l. så gott l. bra som ngn l. ngt har möjligheter till, se KUNNA, v.1 II 3 b; jfr γ.
γ) [jfr anv. av lat. quam i förening med adj. l. adv. i superl. o. en form av potere, kunna] (†) i förening med adv. i superl. o. kunna l. därmed mer l. mindre synonymt predikatsverb (i pr. l. ipf.), ss. beteckning för att ngn l. ngt så mycket som möjligt l. maximalt gör (gjorde) ngt o. d. (i nutida språk ersatt med uttr. inlett med så l. det följt av positivform resp. superlativform (samt som)); jfr 12. Satisfactionen vele vij driffva som högst vij kunne. RP 6: 511 (1636). Och gick skepet fort, / Som mest thet kunde. Verelius Herv. 71 (1672); jfr MEST II 1 c. Åke .. lät .. byggia en .. Sal .. och bepryda honom mäst som han kunde. Peringskiöld Hkr. 1: 88 (1697); jfr MEST II 1 c. Foglums kyrckia skall repareras till muren och taaket, som snarast materialier kuna förskaffas. VgFmT II. 2—3: 87 (i handl. fr. 1699). (Fogden) steg till häst och red som fortast han kunde till Almar-Stäk. Afzelius Sag. 5: 88 (1843).
δ) med universell giltighet: så mycket (.. än), hur .. än. En styl, som altid jämn går stedz i lika traf, / Må bläncka som han will, så somnar hugen af. Düben Boileau Skald. 4 (1721). Jag gnugge tanckfull mig i pannan som jag will / Och bijte Naglarne från Morgon in till Qwällen, / Så twungen Versen blir som nånsin i Pucellen (dvs. i J. Chapelains verk ”La Pucelle”). Dens. Boileau Sat. 36 (1722).
ε) inledande bisats som föregår huvudsatsen; ofta (jfr δ o. 2 a) med huvudsatsen inledd av så (återupptagande det som utsagts med som); i sht i ett flertal ordspr. Som en sade för henne, så sade hon efter. ÄARäfst 200 (1596). Som Herren är, så blijr och tiähnaren. Grubb 447 (1665). Som dhe gambla sunge, så qwittra och dhe vnge. Därs. 750. Som man roopar i skogen, så får man och swaren til. Därs. 776. Som man är klädd, så blir man hädd. Rhodin Ordspr. 113 (1807). Som när en plötslig stormil slår ned bland vissna löf och säf och buskar och .. böjer allt framför sig, så vältade fasan öfver platsen. Hallström Than. 36 (1900). Som sådden förnimmer Guds välbehag / I fattig och stenig mull, / Så prisa din Gud, du min kropp, i dag/ För vägens och bördornas skull. Ps. 1937, 458: 1.
ζ) inledande parentetisk bisats: enligt l. i enlighet l. överensstämmelse med det l. vad som (se 13 a α, c α); äv. närmande sig 13 a β α'. Förlichningh .. om nokionn rekiennskap di (dvs. parterna) haffua sig emellom, som di på både sidor låthe sigh åthnögiee. TbLödöse 148 (1589). Ett artigt Wijf .. / .. Skön af Anlete; men (som syntes) sminkad, och färgad. Stiernhielm Herc. 8 (1648, 1668). Äro .. skepen som sig bör med tyg och tackel wäll försedde? 2Saml. 1: 118 (c. 1669). Man .. wet (ej), om han dödt i Sverige eller om han anfört eller fölgt någon af desse Götiske svärmar utrikes, som ej synes olikt. Dalin Hist. 1: 114 (1747). Rahbek har på Danska öfversatt Axel. Denna öfversättning .. är icke synnerligen lyckad, som jag tycker. Tegnér Brev 2: 270 (1822). När rågen blommar ryker den som man säger. Jönsson Gagnv. 55 (1910). (Förmågan att läsa runskrift) levde .. kvar långt efter reformationstiden, som mängden av runstavar visar. Schück VittA 1: 1 (1932). — särsk. med koncessiv bibet. l. övergående i en koncessiv konj.: såvitt. Anlangandes Hans Flörich .. szå haffver jagh (dvs. J. De la Gardie) fuller kändt honom, emedan han .. hooss .. Susche för een tolk brukades, då hann icke annars änn väll, som jagh förnam, hooss honom sigh förhöllth. OxBr. 5: 9 (1612). ”Är det någe mer?” röt gubben. .. ”Nej, inte som jag ser,” sa tösen. Lagerlöf Kejs. 70 (1914). Kommer du tillbaka (till arbetet i fabriken)? Inte som det verkar nu. Karnstedt Slamf. 286 (1977).
η) (numera bl. mera tillf.) (allt) efter som (se EFTERSOM 1 b), i den l. samma utsträckning som, i förhållande till vad; förr särsk. i uttr. som ngt är så l. så beskaffat till, i förhållande till (den l. den) beskaffenheten hos ngt; jfr 2 c β. Våre .. rådeligit .. att udi hvart herede en crona eller två, som heredit är stårt till, blifve kunne (i skatt). RA I. 1: 432 (1545). Som lägenheten medgifver. Möller (1790). (Hästen) uppeldas lätt till krigiska och raska bragder, han tilltar i energi som faran växer. Almqvist Fattigd. 48 (1838). (Sv.) hade han makt som han har mod (fr.) s'il avait autant de force que de courage. Hammar (1936).
ϑ) (numera mindre br.) i förbindelse med sägeverb o. d., övergående i bet.: hur (se HURU 3 a). Får jag säga dig rent ut, som jag menar? Almqvist Går an 130 (1839). Stundom försökte han omedvetet minnas mor — minnas som det var innan det förskräckliga hände. Berg Sjöf. 115 (1910). Du får verkligen ursäkta, Hasse, som jag ser ut. Gustaf-Janson Kiv. 246 (1971).
2) i verklig (dvs. icke hypotetisk l. irreal) jämförelse o. ss. uttryck för överensstämmelse, inledande ett led som utgör komplement till framåtsyftande (determinativt) sätts- l. kvalitets- l. gradbetecknande korrelat (så, lika m. fl. l. led inlett av så, lika osv.); äv. inledande utförd sats (varvid förhållandet mellan som o. så l. som o. lika osv. är analogt med förhållandet mellan rel. fogeord o. dess korrelat; jfr anm. sp. 8753, 8766.
a) i förb. så .. som, i samma utsträckning l. grad som (se c), lika .. som (se b); på det l. samma sätt som (se c α); äv. så som (se SÅSOM).
α) icke inledande utförd sats. En gulringh, swa god som xvj {marker} SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Dhet grymtar så grijs, som gammalt swijn. Grubb 750 (1665). Jag tilstår giärna / At jag så gammal är som swag. Brenner Dikt. 2: 13 (1730). Så är hon i sanning för männernas flyktiga blickar, / Som för trastarnas tropp den bärrikt lockande rönnen. Runeberg (SVS) 3: 44 (1832). Mengel (förordade i februari 1857) .. färre ledamöter .. uti interimsregering, emedan Norrmännen hade svårt att få ihop så många skickliga ledamöter som 10. Hellberg Samtida 8: 203 (1872); jfr 7. På kannorna fyll Sankt Eriks skummande pilsner, / Tag så af portern som ett emot två och blanda med pilsnern. Strindberg Fagerv. 75 (1902). — särsk. i vissa konjunktionella l. adverbiella uttr.
α') (inte) så mycket (..) som (jfr β α'), jfr MYCKEN II 1 e. (Judarna) seya ath thet ordhit (dvs. ”anden”) på hebraisk merker så mykit som wädher. OPetri 2: 219 (1528). Vi ha åsyftat icke så mycket en fullständig .. ljudlära, som en handledning för lärare och studerande. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885). Så mycket är .. säkert, som att krönikan tillkommit under biskop Brasks tid. KyrkohÅ 1940, s. 129.
β) inledande utförd bisats; särsk. i förb. så långt l. länge l. ofta l. snart som, se LÅNG 7 c α δ', LÄNGE 1 c δ, OFTA I 1 c ε, SNART 2 d γ—ζ, e β, γ β', γ'; äv. i bisats till huvudsats med så ss. bestämning till (attribut till) substantiviskt ord (o. i denna anv. närmande sig l. övergående i bet. 13 a α). Wil knut offu(er)ske(re)re haffua j gh(e)n syne sax saa løse henne j gh(e)n som th(e)n andre henne køpte. OPetri Tb. 76 (1525). Gudh ware oss så huld, som wij wele wara hospitalet hulde effter wårt bästa förståndh. Rudbeckius Kyrkiost. 52 (c. 1635). Schrowen .. går till Lars borgare, frågandes om han så sagdt hade, som Iustander witnade. BraheBrevväxl. II. 1: 220 (1662). (Sv.) Han är så stor vän af rättrådighet, som någon kan vara. (Lat.) Tam est amicus justitiæ quam qui maxime. Schultze Ordb. 4701 (c. 1755); jfr 13 a α. Han är så ung, som han är vacker! Atterbom LÖ 2: 228 (1827). Tyskland hade förr icke så många kulturhärdar, som det nu äger. Auerbach (1913); jfr 13 a α. — särsk.
α') i förb. så mycket (..) som (jfr α α'), se MYCKEN II 1 e, 2 a, b, 4 a, c slutet; förr äv. i uttr. så mycket mer som mindre, så l. desto l. allt mer ju mindre. Med måtta så måste thet (dvs. deltagande i kroppsövningar) skee: tijn Häst lära tumbla / Skiut', och ränna te Rings så mycke som ther vppå löper; / At tu må skyns war' af adeligh ätt, och meer än en bonde. Stiernhielm Herc. 186 (1658, 1668). Iag tänker altid .. (på fars godhet mot mig) och skäms så mÿket meer däröffuer som mindre iag meig capable seer sådant att wedergälla kunna. Ekeblad Bref 2: 227 (1660; rättat efter hskr.).
b) i förb. lika .. som (äv. lika så .. som; jfr a), i samma grad l. mått l. styrka o. d. som (se c); se äv. LIKA, adj. o. adv. II 2 a (α—γ), b; lika som (se LIKSOM). G1R 14: 103 (1542). A:o 1710 den 1 Maij war iagh att see den turckishe keijsaren i Constantinopel .. på den dag, som dhe (dvs. turkarna) kalla Meullude, hwilcken warder fijrat och hälligat lijcka så högdt som att deras stoora Bairam. JMNorsbergh (1711) i KKD 3: 240; jfr a. Å han hadde en käpp, som va lika stor som honom själv. Östergren (1943). Lika lite som man kunde förebrå en nästföregående svensk författargeneration dess blygsamma yttre framträdande, lika lite kunde man (osv.). Lo-Johansson Förf. 67 (1957). (De tre hittills bästa svenska spjutkastarna) gör nästan allting fel för närvarande ... Annars är de fysiskt lika starka, om inte bättre, som förra året. SDS 1980, nr 224, s. 21. — särsk. närmande sig l. övergående i 13 a α l. 15, inledande utförd bisats till huvudsats med lika ss. bestämning till (attribut till) substantiviskt ord. (Poeten hedrar den döde) Begråtande, med lika nit / som sterbhuset betalt hans flit. JGOxenstierna 2: 219 (1772, 1806).
c) med andra korrelat, särsk. (led inlett med) sådan l. samme (i förb. sådan (..) som äv. med exemplifierande anv.; jfr 3); äv. inledande utförd bisats, särsk. till huvudsats med sådan l. samme osv. ss. bestämning till substantiviskt ord (o. i denna anv. närmande sig l. övergående i bet. 13 a α l. 15). Jag är sådan som du ser mig. (Vadstena borgare) moghe och skola kiöpslagha ij Söderkiöpingh med .. fræmende kiöpmen .. likeruist Som med söderkiöpingx borgere. G1R 1: 6 (1521); jfr LIKERVIS 2 a. The woro aff samma rotenne som wij. OPetri 1: 82 (1526). Aldrigh sågh han medh sina ögon jämbnsköna mö som Erka. Stiernhielm Fateb. F 1 a (1643). På det wårt kära Fädernesland .. ej må .. råka uti en sådan farlig widlyftig- och olägenhet, som det nu på en tid .. hafwer warit uti. HC11H 10: 226 (1655); jfr 13 a α. Ana sägs och i then meningen, som at tänckia eller spå förut. Spegel 1 (1712). Min Son! Denne berättelsen bör eder underwijsa, emedan I uti samma tilstånd råkat, som Apollo .. (som fallit i onåd) war. Ehrenadler Tel. 65 (1723); jfr 15. Måneglansen, begynt med sången (av anderöster i templet), / Växer i mån som hymnens sus. Wirsén NDikt. 63 (1880). (I Sv.) upptogo vi från Ansgarius och hans efterföljare sådana ord som kors och altare, präst och prost, påsk och pingst. Schück o. Lundahl Lb. 1: 9 (1901). Omkring honom rådde samma djupa tystnad, som det brukar vara om vintern i vildmarken. Lagerlöf Holg. 2: 284 (1907); jfr 13 a α. Hon är inte en sån som lägger sej i saker och ting. Hedberg VadUngFlick. 223 (1969). — särsk.
