publicerad: 2014
VECKA vek3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
lägga (ngt) i veck; förse med veck; särsk. motsv. dels VECK a (se särsk. b, c): plissera, dels (geol.) VECK c, med avs. på berg- l. jordlager (jfr b β, c slutet); äv. i pass. närmande sig dep., ungefär liktydigt med a; äv. refl. (se a). Jag veckar åter ett nytt papper. PoetK 1813, Suppl. s. 49. Åldern veckar fager hy. Nybom SDikt. 2: 172 (1846, 1880). En metallcylinder, i ena ändan försedd med en utborrning så formad, att den veckar mynningen på hylsan. Balck Idr. 2: 160 (1887). De kretaciska och eocena sedimenten veckades i ett antal antiklinaler och synklinaler. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 154. De starka krafter som var i rörelse veckade .. bergarterna. TurÅ 1990, s. 15. — jfr IN-, PIP-, SAMMAN-VECKA m. fl. — särsk.
a) i refl. anv.: lägga sig i veck. De upptill vida stöflorne veckade sig längre ned. Palmstjerna Snapph. 2: 10 (1831). Ett .. sätt (att undvika sprickor i träändarna) är att beslå dem med mjuk plåt, som veckar sig vid hoptorkningen. SvSkog. 1274 (1928).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. motsv. VECK a, om tyg l. (del av) klädesplagg o. d.; jfr VECKIG, VECK-LAGD. En veckad kjol. 1 weckat Hyendes war. BoupptSthm 1676, s. 897 b. Se här, här har jag alla sorter band, randiga, blommiga, målade, brocherade, tryckta, veckade och släta. Björn FörfYngl. 37 (1792). Vistelsen vid Bonge faktori, hvilket var nybyggdt, uppfördt af veckad plåt .. var efter förhållandena angenäm. Sjöstedt Västafr. 456 (1904). Fina handsydda linneskjortor med veckade skjortbröst och tillhörande halsdukar av vit linong. Fatab. 1950, s. 253. Det enda sparade fotografiet av er båda. Veckat, bleknat, efter alla år i plånboken, närmast hjärtat. Anderson Brev. 598 (2004). — jfr GRUPP-VECKAD. — särsk.
α) om doktorshatt. Den skymf, han ansåg ligga deri, att han vid den sista teologie doktorspromotionen vid Upsala jubelfest icke blef krönt med en veckad hatt. Wikner Vitt. 157 (1879).
β) geol. motsv. VECK c. Genom tryckning från sidorna blifva .. (skikten) ibland veckade. Bergstrand LbGeol. 134 (1868). Veckad kvartsbandad järnmalm. Loberg Geol. 279 (1987). jfr SMÅ-VECKAD.
c) ss. vbalsbst. -ning, äv. i konkret(are) anv. (särsk. motsv. VECK a, i fråga om tyg o. d.). När togan kring hans nötta linne / I ojemn veckning hänger ner. Wallin (SVS) 1: 454 (1806). Blott ett verk för korrugering eller veckning af jernplåt lyckades jag få se uti Amerika. JernkA 1878, s. 246. — särsk. geol. motsv. VECK c; särsk. konkret(are): veck. De svenska jernmalmslagrens .. stupning är i följd af den fasta klyftans många veckningar mycket olika. SvTidskr. 1873, s. 90. Det (är) ganska antagligt, att smärre veckningar ännu pågått efter dioritens uppkomst. Fennia V. 10: 8 (1892). Längs den norska västkusten kan man tydligt finna hur veckningen av den Kaledoniska bergskedjan har påverkat det underliggande urberget. Stephansson SvVandr. 51 (1983). jfr BERG-, BERGS-KEDJE-, STOR-VECKNING.
Ssgr (till c slutet; geol.): VECKNINGS-BERG. veckberg. Ett af vulkaner beledsagadt veckningsberg. NordT 1896, s. 11. —
-BÅGE. veckbåge. En gammal veckningsbåge, som ända från Skottland till norra ändan af Kaspiska hafvet omsluter det nordeuropeiska landområdet. SvRike I. 1: 37 (1899). —
-OMRÅDE~020. jfr -zon. Man kommer .. in på veckningsområdet eller in på bergskedjan i geologisk mening. SvRike I. 1: 35 (1899). —
-PERIOD. period (se d. o. 3 c) under vilken (mer omfattande) veckning ägt rum. Efter utgången af denna veckningsperiod synes .. inga bärgskedjeveckningar längre hafva egt rum. Fennia VIII. 3: 121 (1893). —
-PROCESS. jfr process, sbst.1 5. Äldre graniter .. förete vanligen en tydlig parallelstruktur .. utvisande, att veckningsprocessen fortgått ännu efter granitens stelnande. Grotenfelt LandtbrFinl. 14 (1896). —
-RÖRELSE. rörelse som medför l. åtföljer veckning. Överskjutningarna .. hava i talrika fall framgått ur veckningsrörelser. Ramsay GeolGr. 1: 61 (1912). —
-SADEL. sadel (se d. o. 2 b ε). Man kallar (bergs)kammen antiklinal eller vecknings-sadel. Elander JordLiv 1: 23 (1921). —
-TEKTONIK. tektonik (se d. o. 2) med avs. på veckning(ar). En lärobok i veckningstektonik. SvGeogrÅb. 1944, s. 238. —
-ZON. veckzon; jfr -område. En veckningszon, som kan jämföras med de mycket yngre alpkedjorna i södra Europa. SvRike I. 1: 37 (1899).
Spoiler title
Spoiler content