α) i förb. på (i sht förr äv. efter, förr äv. vid) sådant l. det l. (det) samma sätt l. vis o. d. som, äv. på (ett) sätt som. Haffwe wij aff lönth thenne ene ffæneka wij hær haffwa with tet ssamma ssæth Som tw (dvs. B. v. Melen) sscriffwar om them i Calmarna. G1R 1: 112 (1523). Ähr dedh edher .. (dvs. de danska ombuden), som vij (dvs. de svenska förhandlarna) förmode, ett alfuar desse irringar (i samband med förhandlingar om traktat) venligen att afhiellpe efter sätt och vijs, som oss emellan ähr afhandlat. AOxenstierna 2: 700 (1624). Alt kan (vid invigningen av Åbo akademi) lämpas .. effter deet sätt, som Academien i Dorpat widh Pass för Otta åhr sedan är worden inaugureradh. BraheBrevväxl. II. 1: 9 (1640); jfr 15. Effter en ährbödigh ögn-laat, hand-kysz, och wyrdliga knä-bugt, / Böriar hon (dvs. Lusta) ett sött Taal, på sätt, som fölier, af Ordom. Stiernhielm Herc. 51 (1648, 1668). BraheBrevväxl. II. 1: 57 (1650: på sådant sätt, som). Det förhåller sig måhända med bristande djup i min känsla på samma sätt som med mitt förstånd. De Geer Minn. 1: 24 (1892).
γ) med tidsuttr. (äv. i överförd anv.) ss. korrelat; särsk. syftande på uttr. med samma; äv. i (de konjunktionella) uttr. i l. (i och) med detsamma som, äv. medsamma som, se DENSAMME III 1 c β, SAMME III 1 b slutet; jfr 20 a. I samma ögonblick som råttan såg katten räddade den sig in i hålet. Samme dag som forsc(ri)ffuit staar. SthmSkotteb. 3: 192 (1521). Studenten, vilken anlänt till prästgården samtidigt som adjunkten. Estlander II. 3: 201 (1894). Med detsamma som de första vårskurarna smattrade mot marken, höjdes .. glädjeskrik av alla småfåglar. Lagerlöf Holg. 1: 91 (1906). Vill ni .. komma nästa fredag vid samma tid som nu. Hallström Händ. 12 (1927).
d) [specialanv. av c] (numera föga br.) efter huru inledande indirekt frågesats l. universell modal bisats; jfr 13 c, 17, o. HURUSOM. Här i körckian sitia manfålk och quinnfålk till hopa huru som the kunna. Bolinus Dagb. 42 (1668). Jag föll på knä och kände i ett ögonblick / Hur usel, hur ohjälpligt usel som jag war, / Owärdig att af kwinna älskas. Strindberg Fagerv. 102 (1902).
Anm. till 2. I stället för som-inledd utförd bisats förekommer stundom oinledd bisats, vilket visar den nära frändskapen mellan som ss. komp. konj. i denna anv. o. rel. fogeord; jfr anm. sp. 8766. De gamla, som .. handlade så rättrådigt deras förstånd bjöd dem. SmålP 1975, nr 49, s. 4. (En kvinna i Israel) tycker det känns bittert när en invandrare (på grund av skattefrihet) kan köpa en splitter ny folkvagn till samma pris det kostade hennes familj att köpa en tio år gammal bil av samma märke. UNT 1975, nr 81, s. 10.
3) [specialanv. av 1 a] med huvudsakligen exemplifierande anv.: sådan som (se 2 c), t. ex. l. exempelvis (en sådan l. ett l. ngt sådant (l. sådana) som), av typen; äv. (ngt vard.) i uttr. som till (l. för) exempel l. som exempelvis. (Kristian II) haffuer .. öphögth the ther mest kundhe orett göra Som mester Dirik Seuerin Norby Oc andra tolka flere hanss fogtha oc embitzmæn. G1R 1: 29 (1521). Alldeles nödvändigt är att icke bortglömma de s. k. aftonsysslorna, som t. ex. vedens och vattnets inbärande, klockans uppdragande (osv.). Friberg Kokb. 6 (1893). Om nu denne skribent inte .. kan låta ord som humla, höna, ko .. etc. kallas hon, så (osv.). Wulff SvRim 4 (1898). Siwertz Varuh. 274 (1926: för exempel som). Under ett år som 1832 publicerade .. (Balzac) ett dussintal berättelser. BonnierLittH 4: 172 (1930).
4) [specialanv. av 2 a, c resp. 1 b] med försvagad jämförande innebörd, använt för att erinra om ett (känt) förhållande; jfr 9 (b α).
a) i förb. så .. som, på det (i det l. det avseendet påfallande l. anmärkningsvärda l. bekanta) sätt som (se 2 c α); i den (påfallande l. anmärkningsvärda) höga grad (l. stora utsträckning) som; i sht med som inledande utförd sats; äv. i förb. sådan .. som, på det (i det l. det avseendet påfallande l. anmärkningsvärda) sätt beskaffad som (se 2 c α); särsk. med kausal l. koncessiv bibet. Menar tu at thet kan wara, at iagh än nu födha skal så gammul som iagh är? 1Mos. 18: 13 (Bib. 1541). Så rik som ni är, så frågar han ej det ringaste efter er. Widegren (1788). ”Det förvånar mig ändå,” sade .. (räven till mården), ”att en sådan jägare, som du är, nöjer sig med att jaga ekorrar.” Lagerlöf Holg. 1: 104 (1906). Jag vet nog av att jag finns till. Så ensam och dörädd .. som jag är. Åkesson Ute 38 (1965).
b) utan förbindelse med så (l. sådan): så som (se a); särsk. med kausal bibet. (Sv.) Som saken förhåller sig, (lat.) Quomodocunque res se habet. Schultze Ordb. 4700 (c. 1755). Som .. han lefver, skulle man tro att han vore rik. Weste FörslSAOB (c. 1817). Austin är död. .. Det förvånar mej inte. Som han levde. Olsson Källa 40 (1971).
5) närmande sig l. övergående (från 1 l. 2 a) i anv. ss. samordnande konj.: liksom (se d. o. I 1 b) o. d. samt i uttr. med motsv. anv.
a) icke inledande utförd bisats.
α) utan korrelat i det motsatta ledet: liksom (se d. o. I 1 b α), såväl som (se β β'), likaväl som (se β γ'); äv. med den jämförande innebörden praktiskt taget försvunnen (numera nästan bl. i uttr. ett som annat): och. Hög som låg, fattig som rik, ung som gammal. Den ene som den andre, se ANNAN II 2 b slutet. Ett som annat, ett o. annat, en (hel) del l. olika l. diverse ting. RA I. 1: 384 (1544). Denne Capellan H: Johan här är, är en gammal karl han som iag. VDAkt. 1689, nr 1213 (1687); jfr 1 a α. Det var en tid det bodde uti Norden / En storsint ätt, beredd för frid som krig. Geijer Skald. 1 (1811, 1835). Hvilken lära, / Lättsinnig som förderflig. Börjesson E14 18 (1846). När massan ryter, som när hon bräker, / Jag räknar tryggt på min valda vakt. Bäckström DramStud. 7 (1870). Den starkast uppehållande kraften för den enskilde som för folken är .. religionen. Fahlbeck Världsåsk. 10 (1910). — särsk.
α') i vissa uttr. (jfr β'); dels ett som allt, se EN, räkn. I c β, dels först som sist, se SIST, adj. II 1 h, dels [sannol. ombildning av uttr. alls om alls] allt som allt, se ALL, adj. o. obest. pron. X 2 g.
β') (numera i sht dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels arkaiserande) i förb. som ock (jfr b) l. ock .. som, liksom (även); jfr OCK, adv. 1 d; förr äv. i förening med negation: liksom inte heller, och inte heller (jfr OCK, adv. 1 e). Hall KultInt. 108 (i handl. fr. 1642). Glömer inte de ualnötran iagh har bet er åm .. såm ågh någhra trä af de lambärteste nötran. Karlson EBraheHem 33 (i handl. fr. 1645). Rudbeck Bref 358 (1697: ok .. som). Man har från antiken framställningar af djurlifvet, hvilka gränsa till det sublima, som ock sådana, hvilka återgifva de naivaste drag af detta lif. Ljunggren Resa 251 (1871).
β) med korrelat i det motsatta ledet.
α') (numera i sht i vitter stil) i förb. så .. som (ock), såväl l. likaväl .. som (se β'), liksom (även); jfr OCK, adv. 1 b. (Kristian II) lot (i Sthm) gripa swa mot sinne .. Degtingan som rikisins rætt högha oc laagha innan raadz och wthen rikisins godhe mæn. G1R 1: 28 (1521). Alt spijsoffer .. skal allom Aarons barnom tilhöra, så thy eno som thy andro. 3Mos. 7: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: den ene likaväl som den andre); jfr ANNAN II 2 b slutet. Så the små som ok the store. Lucidor (SVS) 182 (1672). Hon heter fru Sorg .. / .. blott gåvor har hon lämnat / — så vid vagga som grav. Ferlin KulörtLykt. 79 (1944).
β') i förb. såväl (..) som, både (..) och, liksom (.. så) även, liksom, äv. (numera i sht arkaiserande) såväl (..) som ock (jfr α β'), både .. och, liksom .. så även; förr äv. i förb. både .. såväl som (ock) (jfr δ') l. så .. såväl som, både .. och, liksom .. så även. Ridderskapit Saa wel i Danmark som Norgis rike. G1R 1: 27 (1521). BraheBrevväxl. II. 1: 54 (1649: både .. så wäl som och). Om iag förvtan linie-måt, och ögn-måls kunst, / Will gör' ett Stycke slätt där hän, med en blå dunst: / Så woro Penseln min en sudd, / Så wäl som iag, en tylpisk kludd. Stiernhielm Parn. 1: 7 (1651, 1668). BraheBrevväxl. II. 1: 189 (1661: så .. så wäll som). Därs. 225 (1662: både .. så wäll som). Birger Jarls förvaltning af Riksstyrelsen, så väl såsom Rikets Jarl, under .. Konung Eric Lespes sista Regements tid; som ock än mera, under des förmynderskap för sin Son Konung Waldemar, utvisar (osv.). Schönberg Bref 1: 114 (1777). Vårt folk såväl som alla övriga europeiska folk står sedan århundraden i förbindelse med högkulturen. Nilsson FestdVard. 12 (1925).
δ') (†) i förb. både .. som (ock), både .. och, såväl .. som (se β'). (Den polske vice kanslern) ähr en myket anseende och förståndigh (man), bliffuer och här heelt well antagin och haffuer reda hafft audientz både hosz drånningen som hosz de andre förnembste. Ekeblad Bref 1: 128 (1652; rättat efter hskr.). SthmFig. 1845, s. 136 (: både .. som ock).
b) (numera bl. med vitter l. ålderdomlig prägel) inledande utförd bisats; förr särsk. i förb. som .. ock (jfr a α β'), liksom (se d. o. I 1 b β slutet); och. Therförre solde her Simon same gårdh tiill Peer Olsson .. som han och tilstodh honom gården wtj tessa gode mens närwara. TbLödöse 46 (1587). Thetta mitt ärnande, och godh-mening, iagh min wälbewogne Läsare härmedh hafwer welat yppa, och tilkänna gifwa; önskandes, at hwart, som thet är wälmeent; och måtte wäl blifwa annammat och vptaget. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 b (1643). Disputationen hölts .. vti .. monga förnäma herrars närwaro .. på Swensko. Hans Majestet war intet vppe, som jag ock icke dristade mig at anmoda Hans Majestet ther om. War ock then dagenen .. bister winter och kiöld. Swedberg Lefw. 570 (1729). — särsk. inledande framförställd bisats o. korresponderande med så (äv. alltså) i huvudsatsen (jfr 1 b ε), liksom .. så; på samma gång som (se 2 c γ) l. medan .. så. Som the eede wij rikena sworid haffuom oss till twinga Saa förhopes oss thet inghen godher eller retwiiss man wender oss thet tiil förwitelse thet vj (osv.). G1R 1: 31 (1521). Runius (SVS) 2: 203 (1706). LandtmFörordn. 75 (1725: Som .. Altså). Som hufwud-reglen i Republiquens tid war, at ständigt föra krig; så war den under Kejsarne, at bibehålla freden. Dalin Montesquieu 109 (1755). Som intet sker af en slump, utan alt har sin orsak, ehuru den ej alltid är synbar, så gifves ej hvad man kallar ett blindt öde. Weste FörslSAOB (c. 1817).
6) ss. beteckning för hypotetisk l. irreal jämförelse; jfr 7.
a) icke inledande utförd bisats; dels i uttr. som osökt kan omskrivas till bisats inledd av som om (jfr b α): liksom (se d. o. I 1 c), dels (närmande sig anv. ss. satsadverbial) liktydigt med: ngt som l. i ett tillstånd l. dyl. som liknar l. kan liknas vid; liksom (se d. o. II 1). Behandla ngn som en skolpojke. Han är som klippt och skuren för uppdraget. Svart G1 147 (1561). Tå bleeff han som gaalin och förde mig på dörran ifrån bådhe hatt och wantar. VDAkt. 1689, nr 206. Stina (som söker en lönndörr längs väggen). Här känner jag som ett gångjern. Gustaf III 2: 225 (1788). Hvad jag sade dig om Malla .. må vara som osagdt. Runeberg ESkr. 1: 161 (1836). De hade som brinnande blånor i kroppen. Fröding Guit. 42 (1891). Auktoritet kan litterärt angripas på många sätt. Med vredgat patos, hånfullt eller med ironiska nålstick. Den kan också behandlas som luft. DN 1974, nr 230, s. 4.
b) (numera bl. ngt vard.) inledande utförd bisats.
α) ss. konj.: som om (se β), liksom. G1R 1: 141 (1523). Han (dvs. Kristian II) lät ock skäre folck leffuendes op, / Som thet hade waret en oxe krop. Svart Gensw. G 6 b (1558). Här widh staden (Lübeck) är muldjordh så grant som hon worde sållat. Bolinus Dagb. 12 (1666). Måns såg inte ut som han hörde på. Ekman Dödsklock. 67 (1963). — särsk.
α') (numera föga br.) efter sägeverb o. d., närmande sig l. övergående i bet.: att (se ATT, konj. 1); jfr β', β slutet, 19 a. Jagh kan eÿ säÿa, huru thz till ståår; Migh tycker, som thet galit tilgåår. / Min iunkar ähr blifuin så underligh. Asteropherus 25 (1609; uppl. 1909). (Orättvisa beskyllningar m. m.) gorde mig mÿke ont i mit hiärta. Men iag kune inte ändra thet vtan lät mig inte märka, som thet gorde mig ont, wtan befalte gudh alt i hop. Horn Beskr. 72 (c. 1657). Ett rykte lopp, som skulle en elak disposition vara förd vid magasinerne. 2RARP 6: 447 (1731). En möjlighet om Wilson förlorar (omröstningen i parlamentet) är att han låtsas som det regnar. SvD 1974, nr 76, s. 6.
β') övergående i bet.: så att; i förb. icke l. inte (stundom äv. ingalunda o. d.) som (se äv. ICKE d β); jfr 19 b. Hedenstierna Kaleid. 168 (1884: icke som). Det är det sedda och kända i allt, som tränger igenom med makt och kvarblir i minnet. Ingalunda som vore berättandets konst utesluten, tvärtom. Söderhjelm Runebg 1: 424 (1904). Siwertz Varuh. 289 (1926: inte som).
β) framför villkorsbisats inledd med om (varvid som om oftast övergår i ett konjunktionellt uttr.), se OM, konj. o. sbst.2 I 12 a; äv. (numera bl. vard.) i förb. som att, som om. Thet synes ofta som at heela Himlen brenner. Spegel GW 74 (1685). Sandels han satt och smorde sitt krås. / Åt friskt som om ingenting händt. Runeberg 2: 75 (1848). Då en fantasi tar formen av en direkt fiktion, framställes den ju .. gärna som om den vore verklig. Regnéll Sem. 154 (1958). Det var som om huset .. lyssnade till sig själv. Trotzig Sjukd. 213 (1972). — särsk. med förb. som om, övergående i bet.: så att; i förb. icke l. inte som om (se äv. ICKE d β); jfr α α', 19 a. Björkman (1889). Söderhjelm ItRenäss. 103 (1907).
7) med försvagad l. försvunnen hypotetisk l. irreal jämförelse (i icke utförd sats); jfr 11.
a) (numera i sht i vissa trakter) framför adverbial med rumslig bet., dels i fråga om det håll varifrån ngn kommer l. synes komma l. den riktning l. väg vilken ngn tar l. synes ta: som om (se 6 b α) han (osv.) kom från l. skulle till, åt resp. från (det l. det) hållet, dels i fråga om orts läge (i för nutida riksspråklig språkkänsla helt pleonastisk anv.). Den (dvs. Kållandsö) har jag, bara jag tittar ut som åt stadsbron till. Almqvist Går an 54 (1839). Han har bott i Tönnäs, ej långt som från Toftaholm. Dens. TreFr. 2: 27 (1842). Vi hafvom hört dönet (av de flyende trupperna) som från hafvet till. Högberg Vred. 3: 340 (1906).
b) framför tidsuttryck, mer l. mindre pleonastiskt (för nutida språkkänsla); särsk. dels i sådana uttr. som som i dag om 8 dar, som i dag för en månad sedan, dels (o. i sht) vid relatering av planerad l. fastställd tidpunkt utifrån det nu som gäller vid relateringen (i sådana uttr. som han skulle komma som i morgon, han uppgav sig skola l. det var bestämt att han skulle komma i morgon); äv. i mera utpräglat pleonastiska anv., dels i fråga om fall där det relaterades o. relateringens formulering av tidsangivelsen är (l. kan vara) identiska (t. ex. klockslag), dels i futural sats (utan tanke l. närmare tanke på att det gäller relatering av en uppgift o. d.) l. i preterial sats. Gaff han .. tilkenne, att som j logerdagz war v wikur skulle ther ståt en slakting emellam Hertug Christiern oc .. (lübeckarna). G1R 9: 379 (1534). I går ankom (till Sthm) Feltherrens Ryttmestare Tisenhausen, hvilken der var som i dagh 8 dagar sedan afflupin ifrån Riga. OxBr. 3: 151 (1628). Han skulle hafva auction som på en Lördag. Widegren (1788). Bröllopet skulle stå som hösten derpå, om skörden blef god. Strindberg SvÖ 2: 182 (1883). Hör nu, vad är klockan egentligen? — Ge mig si, paraden skulle börja som klockan två. Delblanc Prästk. 198 (1963). Han lovade .. att .. visa upp .. (originalhandlingarna) för polisen på måndag. Som i morgon alltså. Svensson Mord 159 (1967).
8) i förb. än som o. ss. självständig motsatsbetecknande konj.
a) (numera föga br.; se dock β) i förb. än som, än.
α) icke inledande utförd bisats. (Ingen kan) begera atth .. Lasse Nilsson .. skall .. annor wtskyllninghar gjöra, mera en som en man. G1R 1: 7 (1521). Ofte skeer thet, finnes the som mere tillföringh haff(w)e giortt Ryssenn, än som wij. E14R 1561, s. 89 a. Een omÿckenheet af .. gnagande wärk, så att .. (han) föga annarsz finner lijsa än som när han går krokuter. HdlCollMed. 1697, s. 923. Ingen dag hafwer man gladare och wellustigare gått i seng än som then dagen. Swedberg Dav. § 51 (1713). Apollo mera sparsam var på vatten, / Än som hans söner, Rimmarne i Norden. ESjöberg (SVS) 1: 290 (1824). Sedt ofvanifrån så här (på Högaland på Gotska Sandön), får vattnet helt nya och mer strålande nyanser än som vanligt, sedt från flata stranden. TurÅ 1912, s. 94. — särsk. (†) i förb. allt än som, allt annat än, allt utom. Glömma allt, änn som Naturens Lag ok Rätt. Börk Darius 104 (1688).
β) inledande utförd bisats; särsk. (numera fullt br.) närmande sig bet. 13, särsk. liktydigt med: än vad som. Ath annerledes bruka messona än som Christus henne insatte .. är jtt farlighit misbruck. OPetri 1: 177 (1527). En .. (viss) äng har i år gifvit en rik bärgning, neml. på 5 tunland mera hö än som vid Pastoratets tillträde, för 18 år (sedan), bekommits på hela Walda Prästebord. Barchæus LandthHall. 20 (1773). (Ole Bull) har sin plats gifven i vår moderna musikhistoria, och denna plats är, om icke precist på ett norskt fjäll, dock högre, än som de flesta orka upp. Sturzen-Becker 2: 8 (1850, 1861). Snören äro vanligen vida hårdare slagna än som vore gynnsammast ur hållfasthetens synpunkt. Öhrvall Knut. 10 (1908). (Sv.) Mer än som behövs (t.) mehr als nötig ist. Auerbach (1913). — särsk.
α') (†) med som övergående i konditionell anv.: än om; jfr 6 b. Vij måste försvara Konungens rätt iche mindre nu, än som lefde sahl. K. M:t. RP 4: 119 (1634). Tiällmann Gr. 120 (1696).
β') (†) liktydigt med: än att (se ATT, konj. 1 d); jfr 19. (Perserna) ha altjd Förr tillbaka satt sith alt, / Änn som Darius skull' dän ringsta Nöden ljda. Börk Darius 114 (1688).
b) (numera föga br.) ss. självständig konj.: än.
α) icke inledande utförd bisats. Ofte skeer thet, at the siuke vthi thenne Sotten (dvs. pesten) stoor torst och heete lidhe, doch een meer som then andre. Berchelt PestOrs. G 4 b (1589). (Sv.) större som. (T.) grösser als. Dähnert (1784). (Till C. J. L. Almqvists undervisande skrifter) kunna mindre räknas hela stycken (t. ex. Europeiska missnöjets grunder) som inledningar och efterskrifter till de samma, uppsatser i Monografien och ställen i romanerne. Lysander Almqvist 137 (1878). Det kan till och med hända att TV-tittarna hade större behållning av den engelska serien Helen — kvinna av idag som av t ex TV2:s program Här är polisen. UNT 1974, nr 93, s. 3.
β) inledande utförd bisats; särsk. i den konjunktionella förb. förr som, förr än, förrän. Tillspurde Oluff Laursson .. Peer Wåghalz och Hans skomaker, huru the hade bekommeth thenn falske och lille t(u)nne, som the målthe honom 5 t(u)nne(r) korn medh, huilchett icke gick mera i samme tunnen än 5 skepp(er), 1/3 aff en skeppa ringare som knechterne widh Gulberrigh bekom. TbLödöse 30 (1587). Een half timma för, som attaquen skedde. OxBr. 8: 37 (1631). Ekeblad Bref 1: 101 (1651: för som; rättat efter hskr.).
B.
9) ss. partikel (med förlorad jämförande innebörd) använd för att ange den karaktär ngn l. ngt har; jfr 4.
a) (närmande sig anv. ss. prep. o.) inledande uttr. som utgör appositionell bestämning till substantiviskt ord l. som utgör predikativt attribut: såsom, i egenskap l. form av, såsom varande l. med uppgift att vara; äv.: till o. d. (se ε). Dö som ung. Jag råder er som vän att avstå från försöket. Arbeta, anställa som lagerbiträde. Ha plats, anställning, befattning som kantor. I rollen som förste älskare var skådespelaren NN utmärkt. Saa at alrigh syntis omillare oc oretuisare konung (än Kristian II) Hulken .. thetta wort rike saa grundeliga förderffuat haffuer med förderffueligit mynth .. för wthen annan margfallog orett han rikena .. giort haffwer, som then ther sit egit rike plat förderffua ville. G1R 1: 30 (1521); jfr 6 a. Jagh ähr icke kommen såm någon legat, uthan som een aff Rickzens Rådh i privat. OxBr. 3: 469 (1633). Jerker, som äldste Sonen, tog .. egendomen i wård. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Vi älska .. / Allt, allt, hvad här (dvs. i Finl.) som syn, som sång / Vårt hjerta rört engång. Runeberg 2: 4 (1846). Skön är han ännu som död, fallen i slagtningens midt. Rydberg Dikt. 1: 35 (1874, 1882). Som barn kallades jag .. en tid för Karl XII. De Geer Minn. 1: 25 (1892). (Aristoteles) slutade som en empirisk socialforskare, inriktad på studiet av statslivets olika former. Aspelin TankVäg. 1: 114 (1958). Vad ska Du uppträda som? Thorell SvGr. 177 (1973). — särsk.
α) i uttr. som sådan, särsk.: i denna l. just denna sin (speciella) egenskap l. ställning o. d. Runeberg (SVS) 6: 178 (1863). (Diakonen Laurentius) vardt .. befalld att utlämna sin kyrkas dyrbarheter. Som sådana visade han .. sin församlings sjuka och fattiga, hvilka det var hans plikt att vårda. Schück o. Lundahl Lb. 1: 99 (1901). Det ovanliga i .. (filmen) ligger inte i själva historien som sådan. UNT 1962, nr 78, s. 7.
β) (numera föga br.) i uttr. veta som visst, veta säkert, vara säker på. (Han) sände .. er trenne bäfverskinn, men jag vet som visst, att han hade trettio kvar. Bååth EgilS 26 (1883). Dens. Grette 98 (1901).
γ) inledande uttr. som utgör predikativt attribut i förbindelse med verb med bet. ”visa sig”, ”framträda” l. dyl. Du (dvs. livsglädjen) visar dig som meteorens strimma. Fröding Guit. 77 (1891). Bergholm Fys. 4: 9 (1957: framträder).
δ) inledande uttr. som utgör predikativt attribut i förbindelse med verb med bet. ”anse”, ”tänka på” l. dyl.: såsom, för (se FÖR, prep., adv.1 o. konj. I 21 f). Anse l. betrakta l. känna l. minnas, i sht förr äv. hålla l. ta ngn som något. Roman Holbg 5 (1746: höllo). Hagberg Shaksp. 6: 115 (1849: ta). För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen, / .. jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång. Fröding Stänk 138 (1896). I Eddorna bär världsträdet flerstädes namnet Leradr, vilket kan tolkas som ’den som råder över läet'. NordT 1926, s. 228; jfr 13 a α. Sir George Buchanan (var) icke alls den misslyckade individ som han hade utmålats som. Claëson Lockhart PolAgent 198 (1933).
ε) i fråga om avsikt l. ändamål l. följd: såsom, i form av; till; för .. skull; i sht inledande uttr. utgörande predikativt attribut; jfr ζ. Tjäna som exempel. (Fr.) Habillé .. en femme. (Sv.) .. klädd som fruntimmer. Holmberg 1: 1001 (1795). Tag detta som ett minne. Snoilsky 2: 65 (1881). (Jag) roade .. mig med att parodiera hans exakthet, icke så mycket som skämt med honom, utan av allmän skepticism. Hallström Händ. 60 (1927). Att han hörde illa, som följd av att (osv.). Östergren (1943).
ζ) i uttr. som regel, i regel; jfr ε. Som regel böra alla personbeteckningar angifvas såsom tvekönade. EHTegnér i 3SAH 6: 367 (1891). Forss TropTramp 55 (1936). I varje (tandvårds-)distrikt skall finnas minst en fast tandpoliklinik, där som regel behandling meddelas såväl barn som vuxna. SFS 1938, s. 745.
η) med kausal bibet. o. följt av sbst. med bestämd fristående artikel, vilket är korrelat till en oinledd relativsats med en form av vara ss. pred.: såsom, i egenskap av. Som den borne konstnär han är, gör han ingenting smaklöst. Som den skåning han (dvs. Ola Hansson) var, blef honom Danmark .. förtroligt. OoB 1905, s. 184. Den amerikanska boxningsvärlden är ingen lekskola. .. Som den kloke kille Ingemar är har han säkert redan börjat sätta sej in i vad som är att vänta. Se 1959, nr 13, s. 12.
ϑ) (i Finl.) i uttr. vara som ngn l. ngt, utgöra l. vara ngn l. ngt. Som följande punkt på programmet var sista årets skördeskador. FolkmålSt. XXI. 2: 12 (cit. fr. 1958). Som arrangörer (av försök till världsrekord på slak lina) är Suomen Invaliiditaiteilijain liito r. y. Hufvudstadsbl. 1960, nr 100, s. 7.
b) inledande utförd sats.
α) inledande bisats som har en form av vara ss. pred. o. är liktydig med: (så)som (varande) det l. det; äv. i förb. så .. som; oftast med kausal l. koncessiv bibet.; jfr 4 a. Om ei en Moses mig (dvs. Faraos dotter) et ewigt minne gutit, / Så wore wäl mitt namn i glömskos watnen flutit, / Ja giömdt och glömdt, rätt så Printzesza som jag war. Kolmodin QvSp. 1: 165 (c. 1710, 1732). Kan jag, ung som jag är, försvara dig, hafvets dotter? Ossian 2: 77 (1794). Nu, i bekymmer att rusta sig ut till den stundande jagten, / Måste han, trött som han var, fördrifva den älskade sömnen. Runeberg (SVS) 3: 38 (1832). (Hunden om älgarna:) Jag vet inte hur de bär sig åt, men så stora och tunga, som de är, kan de gå här utan att sjunka. Lagerlöf Holg. 2: 14 (1907). Doktor Sören Olaison hade också varit med på årsfesten och kabareten men, populär som han var, bara blivit utsatt för några godmodiga anspelningar, som han hjärtligt skrattade åt. Siwertz Tråd. 37 (1957).
β) (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förb. ngt (i sht det) är som osv., varvid bisatsen har en förklarande innebörd (särsk. liktydigt med: så att). Det är bara som jag skojar, jag skojar bara, det är bara skoj. Våra dagars poet .. (rider) vid 20 års ålder .. i full mundering in på vädjobanan under anmälarnas pukor och trumpeter och publikens likgiltighet. Är det, som han är inbilsk eller desperat, eller kommer det sig helt enkelt av att debutanten nu inte har någon kalender att sticka sig undan i? SDS 1926, nr 316, s. 9. ANF 60: 68 (1946).
C. övergående från A i vissa adverbiella anv.
10) [jfr 4] (i sht i vissa trakter, ngt vard.) i utropssats, med emfatisk innebörd: (tänk på) hur l. så, så vacker(t) l. ful(t) l. god (gott) l. dålig(t) l. mycket l. dyl., vad; i sht förr äv. i allmännare interjektionell anv.: tänk, kan du tänka dig o. d. De hade fått sig en ny kyrkoherde i Glimminge ... Och som han läste upp kungörelserna! En kunde rent af ha lust att gå i kyrkan bara för att höra på dem. Bondeson Anna 11 (1883). Hvar äro dina pojkar? ropade hon, utan att säga god morgon. — Ute på gården. Hur så? — Som de togo ett bröd från mig, nästan ett helt bröd, som jag just hade tagit ut från ugnen och stält i farstun att svalna. Hertzberg Canth Lifsb. 1: 6 (1886). Titta som han gråter, titta som han ser ut. ANF 60: 45 (1946). Du ska väl inte sticka opp, förresten! Som du gjorde bort dig hos Fagersons. Gustaf-Janson Råtun. 75 (1962).
11) [jfr 6, 7] (numera i sht i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) liksom (se d. o. II 1, 2, 4); så att säga. ConsAcAboP 4: 248 (1675). När thenne unga hustrun .. kom nu till att stå för braasan, och bleff mycket heet ville hon som svimma. VDAkt. 1705, nr 115. Hon hade .. anordnat allt till det förestående stora bröllopet, och var deraf just som litet trött. Knorring Torp. 1: 86 (1843). Det sägs, att hon har varit som någon slags halv fästmö åt herr George? Högberg Frib. 284 (1910). Vi hade som tänkt, att Petter skulle få försöka läsa till våren. Edquist Skolm. 53 (1916). Delblanc Gunn. 12 (1978).
12) [sannol. utvecklat ur 1 b γ under anslutning till 9] ss. förstärkningsord (o. i därifrån utgående pleonastisk anv.) framför adj. l. adv. i superlativ: allra; äv. i pleonastisk anv., föregånget l. efterföljt av allra samt i ssgrna ALLSOM, ALLTSOM l. förb. all som l. allt som.
a) framför superlativ som (mer l. mindre entydigt) betecknar ett stegringsmaximum. OPetri 1: 95 (1526). Huru wiltu repa opp, hwad hiertat genombårar, / Och klämmer all som mäst, hwar thet som ömast är? Brenner Pijn. 87 (1727). När nöden är som störst, kommer hjelpen först. Granlund Ordspr. (c. 1880). Färgskiftningarna äro hösttid som allra praktfullast, myggen så godt som försvunnen och fjällmarken torr och lätt att gå på. PT 1915, nr 177, s. 3. ”Söder om landsvägen”, där veten blir som styvast och betorna som grannast. ST 1936, nr 71, s. 1. — särsk.
β) (†) i uttr. som först (jfr b ζ).
α') först (se FÖRSTE, adj. II 2 a). Fineman .. använde som först i folkskolan svenska benämningar på de grammatiska termerna i den svenska språkläran. Westling SvFolkunderv. 322 (1900).
β') först (se FÖRSTE, adj. II 3), för det första; äv. i uttr. som först och främst, först och främst, till att börja med. TbLödöse 131 (1589: Som först och fremsth). Kongl. Maj:t (har) den ena swårigheten efter den andra måst erfara, som först uti de Tyska Provincierne, at (osv.). HC11H 9: 37 (1697).
b) framför superlativ i (närmast) absolut anv.; numera nästan bl. i vissa (stående) uttr. (se särsk. γ, δ). I (dvs. bönderna) få hwarcken friid äller roo, / Wthen swäfue i som störste oroo. PolitVis. 221 (c. 1602). Sårg föllier på glädie som mäst. Arvidi 179 (1651); jfr MEST II 3. (Han) bleef som fortast mäd HoffCanclers Tiänst benåda. Lucidor (SVS) 247 (1672). Kurirer hade afgått som tätast att ernå valen (vid 1792 års riksdag) efter hofvets åstundan. MoB 4: 185 (1795). Då Dante är energisk, är Petrarca som högst elegant. Sylwan (o. Bing) 1: 106 (1910). — särsk.
α) i pleonastisk anv., i uttr. som allra; äv. allra som, se ALLRA j α. Tine byggningesmän haffua tilpyntat tigh (dvs. staden Tyrus) som alraskönest. Hes. 27: 4 (Bib. 1541). Det roligaste .. (på utställningen) tyckte jag ändå var de allra som sötaste små beridarne framför de kongl. ekipagerna. GHT 1897, nr 112 A, s. 3.
β) (†) föregånget av liten. (Katten är) hvit med .. en enda liten som lustigaste svarta fläck ofvanom ena bakbenet. Topelius Sommarsjö 1: 40 (1897).
δ) (fullt br.) i uttr. (allt) som oftast (äv. sammanskrivet), ofta(st) l. titt o. tätt o. d., se OFTA I 1 c δ.
ε) som snarast (äv. sammanskrivet), så snart som möjligt, med det snaraste l. som hastigast o. d., se SNARARE 1 b, 2 c β.
ζ) som först (jfr a β).
η) (†) pleonastiskt, i uttr. som knappast, knappast, näppeligen; med nöd o. näppe, nätt o. jämnt. Livin Kyrk. 46 (1781). Den, som snabbast var af brödraskaran, / Hann som knappast kasta krut i bössan. Runeberg (SVS) 1: 184 (1831). Jag mins mig som knappast i min lefnad på en qväll ha skrattat så mycket. Topelius Dagb. 3: 264 (1838). Runeberg (SVS) 9: 235 (1855).
ϑ) (†) som nogast (äv. som nogaste), med nöd o. näppe l. nätt o. jämnt l. synnerligen noggrant l. omsorgsfullt o. d., se NOGA, adj. 2 d, 3, 5, 6 a.
13) ss. rel. pron. o. i betydelsetommare anv. som står nära den pronominella.
a) inledande egentlig l. bestämd relativsats (jfr c).
α) inledande nödvändig relativsats (dvs. relativsats som utgör en avgränsande l. identifierande l. för identifieringen nödvändig förtydligande bestämning till ett mer l. mindre utpräglat determ. korrelat); särsk. med korrelat bestående av sbst. föregånget av determ. den l. bestående av determ. den i substantivisk anv. (se närmare DEN III 1 a α, b α, 2 a α, b α, 3 a α, b, c, 4 a) l. bestående av sbst. med best. slutartikel (äv. föregånget av den); efter korrelat som består av l. innehåller indefinit pron. l. består av sbst. i obestämd form utan föregående den med mindre klar avgränsning från β. Den som lever får se. Tack för allt som varit! Den pojke l. pojken som springer där borta är min son. Detta är en sak som jag ofta tänkt på l. frågat om l. längtat efter l. lagt mig i l. talat mig varm för. Wid then plicht, som Suerigis lag inneholler. G1R 1: 3 (1521). (Den lame) stoodh .. vp, och honom sågho alle som boodde j Lidda. Apg. 9: 35 (NT 1526). En som trogen är, / (skall) Hämna Wän sins neesa. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668); jfr EN, räkn. V 1 b α. Låta meig weta huru dät står till med ängan i hästhagen som wij raaka så tuffuorna aff. Ekeblad Bref 2: 121 (1659; rättat efter hskr.); jfr β. Här är ett skiönt lärofft, den som rådde om det. VRP 20/3 1719; jfr DEN III 3 c δ α'. Det war en gång en Häst, som war på skjuts och blef rätt illa åtgången. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740); jfr β, 18 o. DEN VI 3 a γ α'. De fyra personer, som styrelsen är anförtrodd, får (icke) tillstånd att med tecken eller ord hjelpa (de studerande vid examensprovet). Gustaf III 1: 198 (1768). Thet odjuret, som plägar föröda våra hjordar, och våre förfäder kallade ulf, nämnes nu oftare warg. Ihre Föret. IX (1779). I England och Skotland finnas såsom bekant hela stora gods som knappast någonsin komma under plogen, utan deras vidsträckta områden begagnas uteslutande såsom betesmarker. Samtiden 1873, s. 148. Vinterkall som fisken, / som frusit fast vid isen, / för smickret och kurtisen / var hon, som satt vid disken. Fröding Stänk 18 (1896); jfr HAN I 2 b α α'. Nu var de ute på det vältrande havet, på väg till det land som man hade lovat att föra honom till. Lagerkvist Pilgrim 8 (1962). — särsk.
α') i uttr. i natt som var, i natt, den dag, i sht förr äv. i dag som är, denna dag, idag. I natt som war speelte the hållenske Comedianterna för hennes M(ajes)t(ät). Ekeblad Bref 1: 260 (1653; rättat efter hskr.). Vill Romafararen i dag som är fånga en bild af renässansens lif i den eviga staden, så (osv.). Söderhjelm ItRenäss. 343 (1907). Ännu den dag, som är. Östergren (1943). I natt, som var, sade han. Sundman TvåDag. 26 (1965).
β') (numera föga br.) ss. subj. i sats med pres. l. ipf. av vara ss. pred., varvid subj. o. pred. tillsammans är (mer l. mindre) liktydiga med: nämligen; jfr 3. Hadhe och .. någre andre aff borgerne waredt tilstädis, nhär dhette (dvs. att borgmästaren i Sthm uttalat sig kränkande,) skulle skedtt ware, som war Blasius Olsson stadschriffwere, Lasse Gregersson och Jacob Iwarsson kempnere. HH XIII. 1: 29 (1562); jfr β. Alla gamla Monumenter, som äro Ättehögar och grifter, Rudera af gamla Städer, Slott och Kyrkor, samt Runstenar .. måste också af Landtmätaren annoteras. LandtmFörordn. 89 (1725).
γ') efter de obestämda pron. envar (förr äv. var) l. var och en l. vemsomhelst l. vilkensomhelst l. vadsomhelst; jfr c α, 23. Hwar och en som sigh förhöyer han wardher förnedradher. Luk. 18: 14 (NT 1526). (I Uleåborg) har mäst hvar som kan, en liten Täppa på sin gård. BtVLand 3: 72 (c. 1795). Med trogna händer hjelpte han en hvar / som ville uppåt. Tegnér (WB) 7: 49 (1834). Hagberg Shaksp. 5: 333 (1848: Hwemsomhelst som). Stog han där och teg, utan att villa se på henne. Precis som om hon hade varit vikken som helst, som han fiskat opp för en kväll. Sjöman Lekt. 25 (1948). Östergren 9: 606 (1966: vadsomhelst som).
δ') med korrelat bestående av frågepron. i direkt (oratorisk) fråga; särsk. (i vitter stil) i omskrivning av frågesats (för att ge denna emfas) under formen vem (ho, förr äv. vilken) är l. finns som l. vilken är .. som; jfr c o. 18. Hoo är then som tich (dvs. Gud) kan prijsa när han är j helwite? OPetri 1: 96 (1526). Hwilken är, som icke önskar sig sin wrå, för att makligt kunna bese det Godas seger eller undergång? Polyfem IV. 21—22: 2 (1811). Levertin (1884) hos Söderhjelm Levertin 1: 160 (: ho). Hvem får ha ljuflig ro, som vill vinna evärdeligt rykte? Wulff Petrarcab. 221 (1905).
ε') med utelämnat korrelat (varvid som får äv. determ. bet.): den (l. du l. jag osv.) som; det som; numera nästan bl. dels i vissa ordspr. (med fast rytm), dels i uttr. tackar l. tack som bjuder l. frågar o. d. Bleffue thesse .. wthaff rådith thil spuurdhe, om de wille hålla medh sin edh, som förskriffuith ståår, nemplighie: Hanns Welltth (osv.). TbLödöse 131 (1589). Falskt witne som bär / står Sanning emoot / vhr Land Gudzfruchtan hon drifwer. Wivallius Dikt. 101 (c. 1643). Närmare som närmare är. Grubb 577 (1665). Damasippus. Hvem är då klok? Stertinius. Som ej är en narr. Adlerbeth HorSat. 60 (1814). Får jag bjuda en bättre cigarr? .. Tackar som bjuder. Topelius Vint. I. 1: 221 (1859, 1880). Erik log. ”Hur mår Elsa?” sporde han. ”Tack som frågar, bra — fast hon leds efter Gustaf.” Lönnberg BlSkär. 27 (1876). ”Kom nu och drick ölet ...” ”Tack, som bjuder, mäster Eskil, Den gamle Storskägg försmår icke en god dryck.” Dens. Holmfr. 104 (1895). ”Hur står det till med er syster?” .. ”Tackar som frågar.” Gripenberg Leino Kvinn. 47 (1911).
β) inledande icke nödvändig relativsats (dvs. relativsats, som icke har avgränsande l. utpekande funktion utan utgör en för identifieringen oväsentlig, i sht parentetisk bestämning till ett icke determ. korrelat). Det var en gång en kung, som bodde i ett stort slott. Jag har träffat min barndomsvän, som jag inte sett på 30 år. Vi, som känner honom, vet att han i grunden menar väl. Du, som så lätt blir förkyld, måste klä dig ordentligt. Jag kunde inte tro att han, som jag alltid litat på, skulle svika mig. Thette breff Som scriffuit ær j Vpsale. G1R 1: 8 (1521). Önsbackedammen är en Hufwud-dam, som Wattnet närmast intil Werken samlas uti. HC11H 12: 97 (1697). Icke kan du, som är karl, sköta kor, mjölka och sila? Almqvist Lad. 14 (1840). (Jag satte mig på) en pall midt på golfvet .. för att låta mig beskådas af hela sällskapet, som i enlighet med tidens möblering satt rundt omkring väggarna. De Geer Minn. 1: 5 (1892). Ljuset går fram genom rummet i räta linjer, som vi kallar ljusstrålar. Bergholm Fys. 4: 9 (1957). — särsk.
α') med syftning på annat än ett neutrum i sg.: vilket, något som; särsk. (numera mindre br.) med syftning på hel sats l. bl. på predikatet l. på infinitiv l. vbalsbst. (med bestämning l. bestämningar) o. d. i annan sats. G1R 1: 80 (1523). Vår Fältskär hade länge varit sjuk, som han sig ådragit genom fylleri och lättja. Landell Bligh 134 (1795). De Fuselbrennerska Resorna .. äro skrifna .. medan Sättaren väntade på Bladfyllnad till nästa dag, som ej är någon ovanlig händelse i Tidningsverlden. Wallmark Resa Förord 1 (1832). (Sättet att bilda ssg av typ) yxhammare .. kan ha sin anledning .. i den mellanliggande vokalens undertryckande eller, som är det samma, ordets sammandragning. Rydqvist SSL 5: 52 (1874). Hon drack inte kaffet, men åt skorpor, som ju inte var förbjudet. Krusenstjerna Fatt. 1: 139 (1935). Jag tänkte hastigt på att han inte var fullt femti år, som jag dock själv annars fann vara en hög ålder. Lo-Johansson Förf. 38 (1957). särsk. (†) i förb. som .. härtill, vartill; jfr γ. TbLödöse 312 (1593).
β') inledande sats som motiverar en (med adj.-attribut l. på annat sätt) given karakterisering l. värdering av korrelatet, mer l. mindre liktydigt med: eftersom l. när (se NÄR, adv.1 o. konj. II 2) han osv. Mån' detta snælla folk förtienar allas ros, / Som tyngsta bördan ær af sommarns arbet hos? Wallenberg (SVS) 1: 10 (c. 1765). Hvilken usling som så betett sig! Björkman (1889). Det är en god kamrat, som vågar (säga sin mening). UngKraft. 1907, s. 56. Vad är du för en, som inte vet så mycket? Lagerlöf Holg. 2: 47 (1907). Jag var dum som trodde honom. Harlock (1944).
γ') inledande bisats som ger avsikten med l. orsaken bakom verbhandlingen i den överordnade satsen l. ger förklaring till ett angivet tillstånd hos korrelatet, mer l. mindre liktydigt med: för l. över att han osv.; stundom äv. inledande negerad bisats som har konsekutiv bibet.: utan att han osv. Jag motte wrseckta mig, som skrif(we)r på orent papper. LinkStiftsbibl. Brev 9/11 1719. Aldrig råkas 2:ne bönder (i Ryssl.), som icke rätt ödmjukt taga hatten af sig med nickning. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 150. Nu är Ni säkert ond på mig, som icke svarat på så länge. CSnoilsky (1902) hos Warburg Snoilsky 475. Mycket välkommen! En sådan öfverraskning! Förlåt en gammal gumma, som sitter. Hedberg Kärlek. 9 (1910); jfr α.
ε') i emfatisk anv., efter korrelat som står ensamt i stympad sats l. ss. satsvärdigt uttr. Och han, som var så försiktig med maten! På fem dar kom det inte en vattendroppe i hans mun, inte en brödsmula. Och ändå är han nu hädangången. VLitt. 1: 509 (1902). ”Tror du, att jag vill äta gamla torra nypon?” sade han. — ”Och jag, som trodde, att du skulle bli glad åt dem!” Lagerlöf Holg. 1: 184 (1906). Gustaf-Janson ÖvOnd. 63 (1957).
γ) (numera bl. mer l. mindre vard. l. i ledigare skriftspr.) i satsflätning o. d., särsk.: beträffande vilken l. vilket l. vilka; motsv. α o. β. (Om Kristian II) lengher haffde varidh (konung i Sv.), haffde her inghen aff the æn nw aatherleffua bliffued oförderffued till sina helbrygda eller godz om han ther med hade kwnnedh slippa med liffuedh, som dog war achtad at inghen slippa skulle. G1R 1: 26 (1521). Mäster Bärendt haffuer vttaget (nedanstående), som Stalmästaren widare weet beskeedh huem som kläderne haffua bekommit. KlädkamRSthm 1613 A, s. 41 a. Vid hans kärlek hög och sann, / Mit öga stundom trotsigt brann, / Som Gud vet huru jag det nändes. Bellman Gell. 26 (1793). Ni tör väl åtti år på nacken ha, / Och dessa bär ni med en sådan heder, / Som att beröfva er det blef för mig, / Som er, en skam. Franzén Skald. 3: 122 (1829). (Leksaksbåten) kunde segla fram och tillbaka, och det blåste en vind, som det var riktigt fint, att en sådan båt kunde stå i. Geijerstam MPojk. 38 (1896). (Porträttet av) Mr. Pierce från S:t Louis .. är den enda tavla, som Zorn skriftligen och i detalj berättat om, hur han arbetat på. GHT 1938, nr 203 B, s. 1.
b) [beträffande uppkomsten av denna anv. se etymologisk parentes under DEN XI] i förb. den (de, det) som använd ss. (bestämt) rel. pron., se DEN XI 1—3. G1R 1: 5 (1521).
c) i förb. vem l. vilken (ålderdomligt äv. ho) l. vad som l. (med adjektivisk anv. av vem osv.) vem l. vilken l. vad .. som (jfr d), i anv. där som (i det enskilda fallet) antingen kan uppfattas ss. en jämförelsevis betydelsetom, bisatsmarkerande partikel l. antas ha samma karaktär som i a (varvid vem osv. tillskrivs enbart determ. innebörd); omedelbart efter vem osv. (dvs. med vem osv. i substantivisk anv.) uppträder som numera nästan bl. i subjektsställning (ss. ”subjektsmärke”).
α) i obestämd relativsats: den resp. det som (se DEN III); var o. en som (se a α γ'); äv. (o. numera nästan bl.) med universell innebörd: vem resp. vad än l. helst som, ofta äv. i förbindelse med l. förstärkt med helst (se HELLER, adv. III 2 f β) l. än l. e, adv. (i sht ss. E-, pref.1 i EHO, EVAD osv.); jfr a α γ', 17. Hända vad som hända vill. Huad som hanss nade eller rikisins rad mik befaler med breff eller bod lönliga holla .. skal iak hemligha holla. G1R 1: 1 (1521). Huilkin som förarghar en aff tesse ringasta som troo på mich, honom wore bätre ath en quernasteen wore bunden widh hans halsz och senktes j haffzens diwp. Mat. 18: 6 (NT 1526; Bib. 1917: den som). I huadh (dvs. evad) som I göra, så föruara eder, om I hafua nokith kiöp. TbLödöse 294 (1593). (Amor) går in till, / Hwem som han will, / Fast han ær alldrig så gill. Wivallius (1632) hos Schück Wivallius 1: 175. Tessin Bref 2: 271 (1755: Eho .. som). Hvilka öden helst, som bäras, till hans (dvs. den unge adelsmannens) möte, / I det tillkommandes än oupplåtna sköte: / .. I alla vexlingar han dock en stjerna finner. Wallin (SVS) 1: 198 (1821). Hvad öde, hvad qval, hvad prof, som än förestår, så vet jag, att det kommer från Dig (dvs. Gud) och förer till dig. Dens. 1Pred. 1: 300 (c. 1830). Hvemhelst, som jag vållat smärta, / Hvemhelst, som mig sökt att svärta, / O, delen min fröjd och ro! Gellerstedt 1Dikt. 8 (1871). I morron kommer min bok ut, sa skalden till vem som ville höra på. Lo-Johansson Förf. 48 (1957). — särsk.
α') i emfatisk framhävning av subj. i huvudsatsen under formen vem l. vilken l. (o. numera i sht) vad som .. (det) är osv. Hvad som tryckte mig tyngst var barnen, det äldre, som ständigt / Ropte sin mor, och det yngre, som gret vid det främmande bröstet. Runeberg (SVS) 3: 42 (1832). Hvem som icke mer skall finnas kvar där (i staden efter en tid), det är den lille trinde Petter Nord. Lagerlöf Länk. 4 (1894). Hvilka som också se tappra ut här (dvs. i Wien), äro poliskonstaplarne. LD 1902, nr 279, s. 3. Vad som kanske allra mest fängslar hos Goethe är hans väsens häpnadsväckande fullständighet. Siwertz i 3SAH LX. 1: 9 (1949).
β') (numera föga br.) i uttr. vad som ngt angår l. belangar l. vidkommer o. d., vad ngt angår l. beträffar. Johan Baptist .. wiille betale .. hoffudsuman; men huadt som förtärningen och omkostningen kunne sigh belånge, som wppå samme betalning bekostatt war, wiille han iche betale. TbLödöse 81 (1587). Hwadh som Guinea angick, sadhe iagh, at (osv.). Schroderus Urs. K 1 b (1626). ConsAcAboP 6: 16 (1685: widhkommer).
β) i indir. frågesats; förr äv. (för nutida språkkänsla klart pleonastiskt) inledande sats inskjuten i direkt frågesats. Iach wil gerna weta hwad heligheet som kan lodha widh clädhen (hos klosterfolk). OPetri 1: 516 (1528). Hwem troor tu, som skal tänckia på tigh effter Döden. Preutz Kempis 105 (1675). Stryk och knäpp och sup och dundra, / Lät hin Håle stå och undra / .. Hvem som är hans kar. Bellman (BellmS) 1: 206 (c. 1771, 1790). Ännu vet ingen, vilken serie händelser, som det italienska krigståget kan sätta i rörelse. GHT 1935, nr 211, s. 10. Både dom som läser bibeln och dom som inte gör det, tänker aldrig på vad som står där. Gustaf-Janson ÖvOnd. 66 (1957). Han var förtvivlat noga med vilka som skulle vara flygelkarlar i drevkedjan. Ekman Dödsklock. 124 (1963).
d) (†; se dock slutet) i förb. vilken l. vem l. vad som med korrelat: vilken resp. vilket, som (se a α, β); äv. i förb. vilken .. som (dvs. med vilken i adjektivisk anv.), en .. som (se a α, β), (och) som. Th(et) skot, som nog(r)e aff forscriffne .. opburit hade j skothuset .., hulket skot som reste tusande oc nyetigi m(a)rk ortuger. SthmSkotteb. 3: 211 (1522). Thetta är boken aff Jesu Christi bördh, hwilkin som är Dauidz son. Mat. 1: 1 (NT 1526). Dän Skiöna Venus hwem såm hela wärlden rår, / Hon hafwer mig befalt till dässa rummen gå. LejonkDr. 93 (1689). — särsk. (numera mindre br.) i icke nödvändig, parentetisk relativsats med syftning på hel sats l. dyl.: något som, vilket; jfr a β α', γ. Ett långt lijf här på jorden, hwilket som är thet käraste och liufligaste som här .. fins. Gustaf II Adolf 193 (1617). Jag drömmer nästan hvarje natt, och, hvad som är ganska underligt, i mina drömmar är jag alltid i Sverige. CJLAlmqvist (1861) i OoB 1904, s. 4. (Sättet att bilda ssg av typ visthus, yxhammare) kan ha sin anledning .. i .. ordets sammandragning, hvad som är mycket omtyckt i Svearnes stadsspråk. Rydqvist SSL 5: 52 (1874). Tanken var ursprungligen att studera den lefvande adeln som befolkningsgrupp — hvad som nu blir föremålet för nästa del. Fahlbeck Ad. 1: Föret. (1898).
Anm. till 13 (a). 1:o Som är oböjligt. Gen. suppleras med vars (o. gen. av vilken). Som kan ej heller föregås av prep. Till förb. prep. följt av vilken svarar som med efterställd prep. (se språkproven 1659, 1962 under a α, 1697, c. 1765 under a β, β β'). 2:o I betydande utsträckning konkurrerar vilken med som ss. rel. pron. Främst gäller detta i a β (o. motsv. anv. av a γ). Den huvudregeln kan nämligen ges att som (eller utelämning av fogeord; se anm. sp. 8753) är i högre grad ensamrådande ju mer utpräglat korrelatet är determinativt o. relativsatsen ”nödvändig”. Inom den sektor där språket lämnar valmöjlighet mellan som o. vilken (främst alltså a β o. därtill svarande anv. av a γ) bestäms valet främst av stilistiska hänsyn. Som är nämligen (åtm. nu) stilistiskt neutralt, medan vilken har en mer l. mindre stelt skriftspråklig prägel. Ett särfall utgör dock relativsats syftande på hel sats o. d. (se a β α') där vilket nu är ensamrådande (o. väl har en neutralare stilprägel än detta rel.-pron. för övrigt). Vidare föredras oftast vilken i närheten av som i komparativ l. annan icke-rel. anv. samt i den ena (i sht den senare) av två samordnade l. hypotaktiskt förenade relativsatser, t. ex.: (Labourpolitikern Benn) började en stor kampanj för att avskaffa den lika ärevördiga som föråldrade bestämmelse, vilken hindrade honom att återta sin plats i underhuset. SvD(A) 1963, nr 210, s. 4. Ansvaret (för problemet med de i Algeriet ss. förrädare stämplade algerier som tjänstgjort i franska armén) får .. läggas på de franska militära chefer, som beslöt sig för att ta dem i sin tjänst och vilka nu inte kan (osv.). Därs. nr 211, s. 4.
14) (†) i förb. så .. som, där rel.-pronominet uppträder i stället för en väntad konsekutiv konj.; jfr 19 b. Hwilken är så affwugh och argh, som wil förneeka en sådan dyrbaar Konungz ohörlighe Mandoms wärk. Phrygius Föret. 39 (1620). (Lantmarskalksämbetet) wore en så hög Charge, som han (dvs. E. Gyllenstierna) inthett förtient eller meriterat hade att bekläda. RARP 3: 181 (1642). Det fans ej fogelbo så högt / som han för henne ej besökt. Tegnér (WB) 5: 6 (1822). Så fjerran från verlden fins väl ingen kyrka, intet kapell i hela tyska riket, som icke i dag återljuder af ett hosianna i höjden. Snoilsky Hex. 21 (1887).
15) [åtm. delvis kan denna anv. uppfattas ss. beroende på att upprepning av prep. efter som känts stötande] med syftning (nästan) bl. på det substantiviska ordet i prep.-uttr.: med l. från l. i (se särsk. slutet) l. på l. till l. åt osv. vilken l. vilket l. vilka, som (se 13 a α) .. med l. från osv.; jfr 13 a α. Det är nog bäst att vända sig till den tjänsteman som jag vände mig. Carl IX Bew. A 3 a (1604). Mitt lik (låg i drömmen) för mig i det skick som min anda först lemnat det. Palmblad Nov. 2: 81 (1819, 1841). Att de norrländska tegelbruken börja att tillverka täckdikningsrör till ungefär samma priser, som dessa nu erhållas i andra delar af landet. Hellström NorrlJordbr. 280 (1917). — särsk. i fråga om rumsbetecknande prep.-uttr.; jfr 16 a. Hwar man ygler (dvs. iglar) icke få kan, må .. (den sjuke) bruka ådrolåthande, på the ådror, som siukdomen sigh satt haffuer. Berchelt PestBeg. B 2 a (1588). När grefwen marskerer tå föllier Göstafs regement och stanar på then platz som grefwen ståt hafwer. Gustaf II Adolf 257 (1621). Från det håll, som vi kommo, antager allt (i Rom), vid första anblicken, en viss oväntad prägel af modern hufvudstad. Atterbom Minn. 269 (1818).
16) ss. rel. adv. med (eg. l. urspr.) rumsbetecknande anv.; jfr 15 slutet, 17 a.
a) (i sht ngt vard.) i betydelse kongruent med determinativet; dels med syftning på adverb betecknande befintlighet (särsk. här, där): varest, där, dels med syftning på adverb betecknande riktning (särsk. dit): varåt, varthän, dit; ofta (numera bl. ngt vard.) i åtm. för nutida språkkänsla mer l. mindre pleonastisk anv., sammansmältande med där o. dit till en determ.-rel. l. enbart rel. förb.: där resp. dit. The begynte nalkas in till stadhen tijt som the wille. Luk. 24: 28 (NT 1526); jfr DIT I 1 b. Ther quälnas icke som quinnor drijcke. SvOrds. C 4 b (1604). Dumbom fann sig et-tu-tre (då han kom av sig i predikan), / Och slöt precist der som han stannat. Kellgren (SVS) 2: 325 (1790). Vi, när vi sunkit dit hän, / Som den fromma Eneas, den rike Tullus och Ancus, / Äre vi skugga och stoft. Adlerbeth HorOd. 152 (1817). Lagerlöf Holg. 1: 229 (1906: här, som). Jag vet ingenstans, som folk har en sådan förmåga att stirra så nyfiket .. och ovänligt kritiskt som hemma i Sverige. Cederschiöld Artist. 10 (1915). Ord vill de ha och inga visor .., sade jag till journalisten (på tal om invandrares kritik av Sv.), med illa dold bitterhet, sårad där som den nationella egenkänslan sitter. SvD 1979, nr 104, s. 12. — särsk. (numera bl. ålderdoml.) i förb. där som, (övergående) i konjunktionell anv., dels: vad det beträffar att, dels: såvida, därest. Ther som nogher hoffmandh eller swen skilies fran szin hosbondhe wthj Danmarch med wmyndhe .. Och geffuer sigh in vthj .. Swerighe .. thaa schall han ecke (osv.). G1R 1: 247 (1524). Dher som H. G. Excell: förbrår oss hava admitterat Justandrum till gradum magisterij, och nu intet wilia admittera honom till professionem: Så är thet sant at han (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 76 (1655). Vi vorom late dryckeshundar .. både du och jag, där som vi hålle oss till sanningen. Högberg Vred. 3: 249 (1906).
b) (†) ss. rel. adv. med fast (dvs. av korrelatet icke bestämd) befintlighetsbetecknande anv.: varest, där; särsk. dels i förb. dit som, till det ställe l. den plats o. d. där, dit där, dels med syftning på substantiviskt ord (äv. i prep.-uttr.); äv. (se β) utan korrelat. (Tiggarmunkarna) kunna wäll weghen tijtt som the fornimma nogor rijck man eller qwinna ligger siuk. OPetri 1: 511 (1528). Här i staden (dvs. Leipzig) äro sköna garkiök som man kan låta sigh spijsa wäll för en groschen. Bolinus Dagb. 20 (1667). Klåckan 4 kommo wij till een platz, som wij tänckte liggia om natten. SAgrell (1712) i KKD 5: 319. Ändteligen träffade wi folk på en Holme långt ut i Sjön ... De wiste osz wägen til en annan Holme som bodde folk. TörngrenMål. 258 (1802). — särsk.
α) med bibet. av 2 c, efter substantiviskt korrelat föregånget av sådan; jfr 2 c. Wij hafwe wäl förr hafft sådane bref, som titulen stodh på ett ark, och på andre arkett brefwetz contenta. RARP V. 2: 213 (1655).
β) utan utsatt korrelat: till l. på den plats o. d. där; där (se d. o. III). Wij kome snartth fram, som wår abbedisas dotter bor, der som denn röda kannann hennger. TbLödöse 182 (1590); jfr a. Thet är ond byggia och boo som öffuer woldh är landz rätter. SvOrds. C 5 b (1604).
17) med (åtm. för nutida språkkänsla) mer l. mindre pleonastisk anv., efter interrogativa l. (sekundärt) relativa adv. (med äldre hv-); jfr 2 d, 13 c, 20 c.
a) efter var l. vart l. därmed sammansatta l. därtill bildade adv.
α) i förb. var som l. vart som osv. i obestämt relativ l. universellt relativ anv.: där, var än; i universellt relativ anv. äv. förstärkt med än l. helst (jfr HELLER, adv. III 2 f α, β). Hwar som helst asit är, tijt församblas och örnanar. Luk. 17: 37 (NT 1526; Bib. 1541: Ther som). TbLödöse 151 (1589: ehuar som). Huar som olagligie skorstenner ähre, skolla giöras lagligie. Därs. 193 (1590). I denna trängsel, detta sorl och larm (i Rom), / Två unge män ses skrida arm i arm / Hvarhelst som något finnes att beskåda. Snoilsky 2: 42 (1881).
β) i förb. var som l. vart som osv. i indir. frågesats: var l. vart osv. Kååper fyra lisspundh .., huilkett hustru Karinn tilbiudher sigh att wela giöra red före, huar som samma kåper .. ehr bleffuenn. TbLödöse 10 (1587). Om eder spör min moder kiär, / Hwart som iagh bortgångin ähr, / Så säger, iagh gick i templet in / Att ofra ther gudinnan min. Asteropherus 18 (1609; uppl. 1909).
γ) (†) i den relativa förb. var som l. varest som (med syftning på utsatt korrelat i huvudsatsen): var resp. varest. (Fästningen) hafwer iagh .. låtet omkullkasta och rasera .. och allenast behållet den innersta Ståcken, hwar som een Lieutnant medh 36 Man hålla wacht. SGHelmfelt (1662) i HSH 31: 507. Intet Gille eller Bröderskap (kan vara) vthan ett wist rum och ställe, hwarest som Gillesbröderne hafwa sin sammankompst. Stiernman Com. 3: 734 (1669). (Ryssarna) kommo .. på 1/4 mihl när staden Pultaua, hwarest som fienden då sitt grymma och stora läger nederslog. KKD 3: 208 (1711).
b) (†) efter rel. adv. svarande till prep.-uttr. av den art som nämnts under 15; anträffat bl. i förb. varmed som, varmed. Öffwer .. (brunnen) hänger it ämbar hwarmedh som the upwinda watnet. Bolinus Dagb. 38 (1668).
c) (†) i vissa konjunktionellt använda förb.
α) vad som (jfr 13 c), om, såvida. Huadh som dij komme medh sådanne beskiedh optthare jgienn, som för:tt står, skola the bliffua straffuadhe. TbLödöse 108 (1589). Därs. 196 (1590: huatt som).
β) vi som, (till l. för) att; jfr 19. Ett färgat äre-sken, åss alldrig skullen blir / Hwi såm wårt blanka swärd af menlöst blod sig gläder. LejonkDr. 22 (1689).
18) i emfatisk utbrytning av satsdel under formen det är (stundom äv. blir) .. som (varvid som samtidigt syftar på hela huvudsatsen o. den utbrutna satsdelen), se språkprov med som under DEN VI 2.
b) motsv. DEN VI 2 b, c. Det var i den stolen som han brukade sitta och arbeta. Det är hos allmogen som man finner den bäst bevarade traditionen. Det var på morgonen som olyckan hände. Det är i Stockholm som konferensen skall hållas. Det är .. icke förgäfves som jag kallat .. (dikten ”Axel”) en Romans. Tegnér Brev 2: 226 (1822). Sky .. / Var det af dig som hon bars stilla till himmelens rand? BEMalmström 6: 3 (1840). — särsk. (numera mindre br.) i sådana uttr. som det är nu så eller så länge som man icke sett honom, det har nu gått så l. så länge utan att man sett honom; äv. i uttr. (jfr DEN VI 2 c β) det var länge sedan l. så eller så länge sedan som, det var länge sedan l. så l. så länge sedan. Längese'n det var, / Som du på dödens bädd ditt hufvud sänkte. Zedritz 1: 4 (c. 1855). Nu är det tre dagar (sade Don Quijotes hushållerska) som vi icke sett till hvarken honom själf eller hästkräket. Lidforss DQ 1: 42 (1888).
Anm. till D. Växling mellan relativsats inledd med som (l. annat ifrågakommande fogeord) o. relativsats utan rel. fogeord förekommer i anv. motsv. 13, 15—18. (I anv. motsv. 14 är som obligatoriskt; beträffande den speciella växlingen mellan pron. följt av som l. enbart pron. i anv. motsv. 17 se under detta moment). För att som (o. annat rel. fogeord) skall kunna undvaras krävs genomgående att korrelatet är determinativt o. relativsatsen följaktligen nödvändig. Beträffande som ss. rel.-pron. (o. annat rel. pronominellt fogeord) gäller nu vidare att det ofta (främst i anv. motsv. 13 a α; se dock äv. 15, 18) utelämnas i annan ställning än ss. subj. (främst i objektsställning) medan utelämning i subjektsställning är begränsad till högre stil, vissa ordspr. l. stelnade uttr. o. d. (när annat ord föregår predikatet). jfr Hiilos Relativkompl. 7—51 (1967).
E.
19) ss. explanativ underordnande konj.: att; jfr 6 b α α', β', 9 b β, 13 a β γ', 14, 18 b, 20 d, 22 b α.
a) (†) inledande objektssats l. subjektssats l. bisats utgörande bestämning till sbst.: att (se ATT, konj. 1, 4). G1R 1: 33 (1521). Jag beder mig så sant Gud til hielp, som iag thetta troligen (dvs. troget) skal efterkomma. Kyrkol. 20: 2 (1686). Meningen är icke den, som hvar enskild icke hade af naturen i sin vilja ett emot staten stridande intresse; men (osv.). Chydenius 249 (1765). Hans ords mening .. föllo så, at man .. kunde göra den slutsats som et underligt och besynnerligt företagande roulerade uti hans inquieta hufvud. GPhCreutz (1784) hos Castrén Creutz 400. Han kan inte tala finska. — Det är ju underligt, som han inte kan. Hertzberg Päivärinta Bild. 3: 5 (1886).
b) (†; se dock slutet) med konsekutiv bet.: att (se ATT, konj. 13 a, b). OxBr. 12: 417 (1627: så .. som). Ingen jordisk Konung kan så elska och beskerma sina vndersåtare; som icke Christus osz oendeliga resor mera elskar och förswarar. Swedberg Cat. 206 (1709). Broderlig kärlek äro de ordres .. (den ädle soldaten) gier der han commenderar. Ingen är så rädd för straffet, som han icke mer fruktar före at förarga honom. Kling Spect. Qq 2 b (1735). — särsk. (numera bl. i Finl.) i förb. så mycket l. illa o. d. .. som icke, så mycket l. illa osv. .. att icke. Widegren (1788). Han märkte kanhända, att chefens hot ej var så illa ment, som icke värre sagdt. Topelius Vint. I. 1: 116 (1863, 1880). Det som försiggår vid altaret (under den katolska mässan) afser icke så mycket att åskådliggöra försoningsoffret, som icke mer att (osv.). Hirn Skrin. 72 (1909).
F. ss. relativt fogeord med temporal anv. l. temporal konj.
20) [specialanv. av 13, 15] ss. rel. fogeord (o. härur utvecklad explanativ anv.; se d); utan klar avgränsning från 21.
a) med korrelat i form av prep.-uttr. l. adverbiellt använt substantiviskt ord (t. ex. dag, tid, gång): under l. på l. vid (l. från o. d.) vilken l. vilket l. vilka; när (se NÄR, adv.1 o. konj. II 1 f); medan; jfr d γ o. 2 c γ. Han visste att i det ögonblick som han sade detta var han förlorad; jfr c. Under tiden som detta samtal pågick hade de hunnit fram till huset. G1R 28: 459 (1558). Kunna Biskoparna .. kalla .. Männ, sig til Råd och Hielp. Här wid måste achtas, at Lectorerne .. icke hindras dhe Stunder, som dhe böra läsa, och underwijsa Ungdomen. FörordnRättegDomcap. 1687, § 1. En tid har warit som all gröda är tilkommen, alla wexter ur sina första frön och alla diur ur sina ägg. Swedenborg RebNat. 3: 307 (1718). Ifrån den stund som Hertha med visshet motsåg Yngves nära återkomst, kom en stilla frid och fröjd öfver hennes själ. Bremer Hertha 383 (1856). Jag minns en kväll som vi voro samlade hos häradsskrivarns. Fröding ESkr. 2: 28 (1891). Hela tiden, som pojken åt, stod gåskarlen tyst bredvid honom. Lagerlöf Holg. 1: 31 (1906). Var gång, som nu Gudmund råkade Hildur, satt han och spanade och spejade för att se om (osv.). Dens. Saga 71 (1908). På den tiden som jag var i London. Harlock (1944).
b) i förb. då som, då när; äv. (o. numera bl., mindre br.) med åtm. för modern språkkänsla pleonastisk anv. av som (jfr c): när, då; jfr DÅ, adv. o. konj. II 1. Thå som nw halff högtijdhen war öffuerståndhen, gick Jesus vpp j templet och lärdhe. Joh. 7: 14 (NT 1526). Thå som först bleeff handlat om thetta gifftermålet .. (emellan Håkan Magnusson och Valdemar Atterdags dotter Margareta), thå läät konung Magnus, konung Waldemar få Skåne i gen til morghongåffuo. OPetri Kr. 136 (c. 1540). När det inte gick (att snärja greven) då, som vi voro eller åtminstone troddes vara rika, så lär det väl inte vara att tänka på nu, då vi äro nära lika fattiga som han. De Geer Lillie 120 (1880).
c) i åtm. för modern språkkänsla mer l. mindre pleonastisk förb. med ord (annat än då) som ensamt kan fungera ss. temporalt relativt adv. l. ss. temporal konj.
α) i förb. när som, när (se NÄR, adv.1 o. konj. II 1, 2), då; äv. med obestämd l. universell innebörd (i sistnämnda anv. äv. i förbindelse med l. förstärkt med helst l. än); förr äv. i uttr. att när som, se NÄR, adv.1 o. konj. II 1 f α α', 2. G1R 2: 72 (1525). Han skulle komme tilstädes och suare tiill rätte, när som helst Hans Nielsson pååkräffuer innan 8 dager. TbLödöse 63 (1587). Uthi Lübeckz stadh så gå quinfålcken .. och draga mycket en korgh på wänstra armen när som the spaszera uth. Bolinus Dagb. 13 (1666). Nästan hwarien Dag när som the (dvs. engelsmännen) är i maak, / Så höres at ännu ther drikkes styft Tobaac. Lucidor (SVS) 214 (1672). (I Karlskrona kan man) för Flottan nödige Provisioner hafwa i förråd liggandes, at Flottan således, när som omtränger, promt kan blifwa equiperad. HC11H 11: 124 (1697). När som vi var små, så sydde mamma själv alla våra klänningar. Lagerlöf BarnM 105 (1930). — särsk. i indir. frågesats; förr äv. i förb. att när som, se NÄR, adv.1 o. konj. I 2 a. Iagh må wäll wndhra, när som i wille kumma hitt? AMPosse (c. 1642) hos Horn Lefv. 197.
d) med syftning på l. ss. bestämning till adv. i huvudsatsen (o. med mer l. mindre explanativ innebörd): när; (i l. efter det) att; jfr 19; särsk. i förb. bäst som (se BÄTTRE 3 l), genast som (se GENAST I 2 b), just som (se JUST, adv.2 2 a), rätt som (se RÄTT, adv. 7 b); äv. (numera i sht ngt vard.) i sådana mera tillf. förb. som härnäst som, omedelbart som, precis som, strax som. Först som Magnetens wänskap för järnet uptäcktes, ansåg man (osv.). Block MotalaStr. Dedik. 6 (1708). Nu arbetar jag på det sättet, att jag lägger mig ner på sängen för att hvila emellan som jag sitter vid skrifbordet. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 311. Härnäst som han gick ut, Citron, / Fru Nyponblomma företog sig / En grundlig hus-visitation. Snoilsky 5: 94 (1888, 1897). I de flesta fall plägar .. (det vettlösa talet vid feberanfall) räcka endast kort tid, och besinningen återkommer omedelbart som feberanfallet aftagit i häftighet. Odenius 2Celsus 172 (1906). Det föll sig så, / att Kuno, strax som han kom dit, / blev lektorns store favorit. Andersson Amér 63 (1918). Östergren (1943: precis som). — särsk.
α) i vissa obrukliga förb.
β') tillförene som, innan. Om natten tillförene som slaget stodh, kom konungz Sigesmunti folk. HH 20: 246 (c. 1640).
γ') emellertid som, under den tid l. tiden som (se a), då; jfr EMELLERTID II 1. HH 20: 175 (c. 1585). (Hövitsmannen) Kan .. i medhler tijdh som ingen (ut-)skrifning hålles, beskodha Längden och förfara om therutinnan .. någhot feel warit hafver. Gustaf II Adolf 35 (c. 1620). Imedlertid som Athamas betrachtade åtskillige wärk uti .. staden (man närmade sig,) .. lät wädret .. dem ingå med fulla segel uppå et ankarställe .. när wid hamnen. Ehrenadler Tel. 357 (1723).
β) (numera bl. ngt vard.) i (åtm. för modern språkkänsla) mer l. mindre pleonastisk förb. med ord vilket ensamt kan ha konjunktionell anv.; jfr b. — särsk.
α') förrän som, förrän (se d. o. 1), innan som, innan (se d. o. III); jfr 8. OxBr. 10: 49 (1621: förrän som). Innan som tijman war omsluttin, gick han dher ifrå. HärnösDP 1661, s. 45. Förr än som faran är förbi, är friden icke wår. Nordenflycht (SVS) 1: 366 (1749). Schildt Hemk. 272 (1919: innansom).
β') (†) medan som, förr äv. emedan som, medan (se d. o. II 1). Rudbeckius KonReg. 207 (1615: emedan som). Medhan som breffvedh förfärdigades, annkom en trummetare. OxBr. 10: 108 (1628). KKD 3: 228 (1711: medan som). Trygga i gräset här ungarne töfva, / Medan som fader och moder högt opp / Der uti skyn sina sångstycken öfva. CFDahlgren 1: 140 (1826).
γ) (†) i förb. med prep.-uttr. innehållande (gen. av) obest. l. opers. det l. med enbart prep. som är liktydig med sådant prep.-uttr.; jfr a.
α') efter (det) som, efter (det) att, sedan; jfr EFTERSOM 3; äv. efter att som, efter (det) att, sedan. TbLödöse 118 (1589: effthir ath som). Andra daghen effter som Demetrius war bortlupen vthur Läghret, höllo the Poler medh Rysserna som hoos them wore ett rådhslagh. Petreius Beskr. 2: 252 (1614). Effter som wij hade liggiat i läger på Öölandh fidh Haltorpz uppbränthe herragårdh nästan 14 dager så ginge wij uppå Bårcholms slått. Bolinus Dagb. 79 (1679). Eneman Resa 2: 163 (1712).
β') (in)till dess som l. därtill som, (in)till dess att. ConsAcAboP 7: 384 (1693). Hans Kongl. Maij:tt .. stannade .. uppå ett högt sandbergh, till dess som wårt infanterie måtte komma närmare. KKD 3: 199 (1711). Därs. 219 (: intill des som).
γ') i (det) l. vid som, just som, i det att. I som di snackadis wider, togh Lambritth Hannss(o)nn på sinn daggierth. TbLödöse 188 (1590). Lucidor (SVS) 220 (1672: i thet som). Erich kom in i kyrckian wed som Prästen gick på Predijkstoolen. VDAkt. 1681, nr 4.
21) ss. konj.: när; medan; äv. (o. numera företrädesvis) dels: just l. strax l. genast som (se 20 d), dels: bäst som (se 20 d). G1R 1: 28 (1521). Om nattena som the lågho i theras betzsta sompn. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Som fienden war i fult werk at rangera sig .., tå kom Öfwersten Drake marcherandes med några trouppar. Spegel Dagb. 64 (1680). Jag satt och skref en lustig skål, / Och så kom döden. / .. Uti en kanndryg mugg / Jag varma nectarn honom räckte, / Och som han drack, jag tyst i mjugg / Hans timglas knäckte. Lenngren (SVS) 2: 227 (1798). Jag blev orolig ... Som Kwezi sprang och lekte fick hon feber och blev liggande. Edqvist Skugg. 99 (1958). Som jag kom ut ur porten varsnade jag doktorn. Gyllensten Juv. 156 (1965).
G.
22) ss. kausal konj. l. i kausala konjunktionella uttr. l. förb.
a) ss. konj.: eftersom, då ju, med tanke på att; äv. (o. numera företrädesvis) i förb. helst som (jfr HELLER, adv. III 2 b), i synnerhet som, så mycket mera l. mindre som o. d.; äv. korresponderande med så (förr äv. alltså) i huvudsatsen (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från 5 b). Stiernhielm Fred. 13 (1649, 1668). (Poesiälskare) hafua åstundat at igenom trycket kunna bekomma .. (Lucidors skrifter) i dagsliuset, i synnerheet som man ännu icke weet någon swänsk hafua hafft större gåfua. Schück BibliogrAnt. 43 (i handl. fr. 1689). Som .. Kongl. Maj:t .. A:o 1675 befann sig och sitt Rike uti et widlyftigt Krig inwikladt, samt i et swagt och medellöst tilstånd försatt, så (osv.). HC11H 9: 100 (1697). (200 människor) upbrändes .. lefvande (av tyskarna i Sthm år 1389). Detta nidingsvärk .. war så mycket mer skriande som ingen Öfverhet förmådde det straffa. Dalin Hist. 2: 586 (1750). Som mitt bref redan är långt och ändå icke kan blifva uttömmande, slutar jag! Strindberg Brev 2: 167 (1880). Schulthess (1885: Så mycket mindre som). Mitt ansikte hade i min tidiga barndom .. någonting längtansfullt .. och allvarligt, och som det var alldeles fritt från tillgjord melankoli .. förlänade det mig ett älskligt drag. Wulff Leopardi 121 (1913). SvD(B) 1943, nr 108, s. 4 (: helst som).
b) i vissa konjunktionella uttr.
α) med som (urspr.) relaterat till prep.-uttr. l. mot ett sådant svarande adv.
β') (numera föga br.) därför som, förr äv. för det som, därför att (se DÄRFÖR I 3 b), för det att (se FÖR, prep., adv.1 o. konj. I 23 d α) äv. (i uttr. därför som): av vilken anledning, varför (jfr DÄRFÖR II 2); jfr 19. Fälltes Erih Skoster till 3 {marker} r saak .. för dhett såm han togh sÿn Häst olåfflighen, Vtaff Prestegårdhen. EkenäsDomb. 1: 65 (1642). Therföre som then gyllene tiden war fri för krig, möda .. och dylikt: så borde (osv.). Wennerdahl 517 (1748). (Av skäl som nämnts) anser jag kriget vara det dårhusmässigaste världen kan ta sig till, därför som jag också tycker, att nationalismen, som .. ställer till krig, är lika dårhusmässig. Didring Malm 2: 127 (1915).
β) (numera föga br.) i förb. som representerar bet.-utveckling ur samma förb. i temporal anv. l. uppkommit gm pleonastiskt tillägg av som till en kausal konj. (l. bådadera).
α') då som. Då som den blå färgen icke var mycket mörk, så passade västen tämmeligen väl till råcken och byxorna. Ekmanson Sterne 2: 110 (1791).
β') emedan som (äv. sammanskrivet), förr äv. medan som (äv. sammanskrivet), emedan, eftersom; jfr EMEDAN II 4, MEDAN II 3. BraheBrevväxl. II. 1: 5 (1639: medan som). Hans Kongl. Maij:tt .. blef (vid staden Veprik) afslagen til ryggia, emedan som jordwallarne då kring om staden alt öfwer woro med iss sammanfrussna. KKD 3: 204 (1711). Schultze Ordb. 4702 (c. 1755: emedansom). Därs. (: Medansom). Högberg Frib. 382 (1910: medan som).
H.
23) [jfr 12 a, 13 c, 17 a] i det attributiva l. adverbiella uttr. som helst o. därmed liktydig anv. av ensamt som.
b) (ngt vard.) ss. enkelt ord: som helst (se a); i sht förr äv.: som man (du) vill (se 1 b δ). Nog kunde han vara säker om, att i Saivovattnen och för resten hvar som utöfver Sjaunjape fanns där folk och makter. Berg Sjöf. 55 (1910). (Sv.) Det är alldeles som (fr.) c'est tout comme. Hammar (1936). Hur som, i dag är jag benägen säga: (osv.). Söderström Högkv. 24 (1968). Edqvist MannHem 96 (1969: Hur som).
I.
24) [möjl. uppkommet gm förväxling med SÅ, adv.] (†) med demonstrativ l. determinativ anv.: så; i förb. som framt, så framt, som men icke, nej minsann (jfr MÄN, adv.2 c). Trasimachus .. Ähr någon lägenheet (att gräva ner den dödade), ther tu boor? / Titius Neij som men icke, thz iagh troor. Asteropherus 87 (1609; uppl. 1909). Effterthet adt the äro twistighe uthj samme kiöp derföre dömdis Jonas Thomasson som frampt adt han icke effter kommer sitt kiöp skall han (osv.). EkenäsDomb. 1: 21 (1631).
Ssgr: SOM-OFTAST, se 12 b δ. —
-SNARAST, se 12 b ε.
Spoiler title
Spoiler content